Elmarknad Tyskland EU

Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har det tufft. Den tyska industrin står inför en gigantisk omvandling och för tillfället har den haft problem vilket resulterat till ett mullrande missnöje.

Tyskarnas beslut att stänga ner  kärnkraften visade sig inte vara en högljudd väckarklocka, inte minst för de extrema grupperna som förnekar klimatförändringarna. Att fortsätta på tidigare linje med brunkol och rysk gas hade blivit en katastrof för klimatet. Nu har  den tyska ekonomin en möjlighet att vara pådrivande i klimat omställningen. Misstaget med bygget av gasledningen Nord Stream gjorde dessutom att tysk ekonomi styrdes av Putins nycker. Nu är det hotet borta. Tyskarna importerar två tredjedelar av sin energi. När Olaf Scholz besökte Sverige för ett möte med statsminister Ulf Kristersson stod energifrågorna i fokus. 

Tyskarnas förslag att stabilisera sin elmarknad med en ny kraftledning från Sverige handlar om en kortsiktig säkerhet. Svensk fossilfri el kommer snart att förbrukas i norra Sverige med de projekt som pågår om fossilfritt stål. Saken har inte helt gått upp varken för politiker från södra Sverige eller från berörda i de länder som  nu tar emot vår överskotta el.  Tysklands industri och landets gröna omställning behöver i huvudsak långsiktigt byggd på egna lösningar.

Sjökabeln, Hansa Powerbridge, är en kortsiktig åtgärd för tysk elförsörjning. Kabeln kommer att gå från Skåne till Nordtyskland. Syftet är att ytterligare integrera elmarknaderna i Europa. EU har ju som mål att nå en gemensam energiunion. En större sammankoppling mellan Sverige och Tyskland gör att elpriserna styrs mer i elområde 4 av produktionen i Europa. När solen lyser i Tyskland får vi negativa elpriser, inte bara i elområde 4, utan i hela Sverige.

I Tyskland produceras elen i norr och förbrukas i söder. Tyskland saknar el prisområden. Det gör att när Tyskland stundtals producerar mer än det egna behovet, vilket leder till att priserna sjunker, vilket spiller över till Sverige där vi soliga arbetsfria dagar får minuspriser på marknaden.

Med Hansa-ledningen lär fluktuationerna i prispåverkan mot Sverige bli kraftigare, både uppåt som neråt. Av överföringskapaciteten måste 70 procent bjudas ut på den europeiska elmarknaden. Ett förhållande som vi levt med länge med kablar till Danmark, Bornholm, Norge, Åland, Finland, Polen och Litauen. För Baltstaterna medförde kabeln till Litauen en drastisk sänkning av elpriset i Baltikum, då Ryssland inte ensidigt kunde bestämma priset.

Vad Olaf Scholz och Tyskland behöver göra är i första hand att införa elområden i landet och att bygga ut den miljömässigt bästa energiproduktionen för att minska fossil beroendet. Tyskland är ett föregångsland när det gäller solpaneler, men det krävs mer för att en långsiktig omställning skall lyckas oberoende om det gäller Tyskland och Sverige, eller någon annan stans.

Marknadshyror dråpslag mot unga.

Den liberala iden med att utsätta all verksamhet till marknaden har i de flesta fall lett till betydande avarter. Nätläkare, HVB hem och friskolor är några exempel att dra fram där aktörerna skär guld på skattebetalarnas bekostnad. Att släppa kontrollen över den skattefinansierade verksamheten är att flytta makten från medborgarna till en anonym marknad. Nu finns en uppenbar politisk risk att marknadshyror införs i Sverige när liberalerna i mittens rike agerar tondöva till medborgarna.

Varför är marknadshyror så dåligt för den som vill ha en hyresrätt? Tre av fler skäl om det negativa med marknadshyror.

Traditionellt förhandlas hyran mellan hyresvärden och hyresgästerna som kollektivt representeras av en hyresgästförening (oftast Hyresgästföreningen). Hyran ska vara lika för likadana lägenheter, och en hyresvärd ska inte få dra nytta av bostadsbrist och sätta en högre hyra! Standard, storlek och läge ska avgöra, inte vem som kan betala mest.

Marknadshyra betyder att hyresvärden ensidigt bestämmer hyran utan kollektiv förhandling. Hänsyn tas till hyresvärdens förvaltningskvalitet. Det betyder att hyresvärdar som inte tar hand om sina hus och hyresgäster inte ska få samma hyresutveckling som hyresvärdar som tar hand om bostäderna. Incitamenten att ta hand om hus och hyresgäster försvinner om hyresvärden själv får bestämma hyran. Slum i bostadsbeståndet kan snabbt uppstå när valet står mellan en bostad eller inge.

 

Marknadshyror skulle innebära en mycket högre hyra för alla. I vissa områden skulle hyran kunna höjas med över 50 procent utan hänsyn till bostadens kvalitet. Finland införde marknadshyror för nybyggda hyresrätter. Två år senare blev det marknadshyror för alla nya hyreskontrakt även i det tidigare beståndet. Kort därefter infördes marknadshyror på hela hyresmarknaden. Mellan 1995 och 2000 efter att hyrorna avreglerades ökade medelhyrorna för bostäder som hade marknadshyra med 26 procent i Finland i snitt, och med 42 procent i huvudstaden Helsingfors. Resultatet blev att allt färre orkade betala sin hyra utan bidrag (från sin skatteinbetalning).

