Marxistisk socialist och feminist hotar döda!

Ung vänsters ordförande i Luleå mordhotade migrationsminister Tobias Billström den 11 mars på Twitter. Christoffer Hurtig, född 1986 och bosatt i Luleå, kallar sig för marxistisk socialist och feminist.

Vad som tidigare länge varit känt är kommunismens metoder att ta död på förhatliga personer, dvs de som inte tycker som de som har den sanna marxistiska läran. 

 

Efter att Hurtig hotat att döda migrationsministern har metodens bestående i vänsterpartiet på ett tydligt sätt belysts. Retoriken är solklar, likt nationalsocialismens tal om det goda samhället så talar vänstern om samma sak. Metoden att uppnå det är att ta bort de som inte instämmer. Det var ju inte länge sedan förra vänsterledaren Ohly talade om att han var kommunist och varför skulle tillväxten inom rörelsen inte bejaka nya kommunister?

Lilla fittan och järnrör i minne men nu framträder en sann feminist med ett stark budskap om glädjen av att döda. Vem är då farligast för samhället. De som utmärker sig tydligt eller de som nässlar sig in i makten med en dimridå av demokrati?

Kommunistens reningsmetod nackskott!

Polisanmälningar står som spön i backen och Säpo utreder på sitt håll. När Ung Vänsters verkställande utskott höll krismöte dagen efter uttalandet blev resultatet att Hurtig uppmanades att lämna sitt uppdrag samt offentligt bad om ursäkt. Hurtig har svarat och lämnar uppdraget med omedelbar verkan. Han ber även om ursäkt.

Räcker det? Är vänsterpartiet en fördold kommunistböld i söt feministisk förklädnad?

Billström Moderat slagpåse!

Billström Moderat slagpåse i en avklädd sakfråga.

När stadsministern uttalar sig i ord som ”Vägen för att återvinna förtroendet går via att han håller sig till den humana inriktning vi har på politiken och att han arbetar hårt för att återvinna sitt förtroende”.

Statsministerns offentliga uppsträckning av en minister sätter igång spekulationer. Frågan är vad begreppet ”förtroende”har för betydelse. Vems förtroende handlar det om? Reinfeldts, partiets eller alliansens förtroende? Behöver Billström återvinna förtroendet som han inte har i dag?

Har han inte har statsministerns förtroende, kan han då vara kvar som minister?

Under 2011 gjorde regeringen upp med Miljöpartiet om en mer "generös" migrationspolitik. ”Vi fortsätter på en väg mot en humanitet och ordning, det här är ett vägval som stänger dörren för främlingsfientliga krafter” förklarade Reinfeldt när uppgörelsen presenterades. Sedan blev det val och och Sverigedemokraterna (SD) tog plats i Riksdagen. De politiska turerna växte och Vänsterpartiet lyfte en tung fråga då de inte ville dela kopiator med Sverigedemokraterna utan flyttade till ett annat hörn av riksdagshuset.

För Miljöpartiet framstod med tiden uppgörelsen med alliansen som allt svagare då en rad av punkterna i överenskommelsen hanteras senfärdig eller inte alls. Trotts alla gamla riksdagspartiers löften om att Sverigedemokratenas framgång inte skulle få påverka migrationspolitiken verkar det ändå som att det är fallet. SD påverkade ju faktiskt hur partierna handlade fast inte i den SD.s riktning.

Att blockera SD med en uppgörelsen med Miljöpartiet var att välja en politisk osäker nyckelspelare i ett osäkert parlamentariskt läge. Miljöpartiet kräver mer av fri invandring medan alliansens arbetslinje och brist på bostadsbyggande säger något helt annat. Den allt ökande segregeringen bygger upp motsättningar i samhället och drar växande resurser från välfärden.

När Billström en dag på arbetet försöker att beskriva de verkliga förhållandena får han en åthutning av Stadsministern, tala om drömmarna och inte som det är i verkligheten är budskapet. Kan alliansens politiska styrning av Sverige bli mer avklädd?

Tvåårsdagen av Fukushima

På tvåårsdagen av olyckan i Fukushima uppmärksammas planerna på kärnkraftsbygget i Pyhäjoki i Finland.

