Vitbok om Sverigedemokraternas rötter

Det har nu publicerats del 1 av en vitbok om Sverigedemokraternas  nazistiska bakgrund. När får vi en som behandlar Vänsterpartiets Stalinistiska rötter? Det är intressant att höra SD:s kommentarer  att det som hände på 1980-talet är lång ifrån vad som gäller idag. Att inte förneka ett partis rötter utan fokusera på hur det  under tiden utvecklats är betydlig mer konstruktivt än enbart förnekelse. Fler bortförklaringar är att vänta då individers årikter inte är ett parti.

När det gäller kommunistpartiet  kan vi se en utveckling från den Ryska revolutionen då partiet krävde samma sak i Sverige.  Under Stalinisttiden 1930-1953 hyllade partiet allt som sades i Moskva. Under andra världskriget så föll även socialdemokraterna in i hyllningskören. Det var och är en skam att Sverige var två efter Tyskland att erkänna Sovjets annektering av de baltiska staterna. Det enda positiva var hjälpen till Finland. Under kriget var det många vänsterextremister som internerades vilket var en försiktig åtgärd för att skydda landet. Frågan är om den åtgärden över huvud taget var nödvändig då Sveriges handlande till stor del styrdes från Moskva.

Sveriges abrupta NATO-ansökan ogillas av både Vänsterpartiet som Miljöpartiet. Ska vi tolka det som vänstern fortsatt gillar det som sker i Moskva? Nu ska President Putin få en mer verklighets riktig titel som ”Härskare”: Parallellen till ”Führer” är slående. 

Den svenska demokratin anses vara 100 år. Vi ska lägga på minnet att för drygt hundra år sedan fanns en vänster/socialdemokratisk opposition på gatan som stod i begrepp att kriminaliseras av den dåvarande högerregeringen. Den tiden började bygget av vårt välfärdssamhälle med strejker och hungerkravaller.  Det var en tid där  fri- och rättigheter som vi i dag tar för givna formulerades. 

Sant är att svenska partier de senaste åren varit tydliga med att de ser nazister och utomparlamentarisk vänster som lika oroande. Fundamentalistiska grupper har länge seglat under radarn och blivit en svårhanterligt problem som stöter sig med ”Sveriges goda vilja”. Ett muslimskt missnöjesparti seglar upp och få tar det på allvar. Men var det inte så som SD företrädare en gång betraktades?

Frågan är vilka partier vi idag anser vara demokratiska och som kan ingå i en  framtida regering? Centerpartiet har i frågan en klar uppfattning.

Vi får förlita oss till att varken partier med rötter i Nazismen, Stalinismen och för den delen fundamentalistiska grupperingar kommer att få ingå i en framtida regering!

Svensk migrationspolitik svänger.

Det finns de som frambär tanken att ju fler muslimer, desto mindre integration!

I Sverige har  men sakta fått allt färre förlåtande naiva politiker, särskilt i småorterna som efter 2015 blev medvetna om migrationens effekter. Det började med att glesbygden tomma bostäder fylldes sedan framträdde problemen med integration och främmande kulturella synsätt.  

Sverige är inte ett islamiskt land och kommer förhoppningsvis aldrig att bli. När man ser dessa burka och niqabber går tankarna till svarta olyckliga fåglar. Man kan önska att politikerna sätter stopp för migration och inflödet från muslimska områden som gör det nödvändigt att lagstifta mot de olyckliga fåglarna. Men det är det för mycket begärt. De flesta människor, särskilt politiker, förstår bättre på symboler än substans, och måste ha hotet tryckt i pannan innan de lyssnar.
Sanningen är att  fortsatt muslimsk migration är en bomb i alla europeiska samhällen. Ekonomiskt, socialt, kulturellt och politisk. Migrationen försvagar Europa, dränerar Europa och på lång sikt förstör Europa.  Invandring skadar oss på ett, andra, tredje eller fjärde sätt. Den verkliga oro är att det sker så långsamt att vi knappt märker det.
Muslimer tar steg-för-steg ut sin aggression mot europeiska vanor, normer och idéer, i kombination med den förändrade demografin, är de acceleratorer som sätter det europeiska samhället på defensiven. Oftast följer våra politiker trycket. Det är lättast, dvs. mest lämpliga och efterlikna en tolerans som äger rum i media, på golvet och bland välmenande västerlänningar som är upptagna att vara söta. Det behöver var inte vara fel men straffas en vacker dag.
De medkännande politikerna blir färre, realismen växer tyst. Men det sker från en mycket låg förståelse för vad islam och invandring betyder i den sociala verkligheten. Det är de svagaste grupperna som i första hand drabbas. Press på sjukvård, skolor, boende och oro på gator och trapphus.

