Fri in- och utvandring?

Miljöpartiet tror inte på konstlade gränser, utan vill ha en fri in- och utvandring, där människor har rätt att bosätta sig och verka var helst de önskar.

Miljöpartiet vill att Sverige går före internationellt genom en plan för att införa fri invandring. Denna plan vill de även ska kompletteras med en generös flyktingmottagning. Grunden för detta skulle vara att Svenskar tidigare emigrerat för att söka lycka på annat håll. Miljöpartiet anser därför att det är rimligt att andra människor idag ska får den möjligheten i Sverige.

Vi vet nu att det finns några miljoner statslösa i mellanöstern samt att några miljoner afrikaner väntar på att få ta sig till Europa. Har miljöpartiet tänk på konsekvensen av att om alla söker sig till Sverige, som det land som vill införa fri invandring av asylsökande och flyktingar, och att alla ska motagas med stor generositet.

Hur ska svenskarna klara detta då de nu kommer rapporter om att vi inte kommer att kunna ta hand om våra gamla och sjuka. Visserligen kan vi tro att några av de som kommer hit kommer att arbeta. Tyvärr är denna politik helt omöjlig att genomföra då knappast så många är villiga att avstå från vad de arbetat ihop under sitt yrkesliv. Redan nu kan den som anländer sent få SK äldreförsörjningsstöd som i flera fall är förmånligare än den som arbetat hela sitt liv i Sverige.

Den politik som miljöpartiet företräder kommer starkt att öka stödet för de krafter som vill se Sverige som ett land för svenskar!

Miljöpartiet ryter!

Miljöpartiet ryter till om den cementerade blockpolitiken som har passerat sitt bäst-före-datum.

Trenden är tydlig i den meningen att Socialdemokraterna minskar och Miljöpartiet ökar i de stora städerna. Allt tyder på att Socialdemokraterna vägrar inse att verkligheten förändrats.

Socialdemokraterna ser sig som partiet över andra! Själva vill de fortsatt bär självbilden av att vara det statsbärande maktpartiet. Trots valförlust efter valförlust visar Socialdemokraterna inga tecken på lyhördhet eller förnyelse. Socialdemokraterna fortsätter att driva samma gamla kortsiktiga egenintresse i att upprätthålla maktfullkomligheten och rädda skinnet för de personer som har positioner. Uppenbarligen har Socialdemokraterna inte någon framgång i sina försök att presentera en ny ledare. Det går ju knappast att låta förbrukade och fantasilösa människor utan en klar färdriktning byta uppgifter med varandra.

Socialdemokraternas motpart Moderaterna lyckats med att tämja befolkningen med att en majoritet får fördelar före en minoritet av befolkningen. De driver en kortsiktig plånbokspolitik som upplevs gynna många. Skatten sätts som prio ett, oavsett vilka nedskärningar det kräver eller vilka spår och vägar som mister sitt underhåll. Endast genom att anpassa politiken efter opinionen har de lyckats. Att handla mot bättre vetande om vad som krävs för ett mänskligt och hållbart samhälle fungerar kortsiktigt.

Miljöpartiet som stundtals lyfts fram som en lätt-variant av både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet satsar nu på att inta en real maktposition i Sverige. Tidsperspektivet gör att den gröna politiken vinner i längden. Miljöpartiet lyfte miljöfrågan och anser sig se möjligheter och lösningar i klimatförändringarna. Behoven och möjligheterna ska reglera skatten, inte politisk kvartalspolitik.

Miljöpartiet har efter valet 2010 fördubblades i Sveriges kommuner och landsting. De sitter i majoriteten i mer än var tredje kommun och nästan alla landsting. Förändringen visar att Miljöpartiet är på väg och inte längre kan viftas bort.

Miljöpartiet vill i sin retorik påstå att Socialdemokraterna och Moderaterna har det gemensamt att de saknar visioner till framtidens utmaningar och hot. De vill verka som ett alternativ till den förlegade blockpolitiken med målet ett hållbart samhälle.

Frågan vi då får ställa är medborgarna beredda att bromsa tillväxten nu, till vad naturen tål, eller vill de tvärstoppa eller köra över stupet?

Vägvalet i Västra Götalands regionval!

Det lokala Göteborgspartiet Vägvalet ska nu försöka bli ett 3% parti vid regionvalet i Västra Götaland 15 maj. Vägvalet samarbetade med Sjukvårdspartiet och blir nu en konkurrent om minst 3% av rösterna för att få platser i regionen.

