Visar inlägg med etikett islam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett islam. Visa alla inlägg

söndag 2 oktober 2016

Reformationen 500-år.

500-årsminnet av reformationen är en möjlighet att skapa en enad bild av Gud.


Den grundläggande frågan är hur vi ska förstå året 1517. Sveriges stormaktstid och historiska segrar som kännetecknades av antikatolsk polemik under det 30-åriga religionskriget.

Martin Luthers teser 1517 var en utmaning för den akademiska diskussionen med syfte att återupprätta kyrkans trovärdighet. Då levde Martin Luther och lutheraner ännu inom den katolska kyrkans gemenskap. Riksdagen i Augsburg 1530 var ett viktigt försök att rädda kyrkans enhet.

Under de senaste 50 åren av dialog mellan katoliker och lutheraner inbjuder till en gemensam bekännelse av en Treenig Gud och gemensam tolkning av vår Herre och Hans ord.

Ekumeniska frågor

Reformation 
  • Reformationen kan förstås som en kyrklig förnyelserörelse på evangeliets grund, en fokusering på Jesus Kristus som Guds levande ord och centrum för Kyrkans liv.
  • Reform är en del av den katolska kyrkans liv. Kyrkomötet i Trent inledde en omfattande reform som ledde till förnyelse av ordenslivet och missionsarbetet.
  • Andra Vatikankonciliet inledde en reform som återgav Guds ord dess centrala betydelse.
Kyrklig splittring
  • Reformatorernas förnyelser ledde till kyrklig splittring.
  • Luthers syfte var inte en ny kyrka utan en nödåtgärd för att reformera kyrkan. Nu blir 500-minnet ett tillfälle för reflektion och enande.
Tradition
  • Är reformationen, en kyrklig förnyelse eller en radikal förändring av kyrkans väsen?
  • Har reformationens kyrkor har fjärmat sig från de kyrkliga strukturer som formats från 100-talet och som är gemensamma för katolska, ortodoxa och orientalisk-ortodoxa kyrkor? Katolska kyrkor grundar sig på eukaristin och den biskopliga ordningen. Reformationens kyrkor är uppbyggda med en annan struktur, tänk "stadskyrka - frikyrka". 
  • Reformationen skiljer det ”protestantiska” och det ”katolska” åt, eller ska den ses ekumeniskt som ”en reform och förnyelse av den enda universella kyrkan”?

Ekumenisk gemenskap

Historiska konflikter
  • Bildandet av sekulära nationalstater på basis av religiös bekännelse är ett resultat av det trettioåriga kriget.
  • Sekulariseringen blev ett oförutsett resultat av den västliga kyrkans splittring som kristen tolkning är skyldig till.
  • Nu är tid för katoliker och lutheraner tillsammans  lägga bakom sig  orätter de i 500 år åsamkat varandra och välja en gemensam väg i tolkningen av Guds ord.

Återfunnen gemenskap  
  • Luther kan vara en rebell och tänkare om att Gud alltid ska vara Herre och att vårt förhållningssätt till Gud kännetecknas av en fullkomlig tillit till och respekt för Honom.

Tecken inför framtiden

Bekännelse av det smärtsamma som varit, glädje över ekumeniska framsteg följs av hopp.  Dokumentet   Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran som godkändes i Augsburg 1999 av både lutheraner och katoliker ger en väg framåt. Enligt Påven Johannes Paulus II var dokumentet i ekumenisk milstolpe som innebar en långt gående samsyn i vad som orsakade Reformationen.  Den viktigaste frågan på den ekumeniska agendan mellan lutheraner och katoliker är en gemensam förståelse av kyrkans väsen och dess prästerliga uppdrag och tjänst.

Minnet av Reformationens kristocentriska kärna

Det är ingen slump att frågan om kyrkans sanna natur aktualiseras. Det var frågan om kyrkans sanna väsen och frågan vilket ämbete som har mandat att tala och handla i kyrkans namn som var kärnan Luthers teser 1517.

Luthers förståelse av själva tron var inte tänkt att tolkas individualistiskt. Enligt Luther förutsätter de troendes delaktighet i Kristus enhet i Kristi kropp. För Luther var alltså Kristi kyrkas enhet en fråga om tro. Att grunda en ny kyrka måste därför ha varit en omöjlig tanke för Luther. Frågan om kyrkans sanna natur som inte  löstes under Luthers tid är på väg att ges större klarhet 500 år senare och kunna leda till en växande kyrklig gemenskap mellan lutheraner och katoliker. 

