9 maj, Sovjets segerdag?

Tyskland kapitulerar i andra världskriget.

Den 2 maj 1945 kapitulerade de tyska trupperna i Italien. 

Den 5 maj kapitulerade de tyska trupperna i nordvästra Tyskland, Holland och Danmark. 

Den 7–8 maj kapitulerade Tyskland på alla övriga fronter. Efter fem år och åtta månader av krig kom det fred till delar av Europa. De delar son sovjetmakten lade under sig fick vänta ytterligare i nästan 50 år på freden.

Stalin blev fly förbannad över att Tyskarna kapitulerat inför västmakternas trupper. Stalin klär upp ett antal tyskar som, i teaterns form, får kapitulera inför sovjetmakten den 9 maj 1945. Därav kommer att i sovjet firas den 9 maj som den stora segerdagen. Nu förvandlad mer som en hyllning åt dagens store ledare Putler, (Putin-Hitler).

Dagen med parader på röda torget och dagen då sovjetmedborgarna lockades med saker som den dagen till ära fanns men annars var saknade (kallad deficit i folkmun). Dagens Ryssland ser allt mer  ut att bli en kopia av det fallna Sovjetunionen. Kvar finns  den tänkta unionen mellan Ryssland och Belarus!

Nu vårdar Ryssland  traditionen, fast veteranerna blir alt färre. Tiden rinner bort allt som minns är offren i Stalins terror mot folken. Nu skapas nya offer inte från svält som var Stalins paradgren utan genom bomber i ett anfallskrig, helt får man tro i Hitlers smak. Ukraina har genomlidit svälten under Stalins terror, inte underligt att de var positivt inställda till tyskarna, som befriare!

Trump styckar Ukraina i tanken!

Münchenöverenskommelsen är det historiska avtal rörande Tjeckoslovakien, som ingicks den 30 september 1938 mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Avtalet innebar ett bejakande av Hitlers expansionspolitik med ett godkännande från Europas ledande länder att eftergifter var den enklaste vägen. Hitler skulle bland annat få  Tjeckoslovakien att avträda det tyskspråkiga så kallade Sudetlandet till Tyskland. Bakom avtalet som lade grunden för det andra världskriget stod Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien. Allt skedde över huvudet på Tjeckoslovakien.

Donald Trump har hävdat att han skulle kunna få till ett fredsavtal mellan Ryssland och Ukraina inom 24 timmar. Nu uppger källor nära presidentkandidaten vad planen är. Hör vi ekot från München!  Trump  tror att både Ryssland och Ukraina vill ”ha en utväg och rädda ansiktet”. Skrämmande att han tror att invånare i ockuperade områden gladeligen vill bli en del av  Ryssland. Trumps tankar går stick i stäv med den politik Joe Biden, nuvarand USA president, fört med att ge Ukraina militärt stöd  mot den ryska aggressionen.

Åter är tron på att ge en liten bit av kakan i utbytte mot fred lösningen. Glöm inte hur det gick efter München. Hitler uppmuntrades till krig och väst ansågs svagt. Resultatet blev många miljoner döda splittrade hem och ett stort antal flyktingar. Nu vill tydligen Trump som president kandidat upprepa händelseförloppet! Vill man äta så är målet att ta hela kakan.

Att Trump är god vän och delar åsikter med Vladimir Putin måste anses som allmänt vedertaget. Båda vill härska utan att bli motsagda. Priset för det är ett antal döda i konflikter. Till vilken nytta, får man tänka?

Omvärlden har en annorlunda syn på sakernas tillstånd. Det enda sättet att få slut på kriget är att säkerställa att Ukraina blir en del av NATO och EU. De fantasier som Trump levererar har lite med verkligheten att göra.  Han har liten insikt och vill likt Putin bestämma. Frågan är om några storstilade planer tänks ut av Trump, tveksamt om vi har Sverige som utgångspunkt i Europa.  Det är klart att majoriteten av utrikespolitiska experter är skeptiska till Trump och tanksen att ett sådant avtal av att avstå mark bara skulle upplevas som belöning av Putin.

Att byta ukrainska territorier mot vapenvila skulle sätta Ukraina och Europa i samma situation som  Tjeckoslovakien efter  Münchenöverenskommelsen. Ryssland skulle uppmuntras att gå vidare i tanken på det stora imperiet. Överallt där det bor ryssar skulle Ryssland härska, i slutändan hela världen.  Räkna ut själv hur stort det området är! 

Det är uppenbar cynism i Trumps förslag, flört med de trogna väljarna i USA. Om Ukraina får säga sitt kommer de inte kommer att ge upp något territorium. Minnet av hur Ryssland och Sovjetunionen behandlat ukrsinare glöms inte bort. Ta 1920-talet då Stalin svälte ut ukrainarna, med miljoners död, och exporterade Ukrainas spannmål, till bl.a. till Sverige som haft missväxt.

Förhoppningen är att Trumps plan att leka världspolis inte bli av och att han inte blir president i USA. Säker kommer ingen att vara förrän valet i USA är över.

 

Sovjetisk/Rysk propaganda

I Ryssland är hyllandet av andra världskriget snart det enda som är gemensamt i folkminnet. Kyrkan har alltid ståt på den styrandes sida. Ingen skillnad om det var Tsaren, Stalin eller Putin. För de som överlevt sovjet tidens deportationer väcker synen an lastbilen obehagliga minnen. Det var på sådan de fraktades mot Gulag, om de var gynnade, annars fick de gå i den Sibiriska kylan.  Pusi Riots punkbön var en protest mot den ortodoxa kyrkans stöd till makten.

Minnet av den svåra tiden med sovjetstyret finns överallt.

I Mustvees gatunamn finns gatunamnet Benito Agirre. Han var en baskier som stred i röda armen. Han kan ha varit med i bombningen av Narva och Tallinn. Under sovjet tiden hedrades han med att ge namn åt en gata i Mustavee. Där sköta han ner och dog. Gatan nya namn är föreslagen till Brogatan. Även det väcker kritik. I folkmun har gatan kallats den röda brogatan. 

Det är inte alltid lätt att bli av med de sovjetiska kvarlevorna, folk minns oförrätterna.

9 maj

 

 

Den så kallade segerdagen närmar sig! Väst stod för vapnen medan Stalin stod för slaktboskapen (människor). Nu falnar dagen alt mer när det grymma ansiktets verklighet visar sig i Ukraina. Ryssland försöker att vidmakthålla lögnen som en triumf. Vi får inte glömma att en av förutsättningarna för andra världskriget var Hitlers uppgörelse med Stalin,om delningen av Europa. Hur länge skall man i Ryssland upprätthålla skenet av framgång och att fira 9 maj? För halva Europa är det en sorgedag som inledde ett 50-årigt fängelse för det fria ordet skapat av Stalin och en blind tro på sovjetkommunismens överlägsenhet som ideologis system.

Vitbok om Sverigedemokraternas rötter

Det har nu publicerats del 1 av en vitbok om Sverigedemokraternas  nazistiska bakgrund. När får vi en som behandlar Vänsterpartiets Stalinistiska rötter? Det är intressant att höra SD:s kommentarer  att det som hände på 1980-talet är lång ifrån vad som gäller idag. Att inte förneka ett partis rötter utan fokusera på hur det  under tiden utvecklats är betydlig mer konstruktivt än enbart förnekelse. Fler bortförklaringar är att vänta då individers årikter inte är ett parti.

När det gäller kommunistpartiet  kan vi se en utveckling från den Ryska revolutionen då partiet krävde samma sak i Sverige.  Under Stalinisttiden 1930-1953 hyllade partiet allt som sades i Moskva. Under andra världskriget så föll även socialdemokraterna in i hyllningskören. Det var och är en skam att Sverige var två efter Tyskland att erkänna Sovjets annektering av de baltiska staterna. Det enda positiva var hjälpen till Finland. Under kriget var det många vänsterextremister som internerades vilket var en försiktig åtgärd för att skydda landet. Frågan är om den åtgärden över huvud taget var nödvändig då Sveriges handlande till stor del styrdes från Moskva.

Sveriges abrupta NATO-ansökan ogillas av både Vänsterpartiet som Miljöpartiet. Ska vi tolka det som vänstern fortsatt gillar det som sker i Moskva? Nu ska President Putin få en mer verklighets riktig titel som ”Härskare”: Parallellen till ”Führer” är slående. 