Vägvalet gick på val för ett Göteborg utan vägtullar och går nu ut med samma budskap vid nyvalet i regionen. Här kan räknenissarna på Valprövningsnämnden och de folk- och centerpartister som såg en möjlighet att själva ta till sig makten i regionen börja känna att et inte blir lättare denna gång. Det ena missnöjespartiet efter det andra tar plats i fullmäktige och de traditionella partierna får maka på sig. Inte heller blir situationen bättre av att de enbart ser makten som hägrar och inte samhällsutvecklingen.

Beslutet om trängselskatten är negativt för de som berörs och positivt för de som kan få en minskad trafik på sin gata. Frågan är om den är så stor så att de sammanlagt 49 kranskommunerna till Göteborg kommer att vara intresserade.

Kan trafik- och infrastrukturfrågor blir viktig i regionen? I ett val där rikspolitiken inte styr kan det vist bli så. Även sjukvårds politiken kan få en tydligare framtoning när nu tillfälle ges för ett separt kommunval avskilt från rikspolitiken.

I slutändan må de gamla partierna bäva. Deras politik har visat sig leda ingenstans. Träta och oförmåga att styra regionen kan ge bränsle till både Vägvalet, Sjukvårdspartiet och Sverigedemokraterna.

Hur ska nuvarande kaos sluta om det blir ytterligare kaos(ταραχή)?

Lee Tok

Valsystemet en kampanjorganisation!

De etablerade rikspartierna skapade valkaos lokalt vilket även avslöjar stora demokratiska brister!

Det kaos som uppstått visar klart på de brister som finns i svensk demokrati i allmänhet och vallagen i synnerhet. Valsedlar i vallokalerna har saknats eller varit omflyttade. Röstmottagarna har inte haft kontroll över ordningen och om var och hur de röstande lagt sina röster i valkuverten. Propaganda har i vissa fall även förekommit inne i vallokalen. Det handlar om systematiska brister på hur valnämnden prioriterar röstmottagarnas kunskaper om sitt myndighetsutövande. För att säkerställa grundvalen för demokratin – ett fritt, individuellt och oberoende val måste RF, vallag och kommunallag följas. Krav har även ställts på att de behöver revideras.

Den 19 september avslutades det allmänna valet 2010. Några dagar senare var vinnare och förlorare utsedda och förhandlingar för styrningen av både stat, kommuner och landsting kunde starta. Givetvis fanns det missnöjda med valets utgång som såg möjligheten att överklaga till Valprövningsnämnden.

Politiken gick i stå på flera ställen i väntan på beslut av den valprövningsnämnd. Det kaos som uppstått i Örebro och Västragötaland visar klart på de brister som finns i vallagen. När ett parti som ingen av de tidigare vill samarbeta med får en framgång då står blocken så sementerade mot varandra att kaos , eller snarare kortslutning, mellan partierna uppstår. Företrädare för olika partier påstår att de felaktigt förlorat mandat pga någon felaktighet i hanteringen. Givetvis ska det vara rätt hantering av valsedlarna men partierna ska inte ställa sig över vad folket bestämt. Då får de se till att byta ut folket istället vilket några partier pläderar för.

Ett överklagande av valet var sannolikt redan samma dag när partier hade en så kallad ”valskola”, som sannolikt överträdde gränserna för kollektiv röstning. Inbjudna medborgare fick en skolning av partiets kandidater om hur de skulle rösta. Kandidaterna följde med de röstande ända fram till valurnan. På SVT Tvärsnytts sändning kan man se en socialdemokratisk kandidat stå bredvid röstmottagaren bakom valurnan och applådera en av de röstande. Tekniken är väl prövad i de forna östdiktaturerna men att Sverige och inte Norge skulle vara den sista Sovjetstaten 2010 var något förvånande. Även partiledare reste under medias bevakning, land och rike runt, och röstade ett flerta gånger samma dag. Allt för publiciteten.

Denna bild av hur valet gick till 2010 visar några av många problem med den svenska vallagen, och demokratin. Det är uppenbart att det i dag enbart finns ett mål för vallagen och dess tillämpare att ökat valdeltagandet och ev själv få något nytt mandat. Baksidorna av vallagen är att det blir olika hantering i kommunerna som har ansvar för valet. Alldeles för många sätt att utöva myndighetsutövning utan någon som helst kunskap eller utbildning. Här ligger ett ansvar på de lokala politikerna som inte har någon annan drivkraft än att själv få så många röster som möjligt och som handlar inom lagens råmärken på ett sätt som de tror kan gynna dem själva.