Femton mil från Luleå på andra sidan Bottenviken  ska världens största kärnkraftverk byggas. I Finland kämpar förening Pro Hanhiviki mot att projektet genomförs. Långmält hörs små protester från de boende på vår sidan Bottenviken. Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken och Naturskyddföreningen och ett litet antal engagerade demonstrerar i Luleå.
Gäster från Finland tackade och talade om det stöd kommunerna Kalix, Piteå och Överkalix ger som säger nej till kärnkraft i Pyhäjoki. Förhoppningen är att fler kommuner kommer att säga nej och att protesten sprider sig ända ner till  Umeå. Tillsammans kommer protesterna att fortsätta på båda sidor av Bottenviken tills projektet slopas.

På tvåårsdagen av Fukushima bor fortfarande mer än 300 000 människor i gymnastiksalar och provisorier. Många med strålskador och hem i områden som inte blir beboliga på århundraden. Konsekvenserna vid en olycka vet vi blir oerhörda. Fast möjligen kan det vara ekonomiskt fördelaktigt att lägga kärnkraftverk i områden som är glest befolkade och där motståndet kan tänkas bli litet räknat i personer.

"Mer kärnkraft" enligt alliansens planer är bra för Sverige och en slogan för Folkpartiet!



Bakgrund
Byggstarten för kärnkraftverket i Pyhäjoki skulle ursprungligen vara  2014 och leveransstart 2020. Den tidtabellen har redan försenats med minst ett år.


Samtidigt som Finlands riksdag sade ja till att bygga ut kärnkraften beslöts att säga ja till ett slutförvar för använt kärnbränsle i bergrum. Besluten fattades med bred majoritet, 120 röster mot 72 för den ena reaktorn och 121 mot 71 för den andra. Men frågan splittrade partierna och omfattande miljöprotester skedde i samband med omröstningen.

Dåvarande statsministern Mari Kiviniemi sade i samband med omröstningen att den utbyggda kärnkraften förbättrar Finlands konkurrenskraft och minskar utsläppen av växthusgaser.
Förutom det planerade bygget i Pyhäjoki innebar beslutet även en utbyggnad av det befintliga kärnkraftverket i Euraåminne i sydvästra Finland söder om Björneborg. 

Även slutförvaringsanläggningen hamnar i Euraåminne.

Filmbolaget Bautafilm i Umeå arbetar med en dokumentärfilm om arbetet med kärnkraftverket i Pyhäjoki. Dokumentärfilmaren Fredrik Oskarsson tror att kärnkraftverket blir  en fråga som intresserar många.

En svettig dag!

Kvinnor gjorde sitt inträde på arbetsmarknaden från andra världskriget och framåt. Under 60-talet skedde en radikalisering med studentrevolter och mobiliseringar mot kriget i Vietnam. Situationen öppnade upp möjligheter för kvinnor att kämpa och uppnå förbättringar för sig själva.

Dåtidens mansdominerade vänsterorganisationer var oförmögna att ta vara på detta. Stalinisterna hade inställningen att kvinnornas kamp ska vara underställd arbetarklassens kamp. Kvinnors krav såg som onödiga då de skulle bli ”befriade” i och med socialismen. I den situationen hade kvinnor svårt att få sina röster hörda inom den ”ärofyllda kampen för socialismen”. När då kvinnor organiserar sig bildas Grupp 8..

Det som började som ett slutet sällskap 1968 utvecklades till en öppen organisation. Grupp 8 byggde på en analys av klassamhället och kvinnors roll i den. Man studerade bland annat stora socialister som Engels och Marx, med målet en socialistisk revolution. Grupp 8 bidrog till att utveckla och popularisera för folk den materialistiska analysen av kvinnoförtrycket som en del av klassystemet. Debatten placerade in kvinnor i det politiska partierna.

Många Grupp 8-medlemmar finns senare inom Feministiskt initiativ. Partiet kan ses som en mer urvattnad version av Grupp 8 från 80-talet. Man kan ändå anta att gamla ”åttor” har spelat en roll i att det är ett av de få mer kända partier som idag försvarar kravet på lika lön och arbetstidsförkortning.