Den svenska demokratin anses vara 100 år. Vi ska lägga på minnet att för drygt hundra år sedan fanns en vänster/socialdemokratisk opposition på gatan som stod i begrepp att kriminaliseras av den dåvarande högerregeringen. Den tiden började bygget av vårt välfärdssamhälle med strejker och hungerkravaller.  Det var en tid där  fri- och rättigheter som vi i dag tar för givna formulerades. 

Sant är att svenska partier de senaste åren varit tydliga med att de ser nazister och utomparlamentarisk vänster som lika oroande. Fundamentalistiska grupper har länge seglat under radarn och blivit en svårhanterligt problem som stöter sig med ”Sveriges goda vilja”. Ett muslimskt missnöjesparti seglar upp och få tar det på allvar. Men var det inte så som SD företrädare en gång betraktades?

Frågan är vilka partier vi idag anser vara demokratiska och som kan ingå i en  framtida regering? Centerpartiet har i frågan en klar uppfattning.

Vi får förlita oss till att varken partier med rötter i Nazismen, Stalinismen och för den delen fundamentalistiska grupperingar kommer att få ingå i en framtida regering!

Ryssland och det ständiga kriget, Holodomor.

Ukraina är mitt uppe i ett krig i femte månad, är inget resultat uppenbart. Det som är tydligt är hur inget  har förändrats.

Ukrainas öde, om Vladimir Putin segrar, kan ses i dess förflutna, särskilt regionens moderna historia och hur den klarade sig under generationer av repressivt sovjetiskt styre. Eftersom Putin är en produkt av Sovjetunionens sämsta sida, så är kriget i Ukraina det meningslösa arvet från Stalin och sovjet kommunismen.

Putin är en varelse från den gamla sovjetideologin. Systemet där bara kommunistisk misstänksamhet, utan också systemets genomgående korrupta struktur där alla måste tjäna, eller fås att tjäna, staten och partiet.

Hur har systemet levt vidare? KGB har format Putin. KGB var kommunistpartiets hemliga och statssäkerhetsupprätthållande organ. KGB förlitade sig på terror, våld, rädsla och totalitära verktyg nödvändiga för regimens överlevnad.  Lögner, desinformation och bedrägeri var pelarna som stödde regimen fram tills de inte kunde kunde undertrycka folken. Det var överstelöjtnant Putins illusoriska värld, en värld som möjliggörs inte bara bedrägeri utan också enorm militär makt. Tillsammans utgjorde regim, parti, KGB och militär det sovjetiska sättet för politik, vilket var evig krig.

Katastrofen för despoterna inträffade när Sovjetunionen upplöstes 1991. Putin har uttryckt den kollapsen "den största geopolitiska katastrofen" på 1900-talet.

Det finns en lång och sorglig historia av i Ukraina av kolonisering, trots att Ukraina har ett eget rikt kulturarv. Efter Ryssland är Ukraina det största landet på den europeiska kontinenten. Ukraina har utvidgas genom flera despoter beslut, främst av sovjetledare. Förutom Karpaterna i sydväst saknar Ukraina naturliga gränser. Faktum är att Ukraina betyder "gränsland" på både ryska och polska. Under århundradena har delar av Ukraina styrts av Ryssland, Litauen, Polen och Ungern. Men under samma tid förstod ukrainare sig själva som ett folk, med sin egen kulturella identitet, bara inte sin egen stat. Det fanns hoppfulla ögonblick för ukrainsk självständighet, särskilt på 1840-talet, periodvis under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, och en kort tid 1917. Under första världskriget var Ukraina slagfältet mellan Ryssland, Österrike- Ungern, och Tyskland. Före och efter det dominerades Ukraina av Ryssland och andra makter och sedan till stor del av Sovjetunionen. Den förstörelse som Ryssland idag skapar är betydligt större än förstörelse under åren av nazistisk ockupation.

I landet var under sovjeternas fullskaliga ockupation och totalitära förtryck. Det var alltid krig. Det fanns ingen fredstid. Kommunistiska handlingar mot ukrainare uppgick till brott – inklusive vad vi nu kallar krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

Sovjet-Ukraina led mycket. Under krigskommunismen förstatligade Vladimir Lenins politik alla företag, rekvirerade spannmål, tog och exporterade mat och orsakade svält. Miljoner ukrainare dog i den sovjetiska statliga hungersnöden i början av 1920-talet. Både landsbygds- och stadsbefolkningen drabbades.

När Ukraina höll på att återhämta sig fördubblade sovjeterna under Josef Stalin, tvångsindustrialisering och kollektivisering, den onda praxisen att fördriva och konfiskera alla individuellt ägda gårdar och omvandla dem till stora, kollektiva, statsägda gårdar. Ett speciellt mål i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet var "kulakerna", som ansågs vara en hotande klass av "rika bönder" men som i verkligheten bara var bönder som gjorde tillräckligt bra för att försörja sina familjer och att sälja överskottsgrödor. Avkulakisering, som kommunisterna kallade denna mordiska politik, innefattade orimliga skatter, strikta spannmålsproduktionskvoter och tvångsdeportering av mer än 100 000 familjer till Sibirien och Kazakstan. Kommunisterna påtvingade Ukrainarna och alla delar av Sovjetunionen denna process.

Många ukrainare motsatte sig kollektiviseringen. Sovjetunionen siktade medvetet på Ukrainas folk, dess rika land och dess spannmål. Kommunisterna gjorde Europas brödkorg till något mycket värre än en korglåda. Sovjetisk politik orsakade ännu en hungersnöd, en mer hemsk än den förra. Stalin brydde sig inte. I själva verket orkestrerade han hungern som ett straff. Svälten kom att bli känt som Holodomor, som från ukrainska översätts som "död av hunger" eller "utrotning av hunger." De tekniska datumen är 1932–1933, men de negativa, effekterna som denna hungersnöd orsakade lever vidare.

Utöver tvångskollektivisering satte sovjetisk politik höga spannmålskvoter som var omöjliga för ukrainska bönder att uppfylla. Som straff tog sovjetiska myndigheter ut böter, konfiskerade spannmålen och tog till och med utsädet. Bönder fick inte lämna sina byar och ukrainare fick inte lämna sitt land. I slutet av 1933 hade mellan 2 miljoner och 5 miljoner ukrainare dött på grund av Stalins kommunistiska svält. Samma statligt påtvingade hungersnöd dödade även människor utanför Ukraina. Kring 2 miljoner dog i Sovjetunionen, särskilt i Kazakstan.

Efter hungersnöden tystades ukrainare på andra sätt. Kommunisterna förnekade existensen av Holodomor. Ukrainare straffades – inklusive att skickas till sovjetiska arbetsläger (Gulag) – om de talade, skrev, sjöng eller målade om det. De fick inte minnas sina döda, sörja, sörja eller ens namnge och räkna dem.

Sovjet blev sedan återigen offer som en del av den stora terrorn senare på 1930-talet. Stalins utrensningar tillskrivs vanligtvis hans personlighetskult och drivkraft efter makt, men de utgjorde också ideologisk krigföring mot hans eget folk. Ukrainare, bland många andra, anklagades falskt och arresterades, torterades, utsattes för visningsrättegångar, avrättades, deporterades och skickades till Gulag. Åter igen som på 1920-talet, attackerade sovjetiseringen den ukrainska kulturen, traditionen och språket.

Andra världskriget tillfogade Ukraina fler brott. Västra Ukraina kom under sovjetiskt styre först efter Tysklands och Sovjetunionens gemensamma invasion av Polen 1939. I den del av Ukraina som Röda armén ockuperade infördes sovjetisering, tillsammans med arresteringar av alla som gjorde motstånd. Mer än 1 miljon människor deporterades till Sibirien och andra platser österut i mitten av 1941.

Sanningen blev ett offer i detta krig, som i så många andra. Många känner till Katyn skogs massakern, där NKVD mördade över 20 000 polacker 1940. I årtionden förnekade sovjeterna deras handlingar och skyllde dödsfallen på nazisterna. De erkände sin medverkan först, med stor motvilja, på 1980-talet.

Fängelsemassakrer i västra Ukraina kom 1941, efter att tyskarna bröt Molotov-Ribbentrop-pakten och invaderade Sovjetunionen. NKVD mördade brutalt mellan 10 000 och 40 000 politiska fångar under loppet av åtta dagar. Cirka 70 procent av offren var ukrainska, 20 procent var polska och resten var judar och medlemmar av andra missgynnade minoritetsgrupper. Vissa hade "befunnits skyldiga" till större brott, medan andra hölls för mindre brott eller bara för förhör. Beroende på fängelset sköts några offer i nacken, medan andra brändes levande i låsta celler. Men allt var systematiskt och många fick utstå brutal tortyr innan de dödades. Liksom med Katynskogsmassakern begick sovjeterna massmord och skyllde på nazisterna.