Ekumeniken i dagens sekulariserade samhällen kan ta lärdom av Luther och vittna om att Gud lever och är verklig. Den viktigaste gemensamma utmaningen för ekumeniken är själva frågan om Gud. Kristna tror inte på vilken gud som helst, utan i Gud som visade sitt hela, konkreta ansikte i människan Jesus från Nasaret. Martin Luther uttryckte sitt påtagliga och djupgående sökande av Gud i det kristocentriska perspektiv som uttrycks i hans spiritualitet och teologi.

Lutheraner och katoliker kan samarbeta kring frågan om Gud.

”500 års kyrklig splittring går mot sitt slut”

För första gången i historien uppmärksammar nu katoliker och lutheraner tillsammans minnet av reformationen på global nivå. Det är frukten av 50 års internationell dialog. Ett gemensamt uttalande ska undertecknas av påve Franciskus och biskop Munib Younan som en inledning på 500-årsminnet, skriver kardinal Kurt Koch, Påvliga rådet för kristen enhet, och generalsekreterare Martin Junge, Lutherska världsförbundet.

och det kristocentriska perspektivet kan ett ekumeniskt uppmärksammande av Reformationen bli möjligt. Reformationens märkesår 2017 inbjuder oss att i Luthers anda vittna om den uppståndne Kristus och det förpliktar oss framför allt att minnas tillsammans.

De kristna trons skriftliga grunder finns fragmentariskt bevarad. Den kristna värdens kyrkor är på väg att enas i tolkningar. Minnet av Martin Luther lever och skrifterna finns i original. Martin Luther är i likhet med Mohammed att betrakta som profet.

Mohammed lade grunden för den  islamska tron. Trotts att skrifterna finns i original är tolkningen mycket splittrad trotts att islam är 600 år yngre. Inom den muslimska värden och framför våra ögon, både nära och avlägset, pågår ett uttalat religionskrig, både mellan muslimer och de som har annan tro. 

Gäller det att vänta 500 år på att tolkningen av läran blir gemensam?

lördag 23 april 2016

Miljöpartiet dekadens?

En av miljöpartiets första valaffischer förde fram budskapet att partiet skulle bli en blåslampa i häcken på etablissemanget. Nu verkar blåslampan hamnat bakom miljöpartisterna. 

Hur kunde det bli så?

Partiet byggdes från grunden av idealister med viljan att förändra samhället. Den gruppen har blivit allt mindre med åren och ersatts av karriärister och anställda kompisar till de ledande förgrundsfigurerna. Man får på så vis ett stort antal ja-sägare till bl.a. språkrören. Ett mörker sänker sig då ”jobbiga” personer som kritisk granskar omgivningen försvinner.

Miljöpartiet tankar om allas rätt att invadera Sverige har blivit partiets största fiende. Romsons och Fridolins har nu att hanterar en situationen där partiet efter en allt intensivare granskning börjar betraktas som islamisternas och brödraskapets politiska plattform i svensk politik.

När partiet var ungt talades ofta om risken att infiltreras av högerextrema rörelser då det kunde räcka med några få namn skrivna på blanka valsedlar för att ta en plats i kommunfullmäktige. Nu är det uppenbart att för att kunna hamna på en sedel så räcker det med att bli medlem och i mångfaldsperspektivet bli nominerad. Oron för att få in extremister i den demokratiska processen försvann när medlemmarna blev fler och att möjligheterna till makt och påverkan blev större. På ett sätt har partiet gjort en vandring från att vara avståndstagande till traditionella värderingar till att aktivt förespråka främmande värderingar.

Vart ska partiet nu ta vägen? 

En gång var klassificeringen av miljöpartisterna gurkor eller meloner beroende på insidan av dessa. Numera finns det fog med en tredje grupp som är grön på utsidan och brun/svart på insidan.

Partiet arbetar inte för att långsiktigt behålla sina väljare utan förlitar sig på klatschiga kampanjer som lockar engångsväljare. Allt talar för att partiet behöver en nystart där kärnväljarnas grundläggande värderingar granskas.

Det kommer att bli smärtsamt att bli ett mindre parti med en klar profil. Fast det är troligen den enda vägen framåt för att partiet ska ha en legitimitet i det svenska politiska systemet.


onsdag 10 april 2013

Män har rätt att (S)lå!

Debatten om järnrör och lilla fittan har knappt kallnat när valet av Omar Mustafa till Socialdemokraternas partistyrelse skapar stora frågetecken.

Kritiken var snabb mot Omar Mustafa efter att han valts in i partistyrelsen på Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Omar Mustafa har i sin roll som ordförande i Islamska förbundet bjudit in flera personer med tydliga antisemitiska åsikter till kongresser.

– En människa med en demokratisk kompass och med åsikter om människors lika värde ska inte bjuda in folk som säger att judar mördar barn för att använda deras blod för att baka bröd till den judiska påsken. Skrev Aftonbladet att Willy Silberstein, ordförande i Svenska Kommittén mot antisemitism sagt.