 

De flesta medborgare är emot marknadshyror, men ändå föreslår politikerna detta. Regeringen (Socialdemokraterna och Miljöpartiet båda tveksamma) vill tillsammans med kraven från Centerpartiet och Liberalerna 73 punkts avtal införa ”fri hyressättning i nyproduktion”= individuell prissättning. Sju av tio verkar vara emot marknadshyror. Siffrorna skiljer sig mellan de olika partierna en sak är gemensam, fler väljare är negativa till marknadshyror i det egna partiet.

Den stora gruppen av förlorare blir de unga som ska skaffa sin första bostad eller sätta familj! Över hela Europa pågår kampen om att få en bostad som det går att betala en rimlig kostnad för. Det sorgliga är att tidigare generationers pensionspengar sätt i bostäder. Tillväxten på pensionspengarna är god och det är de unga som betalar notan (en andra gång).

Marknadsplats vård omsorg

Nu visars sig resultatet av marknadsplatsen vård och omsorg. På äldreboenden avlider människor i aldrig tidigare skådad fart och utförarna fyller i snabb takt upp de lediga platserna. Allt i en strävan att hålla vinsterna på en god nivå.

Anhöriga som tidigare inte engagerat sig i omvårdnaden ser nu hur det råder en utbredd misär på vårdboendet. Sjuka vägras vård och tas till palliativ vård i stället till sjukvården livesändande vård.

Sparandet på resurser inleddes på 1990-talet då landstingen överlämnade psykiskt sjuka till lika med alla andra som led av kroniska sjukdomar och behövde institutionsvård till kommunerna. En tredjedel av lastingens budget skatteväxlades till kommunerna. I kommunerna sågs de nya uppdragen som en möjlig besparingspost. Nya aktörer som till lägre kostnad kunde utföra arbetet efterfrågades och privata aktörer såg möjligheterna. Nu öppnades även en marknad för de större kapitalstarka risktagarna som erbjöds en möjlighet till stora vinster mot minimala investeringar. Vårdinrättningar skänktes i princip bort mot att kommunen blev av med en kostnadspost. I början var detta ett fungerande system men kapitalet har en drift att alltid generera mer vinster och detta gjordes. Det som gick att sparas på sparades. Den största kostnaden är personal och genom att minska bemanningen och använda sig av outbildad personal med timanställningar efter behov kunde vinsterna öka.

Nu ser vi i skapt läge vem som får betala! Helt enkelt de sköraste i samhället. Det är ingen politisk gruppering som kan förklara sig fri från ansvar för alla har i samförstånd rustat ner möjligheterna till ett uthålligt samhälle. Tyvärr har vi litat till glokaliseringens kostnadssänkande möjligheter så när krisen är har står kungen naken. Inte det minsta av reservplan fanns kvar.

Kanske var detta nyttigt krisen kostade en hel del. Var tidigare besparingar bortkastade och leder nu till fördyringar? Möjligheten till en ny riktlinje i utvecklingen kan nu tas mot ett mer säkert och hållbart samhälle. Givetvis om intresse och vilja finns!

Kostnad kärnkraft?

Det är svårt att uppskatta kostnaden för nya anläggningar, som kan tänkas byggas om 5 – 10 år, av en rad skäl. Ett skäl är att det nästan inte byggts någon ny kärnkraft i Västeuropa och Nordamerika under de gångna 30 åren, så det finns mycket få realistiska referenser. Om man ska sätta igång att bygga mycket ny kärnkraft måste man göra en nystart, som kan bli dyr. Erfarenheten från det finska reaktorbygget i Olkiluoto avskräcker. Reaktorn skulle ha varit färdig 2009, men blir klar allra tidigast 2018. Ett identiskt reaktorbygge i Flamanville i Frankrike är också kraftigt försenat och mycket dyrare än planerat. Elforsk citerar en rad olika kostnadsbedömningar som i de flesta fall ligger högre än den egna bedömningen.

I Storbritannien planeras ett par nya stora reaktorer i Hinckley Point i Somerset. Markarbetena har redan inletts, men många undrar om bygget kommer att fullföljas eftersom man redan talar om kostnadsproblem. Den brittiska regeringen har garanterat investerarna ett pris på elen på 92,5 pund per MWh, eller drygt 1 kr per kilowattimme under 35 är, inklusive indexuppräkning. Elforsk anger en kostnad för kärnkraft på 54 öre/kWh, bara halva kostnaden mot den brittiska garantin. Det är inte trovärdigt, om man inte kan ange goda skäl. Vem tror att vi i Sverige kan bygga billigare och snabbare än i Finland, och till halva kostnaden jämfört med bygget i Storbritannien?

Källa: https://www.svebio.se/press/blogginlagg/vad-kostar-det-att-bygga-ny-karnkraft-och-vindkraft-har-elforsk-raknat-ratt/ 

Risken med kärnkraft är inte endast en förödande olycka, än mer verkar ekonomiska skäl tala för att marknaden överger den formen av energiproduktion när atomvapen inte längre är ett mål och att alternativa utbyggnader av energiproduktion är mer kostnadseffektiva.