År 1943 tappade tyskarna mark i Ukraina. Den sovjetiska röda armén återerövrade Kiev och spred förtryck över hela Ukraina. Stalin och hans hemliga polis gick efter alla som de misstänkte för att vara illojala eller för att samarbeta med nazisterna. Dessutom tvångsdeporterade sovjeterna krimtatarerna till Uzbekistan och till andra centralasiatiska republiker 1944.

Under fullständig sovjetisk kontroll blev det inte bättre för ukrainarna efter andra världskriget. Det fanns ingen fredstid för ukrainska medborgare. Förkrigstidens produktionsnivåer inom jordbruket nåddes inte igen förrän på 1960-talet. En tredje hungersnöd – till följd av kommunistisk politik, förskjutningar efter kriget och torka – krävde omkring 1 miljon fler liv 1946–1947. Samtidigt fortsatte kommunisterna att förfölja olika religiösa religioner och tvångslikviderade den ukrainska grekisk-katolska kyrkan som gick under jorden i årtionden.

Brotten – och förnekandet av dem – fortsatte i snabb takt. Detta inkluderade årtionden av förtryck av ukrainska dissidenter, utbildare, intellektuella, präster, författare, konstnärer och nationalister - alla "statens fiender" som inte ville vara kommunister och som inte ville bli sovjetiserade.

Den förnekande delen är inte bara antik historia. Katastrofen i norra Ukraina vid kärnkraftverket i Tjernobyl – den värsta kärnkraftsolyckan i historien – förnekades i veckor 1986, och det var under Mikhail Gorbatjov, inte Stalin, Nikita Chrusjtjov eller Leonid Brezhnev. Cirka 5 miljoner människor exponerades för farliga nivåer av strålning, och hundratusentals fick doser som är tillräckligt höga för att öka risken för olika cancerformer. Utöver de dödsfall som resulterade omedelbart och under de följande åren, är förorenade jordbruksmarker nära Tjernobyl fortfarande osäkra idag, och kommer att förbli så i många år framöver. Och nu är naturligtvis regionen en del av det heta kriget, slagfältet som är Ukraina.

1990 och 1991 ledde Ukraina vägen till självständighet för de före detta republikerna i Sovjetunionen. Ukraina etablerade sig som en helt oberoende stat, och den sovjetiska krigföringen mot den staten upphörde officiellt. 1994 gick Ukraina med på att återlämna de tusentals kärnstridsspetsarna på sitt territorium till Ryssland. En viktig bestämmelse i denna överenskommelse – godkänd av Ryssland såväl som USA och Storbritannien – var garantin för Ukrainas nationella suveränitet och territoriella integritet. 1997 undertecknade Ryssland och Ukraina ett avtal om gränser som erkände ukrainsk suveränitet över Krim och arrenderade ut flottbasen i Sevastopol till Ryssland. Ändå har Ryssland under Putin brutit mot dessa avtal och garantier mer än en gång: i sin illegala annektering av Krim 2014, och nu i sin invasion av och direkta attack mot hela Ukraina.

Även om det inte finns något enskilt dokument i internationell rätt som kodifierar krigsförbrytelser, har Ryssland ratificerat olika konventioner som ett medlemsland i FN. Det finns också mer än 100 år av ackumulerad internationell lag som styr korrekt genomförande av väpnade konflikter. Brott mot mänskligheten har inte kodifierats i ett särskilt fördrag om internationell rätt, men det finns en gemensam lista. Folkmord erkändes först som ett brott enligt internationell rätt 1946 av FN:s generalförsamling.

De grymheter som Ryssland har begått i sitt nuvarande krig mot Ukraina tycks innefatta krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Men sovjeterna begränsade sin accepterade betydelse av brott mot mänskligheten på 1940-talet. Ryssland begår allvarliga brott mot ukrainare i Ukraina. Den är inte engagerad i ett rättvist krig, utan en invasion – en oprovocerad attack byggd på det sovjetiska arvet av krigföring och Putins invanda vanor av desinformation och bedrägeri.

För idag, spelar det inte bara roll vad som händer i Ukraina. Experter över hela det politiska spektrumet har sagt att kriget i Ukraina har förändrat världen, att det har förändrat den globala politiken. Nej, det har avslöjat dem. Allt är inte sötma och ljus i internationella relationer. Regimsskillnader spelar roll. Fred genom styrka är en tidlös princip och behövs nu mer än någonsin. Ukraina har väckt västvärlden på nytt.

Vid 20-årsåldern var det få ukrainare som visste vad västvärlden betydde. Nu gör alla det. Återigen har västvärlden blivit synonymt med begreppen civilisation, rättsstatsprincipen och frihet. Att vidmakthålla dessa principer kommer att kräva en ukrainsk seger och en skarp tillrättavisning till den siste arvtagaren och förkroppsligandet av sovjetisk makt.

Artikeln är baserad på:

Dr. Elizabeth Edwards Spalding, vice ordförande för Victims of Communism Memorial Foundation (VOC), grundande direktör för Victims of Communism Museum och Senior Fellow vid Pepperdine University School of Public Policy .

Ursprungligen publicerad i The National Review.

Länk: https://victimsofcommunism.org/the-soviet-past-in-putins-war-on-ukraine/

Finland säger Ja till NATO!

Denna dag har Finlands ledning meddelat att de snarast vill lämna in en ansökan om att bli medlem i försvarsalliansen NATO.  Beskedet är allt annat än förhandlingsbart. Med de erfarenheter landet har av grannen i öster är ställningstagandet naturligt. Landet bombades för att underkasta sig en aggressiv kommunistdiktatur. Molotov–Ribbentrop-pakten gav Sovjet Finland och Stalin glädjes. Tyvärr ville inte finnarna samma sak utan de gjorde motstånd.

Nu ser vi samma beteende i Ukraina. En stormakt hotar och förutsätter att få som man vill.  I Sverige lever vi i illusionen att om vi är neutrala som Ukraina så händer ingenting.  Verkligheten har visat på något annat. Varken (kommunister) Vänsterpartiet eller Miljöpartiet vill medverka. Hellre en framtida osäkerhet än ett NATO beslut. Den som har många vänner borde känna sig tryggare mot en aggressiv granne. Mins  att Sverige och Ryssland haft pågående krig  under längre tid än de sista 200 åren av fred sedan den finska rikshalvan förlorades 1809.  Vi kan ju påminna om 1860 Krimkriget då Åland erbjöds Sverige. Första och andra världskrigets elände och omstuvning av kartan. För Rysslands del kan konstaterats att 1991 blev Sovjets 15  republiker  självständiga stater. Sedan dess har Ryssland bit för bit knaprat åt sig delar från svagare länder. Den sista fasen rör union med Belarus och försöket att knapra åt sig hela Ukraina.

Efter 77 dagars krig kan konstateras att den militära organisationen i Ryssland med minst tiofaldig övermakt dras med stora brister. Så stora brister att en mycket svagare militär motståndare på hemmaplan ser ut att segra. Lärdomen från krig där folket ståt enade är att det inte går att vinna ett angreppskrig. Lär av Finland och Vietnam.

Så Sverige (socialdemokrater), är det tid att stå och vela om NATO medlemskap.

Folkomröst om NATO, vänster flum.

Ryssland angrep Ukraina 24 februari sedan har inget parti fram till nu uttalat sig för annat än att Sverige på något sätt ska gå med i NATO. Frågan om ett svenskt Natomedlemskap ska bestämmas genom en folkomröstning tycker Vänsterpartiet. Bland annat finns en oro för ryska påverkanskampanjer finns både i verkligheten som i fantasin. Sedan andra världskriget har Kommunisterna/Vänsterpartiet haft en positiv inställning till Sovjet/Ryssland. De flyktingar som kom från öster 1939/45 svalde kommunistpartiet i Sverige som kollektivt vara nazister eller krigsförbrytare. Kommunistpartiet var den i särklass aktivaste i frågan att repatriera tyskar som flyktingar till Sovjet. Det är känt att Vänsterpartiet är emot att Sverige går in i Nato.