När ett mindre parti går ut med järnrörsdebatt så är frågan uppenbar mycket större när ett stort parti tar en antisemit till sig under parollen alla ska med. Det gäller att kratta manegen inför valet och muslimer är en växande valmanskår i Sverige. Eller är Socialdemokraterna från de välbärgade områdena utanför invandrar getton i miljonprogrammet okunniga om den verklighet som finns i Sverige där det bildas allt fler parallella värderingar? Det är helt rätt att en muslimsk man slår kvinnan om hon inte lyder predikas från Omar Mustafas underlydande.

Vilka krafter är det nu som legaliseras under parollen alla ska med? Är det män med rätt att slå som ska med i de nya Socialdemokraterna?

torsdag 20 december 2012

Kvinnor beskriver den nakna sanningen

I ett kallt Stockholm värmer några damer upp sig. När makten är övermäktig väljer man att ta till metoder som att visa den nakna sanningen. Den som ingen makt har har inget att förlora. Religionen gör än idag kvinnor till slavar. Katolska kyrkan fördömer preventivmedel och abort. I Irland kan man tänka sig abort om kvinnas liv är hotat och i USA verkar presidentkandidater tro att en våldtäckt inte leder till en graviditet. Vi ska givetvis inte slå oss för bröstet i Sverige där vi har Ja till livet och kristdemokraterna som förvägrar kvinnans självbestämmande över sin kropp. Sedan ska vi komma ihåg vad sharia och muslimer har för påverkan.  När inte annat återstår, av med kläderna och visa hur utsatt en kvinna är! I Sverige råder ett beröringsförbud över religioners kvinnosyn blandat med förtryck. De som yttrar sig kränker någon rätt att förtrycka. Ska det fortsatt vara så?
Alia al-Mahdi har på grund av sina ställningstaganden, däribland publiceringen av ett nakenfoto på sin blogg, fått lämna Egypten.  Hon vill att författningen ska skydda hennes rättigheter i stället för att ta dem och att alla fritt ska kunna uttrycka sina åsikter.

Пресс-релиз
"Апокалипсис от Мухамеда"
Сегодня в заснеженном Стокгольме миру открылась апокалиптическая, с точки зрения исламизма, картина. Женское движение FEMEN совместно с антиисламистской египетской активисткой Алией Аль Махди призвали сказать "НЕТ" шариатской конституции в Египте. В преддверии решающего тура народного референдума активистки вышли под посольство Республики Египет в Стокгольме, чтобы поддержать египетских героев противостоящих шариатско-диктаторскому проекту конституции президента Мурси. FEMEN призывает народ великого Египта отречься от религиозной кабалы новоявленного пророка Мурси и предоставить себе шанс на достойное демократическое развитие.
На обнаженной груди Алии было написано "Шариат- не конституция!", свои гениталии она прикрывала плакатом в виде Корана. Три плаката в руках активисток символизируют три основные религиозные книги, таки образом FEMEN предупреждает мир об об опасностях теократизации конституций.
FEMEN предупреждает брата-мусульманина Мурси, что если он отдаст приказ стрелять по собственному народу, то последним пристанищем ему будут не почетные пирамиды, а кишащий крокодилами Нил.
Прочь рабские религиозные догматы - да здравствуют свобода и права человека!

Pressmeddelande
20 jan 2012, 13:00
Stockholm, Sverige
FEMEN  och den egyptiska aktivisten Alia al-Mahdi
"Apocalypse av Muhammad"
Idag, i ett snöigt Stockholm öppnade apokalyptisk värld, i form av islam, målning. Kvinnorörelsen FEMEN med antiislamistskoy egyptiska aktivisten Aliya al Mahdi kallade att säga i Egypten "NEJ" Sharia konstitution. Inför den avgörande omgången av en nationell folkomröstning aktivister kom under Egyptens ambassad i Stockholm för att stödja de egyptiska hjältar motsatta Syariah-diktatorisk president Mursi förslag till konstitution. FEMEN uppmanar folket i stora egyptiska avstå religiös träldom nutida profeten Mursi och ge dig själv en chans för en anständig demokratisk utveckling.
Alia bara bröst skrevs "Sharia är inte en författning" omfattade det hans könsorgan som en affisch i Koranen. Tre affischer i händerna på aktivisterna representerar de tre största religiösa böcker, på samma sätt FEMEN varna världen om farorna teokratizatsii konstitutioner.
FEMEN varnar Mursi muslimska broder, att om han gav order om att skjuta på sitt eget folk, den sista fristad han inte kommer att hedra pyramiden och krokodil-angripna Nilen.
Borta slav religiösa dogmer - Länge leve frihet och mänskliga rättigheter!