Om de moderna åttorna kan nämnas att de anser att män är djur och talibaner och att de kan säga det utan att det blir hets mot folkgrupp. Kvinnodagen 8 mars är dagen då kvinnor med hög adrenalin och med svett doften osande kring sig spiller ut sin galla över männen. I jämställdhetsdebatter pratas det  om hur det ser ut på arbetsmarknaden. Löneskillnader och könskvotering tas upp. För sin egen situation är de helt övertygade om att de är diskriminerade utifrån att det är män som styr och förtrycker.

Statens organ för jämställdhet befolkas av kvinnor som ältar sina bekymmer. När en man nämns är det i form som kvinnomisshandlare. Ser man till bilderna i tidningen Genus så är det svårt att hitta bilder på män som inte sätts i samband med våld. I de politiska sammansatta jämställdhetsgrupperingarna dominerar kvinnor, ofta som det enda könet. Politisk vänsterretorik är då att en jämn könsfördelning alltid ska eftersträvas men är inte en garanti för att en kompetens inom området. Det är således utifrån hur det ser ut i de politiska organen att enbart kvinnor är kompetenta att behandla jämställdhetsfrågor.

Så kvinnor spring runt och svettas den 8 maj och känn er kompetenta! Gör som i Halmstad, stäng ute männen från era aktiviteter.

Torshälla (['tɔʂhɛla]) flickan har upptäckts bära kjol!

Saken har sin natur i att nu ska ministern ta befälet och lära de förstenade gubbarna i försvaret hur det ska gå till när en kvinna räknar pengar.
Detta uppseendeväckande påstående har fått stor uppmärksamhet i det land som utgör den traditionella stora fienden till Sverige.

I sann Moderat tradition så går partiretoriken före verkligheten. När en halv miljon går arbetslösa och det finns ett ledigt arbete så är det fel på de arbetslösa som inte kämpar nog för att avskaffa arbetslösheten genom att alla får det lediga arbetet. När det gäller försvaret så verkar samma retoriska resonemang gälla fast i omvänd ordning.  
Så länge det finns en enda militär i uniform så är landet försvarat!

Tack för den moderata retoriken den skyddar oss från att bli oroliga då landets försvarsförmåga är god.

Mara och oskuld!

Företrädare för alliansen träffas i Maramö!

Folktrons föreställningar om avlidnas själar och naturföreteelsernas andar återfinns i benämningar som älva, mara och näck.

Namnet Marmö kan delas upp i två led mara och mö.

För ”mara” gäller att,

Älvor är ett kollektivt väsen som i skymningen och vid soluppgången kan ses dansa över ängar, öppna fält och mossiga marker. I dag brukar älvorna uppfattas som kvinnliga väsen som det på intet sätt var rådigt att leka med även om de är snälla i vissa barnböcker. Fast där har inte författarna förstått sakens allvar.

Näcken är ett övernaturligt manligt som främst håller till i sjöar i inlandet, kring strömmen i huvudstaden syns den tämligen vanlig. Näcken är en förkroppsligande av farorna förknippade med välstånd och uppträder i en rad olika skepnader. Ofta försöker han på olika sätt locka till sig sjuka och svaga personer för att pungslå dem, särskilt tydligt framkommer det i boken ”Det sovande folket”.

Mara är, enligt ordboken, kvinnlig plågoande. Benämningar är trollpacka, häxa, eller i form av en elak kvinna, ragata, apa, hagga, satkärring, satmara. I sömnen kan de uppträda som em enkel mardröm eller under sömnen mer utstuderat som en nattmara och kan uppkalla en känsla av kvävning eller en tryckande tyngd över bröstet.

För ”mö” gäller  som en ogift kvinna, ungmö, flicka, fröken orörd kvinna, jungfru och oskuld.

Att mötet med de fyras gäng sker i Maramö kan förmodligen vara något av ett kännetecken för alliansens företrädare känner sig hemma där. De har under de senaste sex åren varigt något av en mara för en betydande del av det svenska folket samtidigt som de har kämpat med att ge sig själva en bild av den oskuldsfulla jungfrun. Inte minst är detta tydligt då de i egenskap av överhet lagstridigt byter skyltarna i Maramö till färger som passar dem.

Vi får säkert anledning att återkomma när det sovande folket vaknat! Troligen sker detta på hösten 2014.