Sovjet skapade nya lagar där folken i erövrade områden kollektivt förklarades som Sovjets fiende. Då som nu genomförs folkomröstningar i erövrade områden där endast ett ja till  anslutning ger ett resultat med 98% Ja. Finns det någon som har annan åsikt erbjuds alternativet ett nackskott.

Det vi ser från agens kommunistpartis efterföljare Vänsterpartiet är en likartad retorik. Låt folket med bg´red marginal folkomrösta om NATO. Under tiden kan Vänsterpartiet heja på ryska soldaters nöje att våldta barn och kvinnor. Längtar vänsterpartisterna efter att detta kan hända i Sverige?

Vänsterpartiet återfaller till de stalinistiska idealen även med en kvinna som ledare. Sorgligt att de inte tagit del av historien utan fortsatt hävdar bokstavstroende av Marx läror.

Som väntat är övriga partier förutom Miljöpartiet emot folkomröstning.  Inför 9 maj kan vad som helst hända. I värsta fall är Sverige i krig mot Ryssland.

Oväntat motstånd av Ukraina!

 Diktatorn i Ryssland verkar ha missbedömt Ukrainas försvarsvilja. Det på pappret enkla övertaget med att sätta in 3/4 av Rysslands krigsmakt mot ett omringat Ukraina kan visa sig vara en felkalkyl formulerad i en diktators vanföreställningar.

Likheten mellan Hitler och Stalins handlande där människoliv saknar värde är slående. En ockupations angrepp ska ske snabbt om det ska ha framgång. Nu verkar det inte riktigt ha gått enligt den ryska tidsplanen och att upprätthålla försörjnings linjer till en arme under en längre tid skapar svårigheter. Troligen inte planerad. Trötta, hungriga och frusna anfallande ryska stridande tappar förmåga mot välmotiverad försvarare av Ukrainas frihet.

Alla får sätta sitt hopp till att den ryska ledningen byts ut!

Slava Ukraini

 

Diktatorer med egenskapad sanning.

 
Vad har Lukasjenko, Stalin och Trump gemensamt?

Svaret är uppenbart. De saknar all form av respekt för folket.

Stalin gjorde sn självbild till den store gudfadern där det gällde att krypa och kyssa hans fötter och förklara fosterlandet sin kärlek före avrättningen. Det är detsamma som Lukasjenko i sin förvirrade värld av jasägare eftersträvar med Rysslands stöd.

Nu har vi en president i USA som sätter sina egna sanningar på allt som händer. Våld möts med mera våld. Demonstranter ska veta sin plats, enligt presidenten. Trump skriver egna regler som att poströstning är fusk och ska mötas med  mindre öppettider i fysiska vallokaler. Allt uträknat att de rika högern röstar medan de fattiga och svarta på så sätt avstår genom att det blir svårare att rösta. När tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt riktar hård kritik mot Donald Trump samtidigt som han uttrycker en stor oro för USA:s framtid är det uppenbart att vi ska vara rädda.
– Jag menar att det är en demokrati i fara, säger han i SVT:s Morgonstudion.

Tyvärr är  det att förvänta att om valet går Trump emot så ogiltigförklaras det och Trump sitter kvar. Givetvis kommer alla andra presidentval där han förlorar att ogiltigförklaras och han sitter som Stalin kvar till sin död. Det är även en ståndpunkt som Belarus diktator  Lukasjenko öppet meddelat folket.

 

(K) (VPK) ( V) = Odemokratiskt parti!

V – Ett oanständigt och odemokratiskt parti

Lars F Eklund20 september, 2018

FokusKultur 13

Så kan vi slå fast, att det i Sveriges riksdag finna ett parti som inte är anständigt och inte är demokratiskt. Det partiet är Vänsterpartiet.
 
Under eftervalsdebatten har man kunnat märka att det uppmuntras till samarbete mellan riksdagens anständiga och demokratiska partier. Såvitt man kan förstå så gäller det alla riksdagens partier utom ett. Det är i denna situation en händelse som ser ut som en tanke, att ungefär samtidigt publiceras litteraturkritikern och författaren Magnus Utviks bok Partiet på kant med (v)erkligheten (Carlssons förlag, 2018). 

Boken är en svidande vidräkning med det svenska Vänsterpartiet, dess kramande av kommunistdiktaturer världen över och, framför allt, dess svek mot den demokratiska oppositionen i Öst- och Centraleuropas kommunistdiktaturer ända fram till kommunismens fall.
Som många läsare kanske vet så har Magnus Utvik själv en bakgrund i bokstavskombinationsvänstern, vilket han berättade om 2011 i boken Med Stalin som Gud – tre år i en kommunistisk sekt. 

Utvik vet alltså av egen erfarenhet vad han pratar om. Gissningsvis har hans förtrogenhet med marxist–leninistisk, trotskistisk och maoistisk retorik varit en hjälp när han ryckt masken av vedervärdigheterna. 

Och vedervärdigt är det. Låt oss börja med den omhuldade partiledaren C- H Hermanssons anförande vid Stalins död 1953:
”Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas makt. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”
Ja, hans genialitet som vetenskapsman är ju det första som dyker upp i huvudet när namnet Stalin kommer på tal. Anförandet är surrealistiskt, men också avslöjande. Att ställa sin livsgärning i de oemotståndligt segrande krafternas makt. Är det inte det vi andra kallar opportunism? Här upphöjd i kvadrat? 

Visst, Hermansson tog senare avstånd från sitt tal, som han skyllde på kommunistpartiets ”skallrande” retorik.
Men vänta nu: Var inte han själv en av de främsta i utformandet av just den retoriken? Det hela pyr av hyckleri och opportunism.
Alla kände ju 1953 till Moskvarättegångarna och Den stora terrorn 1936 -1938 i vilken, som Utvik redovisar, 690.000 människor eliminerades. Man kände också till tvångskollektiviseringen och den påtvingade svälten i Ukraina. Som Utvik märkligt nog inte nämner. 

Intressant nog så visar Utvik att när Chrustjev på Sovjetunionens kommunistiska partis 20:e kongress 1956 avslöjade brott under Stalin, så ville de svenska kommunisterna inte ta till sig detta.
När uppgifterna spreds i västlig press kallade C-H Hermansson rapporteringen för borgerlig propaganda. När funktionärer på den sovjetiska ambassaden i Stockholm orienterade den svenska partiledningen om kongressens beslut ville den i förstone hemlighålla innehållet för de svenska partimedlemmarna!

Först på partikongressen 1964 har man officiellt lämnat Stalin bakom sig, och satsar bara på Lenin istället. Man vill framstå som ett parti som hör hemma i demokratin.
Det man inte nämner utåt är att den nya linjen, att varje land har sin väg till socialismen och att makten i demokratier kan tas genom att vinna en parlamentarisk majoritet, i själva verket också den är resultatet av styrning från Moskva. Det var ju just den linjen som lades fast av Chrustjev vid kongressen 1956…

Fjärrstyrning, opportunism och hyckleri igen. Här går naturligtvis inte redovisa allt i boken. Läs den.
Utvik går systematiskt igenom Vänsterpartiets attityder till – alltså sveket mot – oppositionen i Sovjet, i Tjeckoslovakien, i Polen och i DDR. Han behandlar användandet av psykiatrisk tvångsvård mot oppositionella och legitimiteten i detta utifrån marxist–leninistiskt tänkande.
Boken redovisar en beklämmande parad av namnbyten på partiet och pliktskyldiga fördömanden av uppenbara svinerier, samtidigt som de ”kamratliga” kontakterna med diktaturpartierna upprätthålls. Ingen verklig förändring verkar ske i partiets verklighetsuppfattning. 

Så sent som 1987, två år före murens fall, heter det i VPK:s partiprogram:
”Socialismen som ekonomi uppvisar storslagna resultat när det gäller att resa länder ur underutveckling och fattigdom och omskapa dem till industrialiserade välfärdsstater. Den socialistiska samhällsomvandlingen har frigjort folkliga krafter och därigenom kunnat förverkliga en framgångsrik ekonomisk, social och kulturell utveckling”.

Allt medan sovjetmedborgarna köar i timmar för att kunna köpa en rulle dasspapper. Om de inte är upptagna med att förverkliga den framgångsrika ekonomiska utvecklingen i Gulag.
Utvik citerar Nobelpristagaren Herta Müllers beskrivning av det kommunistiska systemet:
”Den enda produktiva näringsgrenen inom socialismen var produktionen av rädsla. Och hemliga polisen var, cyniskt betraktat, den enda myndighet i landet som brydde sig om den enskilda människan – för att bryta ned henne.”