Det finns en fortsatt friska önskan att i ordet "integration". Fast det är bara en illusion bland politiker som sällan möter integrationen i vardagen. Att bli en svensk är invandraren och deras efterkommande plikt. Fast samhällets flathet att undvika regler och beslut får allt olyckligare konsekvenser. Ej stanna åk hem har fått betydelsen gömma sig och stanna.  ​​

Allt medan våra politiker talar om integration som blir allt mer omöjlig och visar sig i sjunkande opinion och förtroende. Sedan undrar man varför blev det så?

Miljöpartiet dekadens?

En av miljöpartiets första valaffischer förde fram budskapet att partiet skulle bli en blåslampa i häcken på etablissemanget. Nu verkar blåslampan hamnat bakom miljöpartisterna. 

Hur kunde det bli så?

Partiet byggdes från grunden av idealister med viljan att förändra samhället. Den gruppen har blivit allt mindre med åren och ersatts av karriärister och anställda kompisar till de ledande förgrundsfigurerna. Man får på så vis ett stort antal ja-sägare till bl.a. språkrören. Ett mörker sänker sig då ”jobbiga” personer som kritisk granskar omgivningen försvinner.

Miljöpartiet tankar om allas rätt att invadera Sverige har blivit partiets största fiende. Romsons och Fridolins har nu att hanterar en situationen där partiet efter en allt intensivare granskning börjar betraktas som islamisternas och brödraskapets politiska plattform i svensk politik.

När partiet var ungt talades ofta om risken att infiltreras av högerextrema rörelser då det kunde räcka med några få namn skrivna på blanka valsedlar för att ta en plats i kommunfullmäktige. Nu är det uppenbart att för att kunna hamna på en sedel så räcker det med att bli medlem och i mångfaldsperspektivet bli nominerad. Oron för att få in extremister i den demokratiska processen försvann när medlemmarna blev fler och att möjligheterna till makt och påverkan blev större. På ett sätt har partiet gjort en vandring från att vara avståndstagande till traditionella värderingar till att aktivt förespråka främmande värderingar.

Vart ska partiet nu ta vägen? 

En gång var klassificeringen av miljöpartisterna gurkor eller meloner beroende på insidan av dessa. Numera finns det fog med en tredje grupp som är grön på utsidan och brun/svart på insidan.

Partiet arbetar inte för att långsiktigt behålla sina väljare utan förlitar sig på klatschiga kampanjer som lockar engångsväljare. Allt talar för att partiet behöver en nystart där kärnväljarnas grundläggande värderingar granskas.

Det kommer att bli smärtsamt att bli ett mindre parti med en klar profil. Fast det är troligen den enda vägen framåt för att partiet ska ha en legitimitet i det svenska politiska systemet.

Feministisk UTRIKESPOLITIK!

Svenska utrikesministern Margot Wallströms uttalanden om Saudiarabiens medeltida styre leder nu till att Saudiska myndigheter beslutat att inte utfärda nya visum för svenska affärsmän. Vad är mer att förvänta av en feministisk utrikespolitik.

Resultatet blir att Saudiarabien använder svensk kritik mot mänskliga rättigheter som ett verktyg för att näpsa Sverige för Wallströms kritiska granskning av arabisk politik. Totalt har nu 57 stater vilka motsvarar nästan alla muslimska länder.

