Ryssland har en lång historia om autoritära ledare.Från de vikingar som en gång i tiden skapade det som blev moskoviterna. En lång linje av härskare med vikingablod styrde ända fram till det att ätten Romanov tog vid. Den siste tsaren var i alt en katastrof. Vid kröningen av en tsar var det regel att dela ut gåvor åt folket. Nikolaj II valde att dela ut bröd av paniken som följde miste uppskattningsvis 1,386 människor livet och ungefär 1,300 skadades. På grund av sin bristande människokännedom kom han i händerna på en reaktionära omgivning som orubbligt höll fast vid enväldesmonarkins princip.
Inte blev det bättre när kommunisterna under Lenins ledning såg det självklara i att folkets (sovjetens) makt skulle råda. Av det följde att människor blev egendomsbestulna och avrättade. Allt i den nya tron intalades vara helt rätt. De som hade bättre lycka hamnade i läger där det var tänkt att de skulle arbeta, och svälta till döds, för att de ansågs vara revolutionens fiender.
Sovjet finns ej längre men de fasansfulla minnena lever vidare. Som arvtagare har ett aggressivt Ryssland vuxit fram. Likt nazisternas tanke på hämnd för nederlaget i första välskrivet verkar Putin och makteliten längta efter att återupprätta drömmen om det storslagna Sovjetunionen. Det uppenbara problemet är att ingen vill tillbaka till Sovjettiden. Av de forna 15 rådsrepublikerna finns endast lapptäcket Ryssland kvar med sin mångfald av minoriteter.
Ukraina ville redan 1918 bli en självständig stat. Vid freden i Riga den 18 mars 1921 var friheten slut. Där styckades Ukraina och den större delen tillföll bolsjevikerna. Den 30 december 1922 var Ukraina en av de fyra republiker som grundade Sovjetunionen.
Är det Rysslands långsiktiga mål med invasionen i Ukraina att skapa ett ”Sovjet 2.0? Troligen var det målet. Däremot hände det inte. Med den 2014 påbörjad invasionen skulle det fullständiga övertagandet ske på tre dagar! Nu har den storskaliga invasionen pågått nära ett och ett halv år med förödande verkningar för det Ryska samhället. Ideologin som gäller sedan revolutionen 1918 är att rätt skapas med vapen. Vad som hände var dock att den demokratiska världen ställe upp bakom Ukraina. I den kraftmätningen blir Ryssland att betraktas som den svagare. Men det är något som främst Putin inte förstår. Fram till nu, Finland, Afghanistan undantagna, har Moskva alltid vunnit med hjälp av vapenmakt. Nu verkar det som om den strategin är bruten. Ukraina får vapen som har bättre förmågor än den stora mängd äldre Rysk-Sovjetisk utrusning som nu används mot Ukraina. Modernare ryska vapen verkar endast finnas i teorin. De har ställt bilvit lyx för ett antal oligarker.
Ryssar är ett tåligt folk som i generationer styrts av tsaren och kyrkan. Hur länge kommer de att låta Tsar-Putin och kyrkan nu styra? Ryssland består av många minoriteter och hur länge håller de sig stilla? Vi har nu sett hur ryssar som är emot putinstyret för krig på rysk mark. Det som bolsjevikerna en gång gjorde kan nu i en annan form upprepas. Ryssland är en kolos som likt Babels torn har sin svagaste länk i grunden. Vad en folklig styckning av själva Ryssland kan leda till är skrivet i stjärnorna. Fast sant är att alla diktaturer förr eller senare faller samman. Särskilt den Ryska där det inte ens finns ett majoritetsfolk. Utan snare varit en minoritet som undre sovjettidens 70 år strävat efter att betraktas som en majoritet.
Putin har i allt han gör haft drömmen om ett nytt Sovjet styrt med en stark kontrollapparat där utövande av våld mot medborgarna fortsatt anses vara helt legitimt.