Inom VPK och senare V fortsatte man som vanligt. När partiet slopade K:et i partinamnet hade kommunismen som storpolitisk realitet redan fallit. Men V befolkade den nya partistyrelsen enbart med ”rödgardister och gammelkommunister”. Inga förnyare.
Det är också riktigt läskigt att ta del av Utviks redovisning av hur V under Jonas Sjöstedts ledarskap så sent som 2017 och i år fortsatt att ha kontakter med kommunistiska grupper som till exempel hyllar Nordkorea och förespråkar politiskt våld. 

Ändå behandlas V idag som ett normalt parti av etablissemanget. Kanske för att de känner igen delar av sig själva i deras tänkande. Utvik citerar den polske dissidenten Adam Michnik:
”Den kommunistiska politikens väsen är att omdana nationen till befolkning, att omvandla en gemenskap som grundar sig på ett arv, en kultur och ett värdesystem man har gemensamt, till ett kollektiv av alienerade människor, en formlös massa utan etik och minne.”

Den omvandlingen är det dessvärre inte bara kommunister som eftersträvar.
Utviks bok har naturligtvis några brister. Det är svårt att undgå att notera att han bland dissidenter och förföljda mest vurmar för vänsterintellektuella och deras allierade. De stora massorna av dem som deporterades eller likviderades; tsartrogna, borgerliga politiker och intellektuella, de ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkornas prästerskap och troende, bönderna som fick sin jord tvångskollektiviserad och som lämnades till svält lämnas i stort sett helt osynliga i Utviks bok.
Kan de, även i hans rätt upplysta ögon, ändå bara vara ”objektiva klassfiender”? 

Likväl är nog Magnus Utviks bok en av de viktigaste som kommer att utges i Sverige under 2018.
Så kan vi slå fast, att det i Sveriges riksdag finna ett parti som, eftersom det inte gjort upp med sin historia, inte är anständigt och som, sett till dess grundsyn och dess långsiktiga mål, inte är demokratiskt. Det partiet är Vänsterpartiet.

Källa Samtiden.nu https://samtiden.nu/2018/09/v-ett-oanstandigt-och-odemokratiskt-parti/

I spänningen mellan extremvänster och extremhöger har extremvänstern tagits till heders trotts att den historia de bär på är fylld av hemskheter mot människor, demokrati och frihet.

Med Stalin som GUD

Med Stalin som Gud

Magnus Utvik är sjutton år när han i början av åttiotalet engagerar sig i KPS, Kommunistiska Partiet i Sverige, ett renlärigt marxist-leninistiskt parti som upphöjt Stalin till gud och Albanien som sitt himmelrike. KPS var en extrem rörelse allra längst ut på vänsterkanten i det politiska fältet. Med partiledaren Anders Persson i spetsen såg de andra vänstersympatisörer som trotskister eller ”revisionister”.

Vad är det som får den sjuttonårige Magnus att söka sig till en sektliknande gruppering som inte väjer för att bruka väpnat våld för att införa enpartistyre i Sverige? Med Stalin som Gud är en starkt personlig berättelse om en ung människas sökande efter en tro och auktoritär makt med svar på allt, ett sökande som till slut leder till katastrof. Berättelsen visar hur lätt det är att dras med i en extremrörelse samtidigt som den ger en skrämmande bild av hur dogmatiska rörelser fungerar, oavsett om de är religiösa eller politiska. Några av nyckelmedlemmarna i KPS får också komma till tals om de ställningstaganden de gjorde då och hur de ser på saken i dag, trettio år senare.

ur Norstedts pressmeddelande

https://www.adlibris.com/se/sok?q=med+stalin+som+gud&optimize=1

Fram till 1964 var Kommunistpartiet Sovjets megafon, tyvärr har inte arvtagaren Vänsterpartiet fullt upp tagit avstånd från sin historia. Partiet är inte trovärdigt i sin syn på demokratin.

Statsterorist Myrdal?

Åter dags att hedra en statsterorist.

Jan Myrdals stora pris - Leninpriset  tilldelas en författare eller konstnär som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition. 
det är en sorg att ett pris ges i namn av en massmördare. Det finns ingen anledning att ge ett pris med namn av en en person som var bärare av den marxistiska tanken om nödvändigheten  att 10% av befolkningen ska likvideras för att det kommunismens samhällsbygget ska fungera.
Lenin påbörjade projektet som övertogs av kamrat Stalin. Därefter skedde utvecklingen i en allt mer gräslig utveckling. Lenin har anklagats för grymhet och hänsynslöst maktbegär. Lenin levde enkelt i sitt dagliga liv. Han åt på tsarens silvertallrikar men maten var enkel liksom den lilla våning i Kreml. Där luktade det alltid kattpiss från Lenins älsklingsdjur.
Lenin har gått anmärkningsvärt fri från skuld i mången skildring av Sovjetunionen. Han visar också att det inte bara är i mer yttre vänsterkretsar som skulden har koncentrerats till Stalin

Våld och andra illdåd har också ursäktats som ”nödvändiga steg på vägen” mot den kommunistiska ideologiska grundtanken om förtryckets och klassamhällets upphörande och om framtida jämlikhet.

Den konfliktorienterade grunden i kommunistisk ideologi tål inte ljuset.  Lenin var obestridligen högst aktiv ledare för en mördande statsterrorism som präglade det revolutionära Ryssland och det tidiga Sovjetunionen. Lenin lade den institutionella grunden som kom att blomma ut i den terror som fullbordades av Stalin och släckte, ingen vet säkert, 30-50 miljoner människors liv.

Historikern Robert Conquest skrev 1966  ”The Great Terror”, som  handlade om att dissekera sovjetkommunismens baksidor. Conquest pekade där på kontinuiteten mellan Lenin och Stalin.
Jan Myrdals stora pris ges namnet Leninpriset. Detta  trots att kunskapen om vad denna man och det system han var ledare för i grunden föraktade människovärdet.

Jan Myrdals stora pris - Leninpriset instiftat 2009 till minne av en massmördare!

Almedalen två dagar L och C

Almedalsveckan med åtta dagar har inletts med att Liberalerna lovordar ett EU och ett Starkare EU och att dumheten att stå utanför EMU är dårskapens seger över förnuftet. Björklunds retorik går ut på att allt är bra med EU och de som är kritiska inte vet sitt eget bästa. Liberalerna berömmer sig för att skapat denna hydra som allt fler av fotfolket inte ser nyttan med. Det verkar enbart vara banker, kapitalet, tiggare och politiker som ser nyttan. I alla fallen är den enkla medborgare som ska betala.
 

Sammanfattningsvis verkar Liberalerna leva i en ljus världsbild där drömmen om överstatlighet utan demokratiskt styre är idealet. På något sätt leder det tankarna till stalin-kommunistiska och hitler-nazistiska tankarna för hur Europa ska styras.

Dagen därpå var det Centerpartiet tur att presentera hur invandrarna ska få arbete. Subventioner i form av lägre skatt. Invandrare ska inte behöva bidra till välfärden och de behöver framförallt arbeten som är enkla. Resten av samhället förutsätter att alla har en gymnasieexamen och i de flesta yrken krävs akademisk examen. Har alla glömt att Sveriges välstånd byggde på stora uppfinningar och kvalificerad kunskap. Detta sagt av en partiledare som i mycket är överbetald och i mångas ögon saknar kvalifikationer att leda landet.

Vad dessa partiledare presenterade i sina tal var helt enkel att tvångsmässigt förorda saker som tidigare inte fungerat men som är enkla att retoriskt upprepa. Vad som kom ut i deras munnar  på de två första dagarna är ett tydligt bevis på att tron på  alliansen liksom EU är på väg att försvinna in i ett vakuum.

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet samarbetar

Det fanns en tid då den tidigare partiledaren för vänsterpartiet glatt deklarerade att han var kommunist och på inga villkor kunde dela kopiator med Sverigedemokraterna i riksdagshuset.
Nu kan Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt utan skrupler komma att samarbeta med SD för att stoppa det så kallade värdlandsstödsavtal med Nato.

Likt Centerpartiet som aldrig kunde tänka sig att starta upp nya kärnkraftverk och ändå gjorde det verkar nu Sjöstedt vara beredd att göra det otillåtna, ta steget från att vägra dela en opolitisk kopiator till att nu politiskt dela åsikter med SD.