Kuwaits utrikesministerium har citerats av den kuwaitiska nyhetsbyrån Kuna, och där anklagas Wallström för att ha blandat sig i Saudiarabiens inre angelägenheter. Uttalandet skulle strida mot diplomatiska regler om att respektera andra länders suveränitet.

Saudiarabien har tidigare kallat hem sin ambassadör från Sverige fler väntas kalla hem sin ambassadör.

Vad kostar det att vara kritisk mot muslimska lagar?

Om Sverige tidigare duckat kan tydligt tänkas bero på att handeln är viktigare än mänskliga rättigheter.

För övrig inte en ovanlig inställning som var glasklart uttalad när det gällde handeln med Sovjet och Tyskland under 1940-talet. Först judar och sedan för krigsflyktingar var livet i Sverige osäkert då flyktingars utlämning till diktaturen i Sovjet. Undfallenhet mot diktaturerna var viktig för att inte sabotera handelsförbindelserna.

Har vi länge talat om feministisk politik så har vi här ett tydligt exempel på reaktion.

Men varför verkar man/kvinna blunda hur det ser ut på hemmaplan i Sverige?

Män har rätt att (S)lå!

Debatten om järnrör och lilla fittan har knappt kallnat när valet av Omar Mustafa till Socialdemokraternas partistyrelse skapar stora frågetecken.

Kritiken var snabb mot Omar Mustafa efter att han valts in i partistyrelsen på Socialdemokraternas kongress i Göteborg. Omar Mustafa har i sin roll som ordförande i Islamska förbundet bjudit in flera personer med tydliga antisemitiska åsikter till kongresser.

– En människa med en demokratisk kompass och med åsikter om människors lika värde ska inte bjuda in folk som säger att judar mördar barn för att använda deras blod för att baka bröd till den judiska påsken. Skrev Aftonbladet att Willy Silberstein, ordförande i Svenska Kommittén mot antisemitism sagt.

När ett mindre parti går ut med järnrörsdebatt så är frågan uppenbar mycket större när ett stort parti tar en antisemit till sig under parollen alla ska med. Det gäller att kratta manegen inför valet och muslimer är en växande valmanskår i Sverige. Eller är Socialdemokraterna från de välbärgade områdena utanför invandrar getton i miljonprogrammet okunniga om den verklighet som finns i Sverige där det bildas allt fler parallella värderingar? Det är helt rätt att en muslimsk man slår kvinnan om hon inte lyder predikas från Omar Mustafas underlydande.

Vilka krafter är det nu som legaliseras under parollen alla ska med? Är det män med rätt att slå som ska med i de nya Socialdemokraterna?

Brundemokraternas framåt i opinionen

Brundemokraternas framgångar i opinionen kan leda till andra tongångar även från Tokstads partier.

Erfarenheten visar att alla partier påverkar varandra på den politiska kartan. I Tokstan har vi de tomma stolarna som nu väntas både bli fler men även att det sätter sig personer på dem.

När nu Brundemokraterna i en ny väljarbarometer får 5,8 procent av sympatierna så ökar det anpassningen hos de gamla partierna att ta flera steg i utmanarens riktning. Halvmånen i Vellinge har redan visat på den vägen. I Tokstad har Halvmånen klagat på att Retrogruppen ser åt det hållet medan man själva vill ta steget mot populism.

Holkpartiet lanserade språktest och hårdare krav för medborgarskap redan 2002 och sedan har inget praktiskt genomförts. Holkpartiet har visat att framgångar för sin populistiska politik inte lämnar de övriga partierna opåverkade.

I vilken mån de gamla partierna verkligen vill desarmera Brundemokraterna är osäkert. Helst vill man rent taktiskt dra fördel av deras frågor utan att själv ta ansvaret. Så den politik som Brundemokraterna bedriver blir ett alibi för de gamla partierna att ge sig fler och större förmåner. Sakfrågan förblir nedtystad och Tokstads medborgare samt resten av Sverige ska hålla tyst.