Tillsammans får den oväntade alliansen mellan de båda partierna mer än en sjättedel av riksdagens mandat, vilket är tillräckligt för att skjuta upp beslutet. 

Sjöstedt har ett tungt historia från sitt partis stalinistiska arv att bära. Partiet har varit en megafon för Sovjets propaganda och motsatte sig högljutt i riksdagen att flyktingar från mellankrigstiden självständiga länder, som delades 1939 upp med ett avtal mellan Hitler och Stalin, skulle få stanna i Sverige. Kommunistpartiet ville 1945 att de 30000 balter som flytt skulle sändas åter till Stalins terror, enligt partiets ideologi.

Vad vänsterpartiet nu ger sin in på är att med buller och bong förklara sig omyndiga när de faller in i Sverigedemokraternas populism över att omvärldens förtroende för vår alliansfrihet minskar.
Sett till historien så var det inte någon alliansfrihet 1939 -45, snarare att hålla på den som hade bästa framgång i kriget. 

Menar Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet att den nya aggressiva politiken från öster kan viftas bort och att Sveriges försvarsförmåga är god med sitt 5-dagars förvar?

Tidigar Svensk flyktingpolitik.

Det är möjligen i dessa tider dags att påminna hur Sverige hanterade flyktingar från tidigar Svenska Östersjöprovinser från stormaktstiden.

Efter den stora flykten från öster i september till oktober 1944 handlade Sverige i linje med Sovjets önskningar. Alt med omtanke om framtida goda affärsförbindelser.

Då betydde de mänskliga ödena inte så mycket.

Finland tvingades till ett fredsavtal med Sovjet där man skulle återföra ingermanländare som flytt till Finland åter till Sovjet. Det var ca 50.000 personer som Finland skulle återlämna. Även andra  som hamnade i Finland tex balter skulle sändas åter. För dessa grupper gällde det att snabbt ta sig ur landet till Sverige.

Väl i Sverige så kom den svenska regeringen utan anledning att följa de avtal som segermakterna slöt. Stalins önskningar blev lag även i Sverige. Stalin ville ha åter alla som flytt från det sovjetiska paradeiset. Sovjetagenter fick resa runt i flyktinglägren för att övertala personerna att resa tillbaka till Sovjet. Få eller inga av balterna åkte medan en mindre antal ingermanländare återvände frivilligt.

För polacker och ryssar blev det utvisning från Sverige. Ett mindre antal blev kvar i landet till Stalins förtret. Upprepade påstötningar mot Sverige gjordes i frågan.

När det gällde de civila balterna så beslutade regringen i om att upmana dem att återvända. Ett brev sändes till var och en med uppmaningen att återvända. Dock skulle inget mer våld utövas utan allt skulle ske på frivillighetens grund.

Resultatet av brevet och Baltutlämningen blev en panikartad flykt från Sverige. Denna flykt är inte så välkänd. 

Sverige får stå där med skammen både i hanteringen av judarna före 1939 och av krigsflyktingarna.

Det var även en påtvingad tystnad för flyktingarna då all politisk verksamhet anmäls av polisen.

Sörmlandsposten

Brevet till esterna i text.

STATENS UTLÄNNINGSKOMMISION

Stockholm. juulis 1945

Kuninglik Majesteet on riigi välismaatastekomisjonHe teinud teatada, et iga balti põgenik võib ilma kuludeta ternale tagasi pöörduda oma maale, et nõukogude vene poolt·avalikutt on setgitatud, et põgenik sel juhul saadetakse oma kodukohta, samuti· et kodurnaale tagasisaatmise soovil võib põgenik avatdada iähemale potitsefasutusete. või vaslavale balti põgeniketaagri ülemale, mille järete põgenikule teatatakse mida tal peale selle tuleb ette vötta. Ühttasi on komisjonile korraldus tehtud·poõgenikele .esite tuua, et kuigi .. mingit sundust,ei avatdata, on see rootsi soov, et põgenikud tagasi pöörduksld oma kodukohtadesse.

Kuninglik Majesteet on pealeselle välismaalastekomisjonile utesandeks teinud laagriilemate läbi laaglites teenistuses oleva personali ning teiste põgenikega tegutsevale isikute suhtes toonitada varemalt teatatud eeskirju selle konta, et katseid mõiutada põgenikel mitte kodurnaale tagasipöörduda, mingil tingimusel ei tohi esineda Edasi toooitatakse balti põgenikele kes  ej ole laagri hoolitsuset, et nende· poolt·poliyilise propaganda tegemeni Rootsis ei ole lubatud..

RIIGI VÄLISMAALASTEKOMISJON

(STATENS UTLÄNNINGSKOMMISSlON )

Ernst Bexelius

Carl Chr.·Schmidt.

Suk nr 111,29/6 1945,30,000 ex A-B DUVBO'TRYCKERI

Rundbrev från Statens utlännings utlänningskommission i översättning.

"Statens utlänningskommission har av Kungl. Maj:t anbefallts meddela, att envar baltisk flykting kan utan egna kostnader återvända till sitt land, att från sovjetrysk sida offentligen förklarats att flykting. i sådant fall kommer att sändas till sin hemort ävensom att önskemål om återvändande till hemlandet kan av flyktingen anmälas till närmaste polismyndighet eller vederbörande chef för förläggning för baltiska flyktingar, varefter flyktingen kommer att erhålla meddelande om vilka åtgärder han ytterligare har att vidtaga. Därjämte har kommissionen anbefallts att framhålla för flyktingarna att, ehuru intet tvång utövas, det är ett svenskt önskemål, att flyktingarna återvända till sina hemorter,

Kungl. Maj:t har vidare anmodat utlänningskommissionen att genom lägercheferna hos den i lägren anställda personalen samt andra personer, som taga befattning med flyktingarna, inskärpa tidigare meddelade föreskrifter om att försök att påverka flyktingarna att icke återvända till hemlandet under inga omständigheter få förekomma. Vidare inskärpes för baltiska flyktingar, som icke äro omhändertagna i förläggning, att bedrivande av politisk propaganda från dessas sida i Sverige icke är tillåtet."

(STATENS UTLÄNNINGSKOMMISSlON )

Ernst Bexelius

Carl Chr.·Schmidt.

Suk nr 111,29/6 1945,30,000 ex A-B DUVBO'TRYCKERI

Tilläggas kan att enligt utlänningskommissionen föreligger intet hinder för utlänning att lämna Sverige - det är först visum och inresan till annat land som kan vålla svårigheter.

Molotov-Ribbentrop pakten

För 75 år sedan, den 23 augusti 1939 skrev Sovjet Unionen, folkkommissarien för utrikes frågor
Vyacheslav Mikhailovich Molotov och Tysklands utrikesminister Ulrich Friedrich Wilhelm Joachim von Ribbentrop, Molotov-Ribbentrop fördraget (MRP), om icke-aggression mellan deras länder. Det var på en onsdag. Nästa vecka, på fredag​​, i början av andra världskriget.

De aggressiva stormakter kunde inte hålla sitt förbund särskilt länge, faktiskt, det var inte deras avsikt att göra det. Redan sommaren 1941rök de ihop med varandra. Däremot förblev det hemliga  tilläggsprotokollen gällande under nästa ett halvt sekel för Estland, Lettland och Litauen.

Det hemliga tilläggsprotokollet mellan Hitler och Stalin blev enbart till fördel för Stalin. Hitler blev till slut helt tomhänt. Den sovjetiska ockupationen av Estland varade i över 50 år fram till den 20 augusti 1991. Sovjet upplöstes medan den sista delen av den då ryska armén drog sig bort först för 1994.

Efter kriget dömdes i Nürnberg tribunaler Ribbentrop till döden och hängdes. Molotov kunde fortfarande i lugn fortsätta sina gärningar i mer än ett decennium. Först under Chrusjtjovs uppgörelsen med resterna av stalinismen avpoleterades Molotov. Molotov levde i 96 år som en välmående fri man och dog först 1986, 48 år efter MRP avtalet och 41 år efter krigsslutet.

Sovjetunionen förnekade avtalen med Hitler i  över 50 år. På pakten 40-årsdag, 1979, skrev 45 baltiska dissidenter och frihetskämpar under ett upprop om att det hemliga tilläggsdokumenten i Molotov-Ribbentrop-pakten skulle utlämnas och förklaras ogiltiga. Kravet var att Baltstaterna skulle återfå sin självständighet. Konsekvensen för personer som skrev under uppropet blev förföljelse eller fängelse.

Tio år senare, den 23 augusti 1989 den 50:e årsdagen av pakten, gjorde liknande krav i en folkmassa av två miljoner människor genom att bilda en mänsklig kedja från Tallinn till Vilnius. Idag minns vi 25-årsdagen av den folkliga kedjan. Senare vid jultid erkände Sovjetkongressen av Folkets deputerade förekomsten av det hemliga protokollen i  MRP, samt att de saknade värde.

Stora stater ser sig som självskrivna härskare som gör som de vill. USA ser sig som världspolis och Ryssland som den som ställer upp för den andra sidan. Ryssland annekterade Krim för att de ansåg det rätt. Sedan riktar de sig in på resten av den rysktalande delen av Ukraina. Runt Ryssland finns flera områden utanför den ryska federationen där ryska är majoritetsspråk. Länder som berörs är Finland, Estland, Lettland, Litauen, Polen,Vitryssland, Moldavien osv. För flera av länderna har de rysktalande områdena skapats under Sovjetunionens tid. Nu vill Putin skydda minoriteterna. Skyddet består i att annektera områdena.

Det finns många som är oroliga för den utveckling som sker. Kommunismens brott förblev ostraffade av segrarna i andra världskriget. Den som inte straffas för felaktiga handlingar kommer tro att de är rätt. Stalin blev inte dömd för mord på minst 50 miljoner människor medan Hitlers medlöpare dömdes hårt för betydligt mindre brott. Är det då möjligt att ta upp en rättegång mot medlöparna till stalinismens terror? En rättegång skulle ge klara signaler till styrande i Ryssland likväl som till vänsterrörelsen i Sverige där det fortfarande går att hitta personer som kallar sig kommunister och som okritiskt godtar kommunismens illgärningar.

Secret Texter av Molotov-Ribbentrop Nonaggressionspakt, 1939
Datum:
09/01/1939    Källa:
Library of Congress
Beskrivning:
Secret Texter av Molotov-Ribbentrop Nonaggressionspakt, 1939
I. originaltexterna av sovjetisk-tyska säkerhetstjänsten
avtal som slutits under perioden 1939-1941

1) Secret tilläggsprotokoll på gränsen av intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 13 augusti 1939. (handskriven anteckning:) * Kopiera till kamrat Stalin

2) Förtydligande av hemliga tilläggsprotokoll av den 23 augusti 1939. Undertecknat av VM Molotov och Schulenburg den 28 augusti 1939.

3) Konfidentiell protokollet om möjligheten att bosätter befolkningen bosatta inom områden av intresse för regeringarna i Sovjetunionen och Tyskland. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939.

4) Secret tilläggsprotokoll om att ändra den sovjetisk-tyska avtalet av den 23 augusti när det gäller intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939.

5) Secret kompletterande protokoll om förebyggande polska agitation på territoriet i den andra fördrag undertecknat. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939.

6) Protokoll om Tyskland avstår från anspråk på den del av territoriet i Litauen som anges i ett hemligt tilläggsprotokoll av September 28, 1939. Undertecknat av VM Molotov och Schulenburg januari l0, 1941.

7) September 28, 1939, deklaration av den sovjetiska och tyska regeringarna om ömsesidigt samråd. (På ryska och tyska)

8) Brevväxling mellan VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939 om de ekonomiska relationerna mellan Sovjetunionen och Tyskland. På ryska och tyska, tillsammans med förslag.

9) Två kartor över polskt territorium med underskrifter av JV Stalin och Ribbentrop.

______________________________________________________

Utrikesministeriet Sovjetunionens

1. Hemligt tilläggsprotokoll på gränsen av intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen. Undertecknat av V. Molotov och Ribbentrop
23 AUGUSTI 1939

SECRET TILLÄGGSPROTOKOLL.

Genom att underteckna nonaggressionspakten mellan Tyskland och Sovjetunionen republikerna undertecknade de två sidorna som diskuteras i strikt konfidentialitet frågan om avgränsning av områden av gemensamt intresse i Östeuropa. Denna diskussion ledde till följande resultat:

1. I händelse av territoriell-politisk omorganisation av de distrikt som ingår i de baltiska staterna (Finland, Estland, Lettland, Litauen), den norra gränsen Litauen är samtidigt gränsen mellan intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen. Intressen Litauen med hänsyn till Vilnius district erkänns av båda sidor.

2. I händelse av territoriell-politisk omorganisation av de distrikt som ingår i den polska republiken, gräns intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen löper ungefär längs Pisa, Narew, Vistula och San floder.

Frågan om huruvida det ligger i (firmatecknares) gemensamt intresse att bevara den oberoende polska staten och vilka gränser som stat kommer att vara kan fastställas slutgiltigt först i samband med framtida politiska utveckling.

Under alla omständigheter kommer båda regeringarna lösa denna fråga genom vänlig överenskommelse.

3. När det gäller sydöstra Europa, understryker den sovjetiska sidan intresse av Sovjetunionen Bessarabien. Den tyska sidan förklarar sig vara fullständigt politiskt ointresse för dessa områden.

4. Detta protokoll kommer att hållas under sträng sekretess av båda sidor.

Moskva, augusti 23,1939
(handskriven:)
Med tillstånd av För Tysklands regering
regeringen i Sovjetunionen (undertecknad) Ribbentrop
(undertecknad) V. Molotov

_____________________________________________________

Utrikesministeriet Sovjetunionens

2. Förtydligande av hemliga tilläggsprotokoll av den 23 augusti 1939. Undertecknat av VM Molotov och Schulenburg den 28 augusti 1939

FÖRTYDLIGANDE AV ”SECRET KOMPLETTERANDE

PROTOKOLL ”OF 23 augusti. 1939.

För att klargöra det första stycket i punkt 2 i ”Secret tilläggsprotokollet” av 23 Augusti 1939, detta är att förklara att denna punkt skall läsas i följande slutliga versionen, nämligen:

”2. I händelse av territoriella, politiska omorganisationen av de distrikt som utgör den polska staten, kommer gränsen av intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen springa omkring längs Pisa, Narew, Vistula och San floder.”

Moskva, 28 augusti 1939.

Med tillstånd av FÖR REGERING
I rådsregeringen TYSKLAND

(undertecknad) V. Molotov. (undertecknad) F. W. Graf v. d. Schulenburg

_____________________________________________________

(försättsblad:) strikt konfidentiell

Hemligt protokoll.

SECRET PROTOKOLL

Ordföranden i rådet Folkkommissariernas av Sovjetunionens VM Molotov, med tillstånd av regeringen i Sovjetunionen på ena sidan, och den tyska ambassadören greve von der Schulenburg, med tillstånd av regeringen i Tyskland på andra sidan, enats på följande:

1. Tysklands regering avstår från sina anspråk på den del av territoriet i Litauen som anges i det hemliga tilläggsprotokollet av september 1939 och visas på kartan som bifogas detta protokoll,

2. Regeringen i Sovjetunionen går med på att ersätta regeringen i Tyskland för det territorium som anges i punkt 1 i detta protokoll med en betalning till Tyskland med ett belopp på 7.500.000 guld dollar, motsvarande 31.500.000 tyska mark.

Betalning av ett belopp på 31,5 miljoner tyska mark kommer att ske enligt följande: en åttondel, dvs 3.937.500 tyska mark, i leveranser av icke järnhaltiga metaller under tre månader räknat från dagen för undertecknandet av detta protokoll, och de återstående åttondel, dvs 27.562.500 tyska mark, i guld genom avdrag från tyska utbetalningar av guld som den tyska sidan måste göra före den 1 februari l 1941, baserad på en brevväxling mellan folkkommissarie of Foreign Trade i Sovjetunionen AI Mikojan och ordförande i de tyska ekonomiska delegationen Mr Schnurre som ägde rum i samband med undertecknandet av ”avtalet av januari l0 1941 om ömsesidig rättslig Leveranser av råvaror för andra fördrag perioden med den ekonomiska överenskommelsen från februari 1l, 1940 mellan Sovjetunionen och Tyskland. ”

3. Detta protokoll har upprättats i två ryska och två tyska original och träder i kraft omedelbart efter undertecknandet.