Det är troligt att frågor som rör integration och migration kommer att spela en större roll i valrörelsen och detta oberoende av vad stödet för Brundemokraterna är. Om det däremot blir några förändringar i politiken är däremot osäkert.

Gamla partier måste förhålla sig till det verkliga politiska landskapet. De kan inte stå där trötta och upptagna av att belöna de som de uppfattar som sina väljare tiden kommer även för dem att ta ett större samhällsansvar och öppna ögonen och se verkligheten och inte tro att den är retoriken de helst vill lyssna på.

I Tokstad kan vi slå oss på bröstet och säga att vi alltid haft ögonen öppna och att trakassera muslim, eller kristen med fel tro, är helt rätt i tiden!

Riksdagsbesök i Tokstad!

Riksdagens partier besöker Tokstan för att studera hur Jim Åker ska ställas utanför makten och riksdagslönen.

Storalliansen mellan 8 partier i Tokstad har rönt stor uppmärksamhet i Riksdagen. Alla är nu helt inställda på att Brundemokraterna verkligen tar plats i Riksdagen. Strategierna för de olika partierna är olika. Från Alliansregeringens företrädare gäller det att locka treenigheten till att avstå att votera mot ett misstroende där Brundemokraterna kan få ett avgörande. För treenigheten att framställa Brundemokraterna som Alliansens allierade. Tokstads storallians är då ett viktigt studieobjekt. Det gäller att utåt mot valboskapen uppträda som om det var olika åsikter som debatterades medan det i verkligheten endast är en skenfäktning där alla redan är överens.

För de nuvarande partierna i Riksdagen är det viktigt att verka dugliga och att ha koll. Det gäller det att inte ha alltför skarpa kanter och små partier kan inte företräda åsikter som leder till att de hamnar under 4% gränsen. Att slipa kanterna mot Jim Åker ska få den hårda kärnan att åter känna igen sig i Grenpartiet och Krispartiet. Verklighetens folk ska lyftas fram med en snaps.

Riksdagspartierna har nu upplysts av Jim Åker att muslimerna utgör det största utländska hotet mot Sverige. Precis som på klotet är muslimerna snart den största gruppen i Sverige vilket ska tystas ned då frågan är besvärlig. Om frågan har med verkligheten att göra ska valboskapen hållas okunniga och deras åsikter ska kallas hets och diskriminering.

Fred Rein (HM) som ledde besöket upprepade i går att han inte tänker leda en regering som regerar med Brundemokraternas stöd och får stöd av Noa Chlian (SP). Båda ser Tokstans storallians som ett fantastiskt projekt och en möjlighet att på demokratisk väg snuva Jim Åker på allt inflytande. Problemet är bara hur det ska kunna bli åtta i riksdagen om inte Brundemokraterna får vara med?

Lisa Posent

Verklighetens Tokstad

Det komiska skådespelet kring Krispartiets motsägelsefulla svärmeri för ”verklighetens Tokstad” upprepade sig som en fars. Göra Häggs dubbelgångare Jim Åker hotar nämligen med att använda konceptet.

Det påminner om när Jim försökte locka fildelare från Filpartiet. Egentligen är det inte alls kul. Jim och Göra är en obehagliga ledare för obehagliga partier.

Kanske har jag en ovanlig humor, men jag kan inte annat än att tycka Brundemokraternas utspel är hysteriskt roligt. Tänk bara att få se Göra och Jim samtala om vilken typ av intolerans som är verkligast, homofobi eller rasism. Vilken del av folket som är verkligast, fundamentalister eller fascister. Vilka som är overkligast, kulturarbetare eller muslimer.

Allra roligast kommer det bli att följa kampen om vilken verklig lära som ska ersätta den overkliga evolutionsteori som den bögfeministiske kulturarbetaren Cha Dawine kokat ihop. Blir det äntligen Intelligent Design som förenar de två? Bibelns skapelseberättelse blir det hyperverkliga helsvenskt drama med Ask och Embla som skapelsens ursprung?