Moskva, januari l0, 1941

Med tillstånd av För Tysklands regering
regering Sovjetunionen
(undertecknad) V. Molotov (undertecknad) Schulenburg

_____________________________________________________

Utrikesministeriet Sovjetunionens

3. Konfidentiellt protokollet om möjligheten att bosätter befolkningen bosatta inom områden av intresse för regeringarna i Sovjetunionen och Tyskland. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939.

CONFIDENTIAL PROTOKOLL.

Regeringen i Sovjetunionen kommer inte att hindra tyska medborgare eller andra personer av tysk härkomst bosatta inom dess intresseområden bör de önskar att flytta till Tyskland eller tyska intressesfärer. Det instämmer i att detta vidarebosättning kommer att ledas av personer som enligt den tyska regeringen i enlighet med behöriga lokala myndigheter och att i processen äganderätt de flyttat personer kommer inte kränkas.

Den tyska regeringen förutsätter samma skyldighet när det gäller personer av ukrainska och vitryska härkomst bosatta inom sina intressesfärer.

Moscow, September 28, 1939

Med tillstånd för tyska
regering Sovjetunionens regering
(undertecknad) V. Molotov (undertecknad) J. Ribbentrop

_____________________________________________________

Utrikesministeriet Sovjetunionens

4. Hemligt tilläggsprotokoll om att ändra den sovjetisk-tyska avtalet av den 23 augusti om intressesfärer Tyskland och Sovjetunionen. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939.

SECRET TILLÄGGSPROTOKOLL.

Undertecknade befullmäktigade ange samtycke från den tyska regeringen och regeringen i Sovjetunionen i följande:

Punkt 1 i hemliga tilläggsprotokollet undertecknades den 23 augusti 1939, har ändrats så att territoriet i den litauiska staten ingår i intressesfär i Sovjetunionen eftersom å andra sidan, Lublin och delar av Warszawa Län ingår i intressesfär i Tyskland (se karta medföljer fördraget om vänskap och gränsen mellan Sovjetunionen och Tyskland undertecknade idag). Så snart regeringen i Sovjetunionen vidtar särskilda åtgärder på Litauens territorium för att skydda sina intressen, detta tysk-litauiska gränsen, kommer med målsättningen att göra det en naturlig och enkel gräns justeras så att det litauiska området som ligger sydväst om linjen visas på kartan går till Tyskland.

Vidare anförs att de ekonomiska avtal mellan Tyskland och Litauen nu är i kraft får inte brytas av ovannämnda åtgärder av Sovjetunionen.

(handskriven:)

Med tillstånd av för regerings
regeringen i Sovjetunionen tyska riket
(undertecknad) V. Molotov (undertecknad) J. Ribbentrop

September 28, 1939

_____________________________________________________

Utrikesministeriet Sovjetunionens

5. Hemligt tilläggsprotokoll om förebyggande polska agitation på territoriet i den andra fördrag undertecknat. Undertecknat av VM Molotov och Ribbentrop den 28 september 1939.

SECRET TILLÄGGSPROTOKOLL

Den undertecknade, att ingå den sovjetisk-tyska fördraget om gränsen och vänskap, har förklarat att de samtycker i följande:

Ingen av sidorna kommer att på sitt territorium någon slags polsk agitation påverkar territorium i det andra landet. De (kommer) abort sådan agitation på deras egna territorier och skall underrätta varandra om effektiva åtgärder för att uppnå detta.

Med tillstånd av Högaktningsfullt
regeringen i Sovjetunionen i Tyskland
(undertecknad) V. Molotov (undertecknad) J. Ribbentrop

Moscow, September 28, 1939.
Arkiv för centralkommittén ”

Historien går i cirklar.

1939 kom Stalin och Hitler överens om att dela Europa. Det slutade med att Sovjet kom att expandera och få makten i ett flertal tidigare demokratier. Då var det rå styrka som räknades. Nu användes Molotov–Ribbentrop pakten 1939 och tvingade de ockuperade ländernas folk att nästan enhälligt rösta på det enda valet om en anslutning till Sovjet. Östeuropa tvingades in under en skendemokrati och lydstat.

Ryssland taktiken med rå styrka för att göra erövringar. Efter andra världskriget var det omröstningar i de ockuperade länderna som alla slutade med kommunistpartiets seger. 

Freden är en oövervinnerlig kraft.

Länderna som berördes av att kartorna ritades om är fortsatt oroliga.

Efter kriget hävdade Sovjet krav på ett stort antal länder. Baser på Island, Turkiet, Persien, Åland och Bornholm m.fl. Krav som tillbakavisades.

1991 gick Sovjet i graven och Ryssland var försvagat. Nu har tydligen viljan att visa makt och växa tilltagit. Den militära doktrinen om att hjälpa varenda ryss var som helt skapar tvivel och sprider sig som en mardröm över Rysslands grannar. Påtagligast i de tidigare Sovjetrepublikerna där minnet av kommunismens slagord ekar. 

När den påtagliga lögnen upphöjs till sanning förloras mycket. Ryssland har inte invaderat Ukraina med sina elittrupper. Det är enbart lokala personer som tar saken i egna händer för att försvara demokratin. Och då är de välkomna till Ryssland.

Småväxta män ska man vara rädd för. En samling har varit Hitler, Stalin, Mussolini och nu Putin.

Vad har vi att vänta i framtiden? Den nya doktrinen att Ryssland på samma sätt som USA ska börja föra krig där de efter eget bevåg finner det lämpligt.

Pussy Riot Tackar Putin för att tända revulutionens eld!

Landsfader Stalin

De återstående medlemmarna Pussy Riot visar inga planer på att tona ned kritiken mot president Putin.  Samma stund som tre medlemmar döms till fängelse släpper aktivistgruppen en ny singel "Putin lights up the fires".

Titeln syftar på att Putin genom fängelsedomen "tänder revolutionens eldar" och väcker upprorslust bland det ryska folket.  "Men det går inte att stoppa oss i en låda. Landet marscherar ut på gatorna med djärvhet, landet marscherar för att ta avsked från regimen".

Brittiska The Guardian har lagt upp den nya singeln ihop med ett montage av bilder på Pussy Riot och dess många supportrar.

Putin tänder revolutionens eldar

(fri översättning)
Staten i fängelset är starkare än tiden
Ju fler gripanden desto större är lyckan
Varje gripande bär med sig kärlek till en sexist
Vars kinder dallrar som bröst och mage

Men det går inte att stoppa oss i en låda
Bort med tjekisterna, ju oftare desto bättre

Putin tänder revolutionens eldar
Han är uttråkad och rädd för människor i tystnad
Varje avrättning är för honom en rutten rönn
Varje lång fängelsedom ger honom utlösning

Refräng
Landet marscherar, landet marscherar ut på gatorna med djärvhet
Landet marscherar, landet marscherar för att ta avsked från regimen
Landet marscherar, landet marscherar med en feministisk kil
Och Putin marscherar, Putin marscherar för att ta avsked som boskap (som
fähund)

Grip hela staden t o m den 6 maj
7 år i fängelse är för litet, ge oss 18
Förbjud oss att skrika, förtala och vistas ute (promenera, festa)
Ta landsfadern Lukasjenko till hustru

Lyssna på Free Pussy Riot av Peaachers.

65 år sedan Stalins seger!

Den stora landsfadern firas 9 maj. Förutom att ha lärde ut till Hitler hur man förintar sitt eget folk hyllas han av några som hjälte. Hitler och Stalin tävlade om herraväldet. Stalin hade mängden människor som sin största tillgång medan Tyskarna hade tekniken.

Den som gick segrande ur kriget var den som hade mest folk, dvs Stalin. Om det inte fanns något annat så kommenderades kvinnor och barn fram så tysken fick något att skjuta på. Förhoppningen var att ammunitionen skulle ta slut. För Stalin var mänskligt lidande något som folket fick stå ut med. Det gällde att rädda revolutionen.

Då Stalin var en kortväxt man stod hanns militärer på knä för att vara säkra på att han inte fick böja nacken bakåt. Den som trotsade blev genast förvisad eller avrättad. Historierna är många om vad som hände och när arkiven efter Sovjet öppnades visade sig att mycket var sant.

Det tråkiga är att dagens Ryssland tillika med kommunister över hela klotet har svårt att ta till sig vad som hände. Vänsterpartiet ledare Lars Ohly bekände sig som kommunist för inte så många år sedan. Nu ska han bilda regering och få makten för första gången i svensk historia.

När gör Vänsterpartiet upp med den kommunistiska historeien? Det vore bra om det var före valet 2010.