Valprövningsnämnden har nu beslutat att valen i en valkrets i Örebro och hela Västragötaland ska göras om. Dessa val kännetecknades av såväl formella fel som av dålig hantering. Valsedlar har saknats eller varit omflyttade. Röstmottagarna har inte haft kontroll över ordningen i vallokalen och om var och hur de röstande lagt sina röstsedlar i valkuverten. Propaganda har förekommit inne i vallokalen. I vart och ett av dessa fall borde röstmottagarna reagerat men avstått. Det handlar om systematiska brister medan Valprövningsnämnedn verkar ha valt att lägga tyngdpunkten vid att allianspartier kan ha mist mandat och inte på de övriga förhållanden om hur valet genomförts.

Tyvärr visar sig bristerna även i hanteringen efter valet. Länsstyrelsen vägrar räkna tillskrivna namn på valsedlar och parti med framgång anklagas för tomma stolar fast de inte har varit tomma. Myndigheter har gjort politiska värderingar i att inte räkna alla sedlar. Länsstyrelsen har godkänt vissa valsedlar som varit påskrivna, medan andra underkänts. Det är tydligt att röstsedlar granskats olika. De accepteras diskrepanser på en knapp promille (var tusende röst) mellan kommunernas slutsammanräkning och länsstyrelsernas sammanräkning. Dessa fel kontrolleras inte mot röstlängden då så små avvikelser accepteras.

Felaktigheterna i röstmottagandet och sammanräknandet kompletteras av ett föråldrat valsystem där kommuner fortfarande tvingas dela in sig i valkretsar. Det innebär generellt att stora partier gynnas. Därigenom blir också röster olika mycket värda. Ett mandat i en mellanstor stad kan för ett parti ”kosta” 1000 röster, medan ett annat parti klarar sig undan med hälften.

Den svenska vallagen är en rest av en svunnen tid. Den bygger på ett system där det fanns få partier med stora skillnader mellan partierna. I dagens Sverige finns många partier och små röstetalsskillnader. Varje röst måste inte bara räknas även kvaliteten på såväl röstmottagning som sammanräkning måste vara hundraprocentig.

Vallagens förlegade karaktär tydliggörs av den oförmåga att hantera den situation som uppstått 2010 med ett rekordstort antal överklaganden. Valprövningsnämnden saknar resurser för att hantera en ohållbar vallag. Det är även uppenbart att vi fått en politiserad hantering av en juridisk process där det skapats oklarhet i om beslutet grundar sig på lag eller på politiska överväganden.

För att säkerställa den svenska demokratin, ett fritt, individuellt och oberoende val måste såväl vallag som kommunallag revideras. Fram till 2014 kan mycket förbättras så låt oss bestämma oss för att gör det svenska valsystemet mer som en produkt av rättsäkerhet och inte som en kampanjorganisation.

Lee Tok

Signalfel

SMHI fick rätt med sin klass 2 varning. Stockholm fungerar inte när det kommer lite snö.
Totalt kaos när ett signalfel stänger all kommunikation med Sverige, uppger trafikverket.

Tågtrafiken kom igång igen efter två timmar. Kraftiga förseningar som sprider sig över landet är att vänta meddelar Trafikverket.

Vi lever i ett land som det kan snöa i under främst vintern. Denna sanningens signal har dock inte accepteras av en bred grupp som endast ser till besparingar som fungerar under sommarhalvåret.

Vist får vi medge att Sverige är fantastiskt!
Red

Partiledarval omodernt, odemokratiskt och långsamt!

En ny variant av rosornas krig uppstår när Stig Malm kräver fler kandidater som öppet tävlar mot varandra när Socialdemokraterna ska utse ny partiledare. Arbetetsmetoden att utse partiledare är omodernt, odemokratiskt och för långsamt. Stig Malm kräver en öppen process där flera kandidater tävlar mot varandra.

Socialdemokratin har drunknat i sin egen myt om att vara det statsbärande partiet i Sverige. Det går inte längre att lova reformer som ska betalas i framtiden. Det lysande exemplet är ATP-reformen där de flesta förståsigpåare sade att den inte kommer att hålla. Socialdemokraterna valde att besluta då (1960) och försöka ordna problemen nu. Tyvärr fortsatte inte partiet att vara det stadsbärande utan har hamnat i en tröstlös vandring utan ide och mål. Det blir borgerligheten som tar hand om problemen med ATP-besluten.

Norge utmålades av en (S) minister som den sista sovjetstaten! Frågan är om det är socialdemokratin som är det sista som lever kvar i sovjetstatens tankar. Berit Andnor och övriga i valberedningen har att hantera ett ålderdomligt sätt att utse ny partiledare. Ny partiordförande väljs bakom stängda dörrar på samma sätt som i det forna Sovjet.

Då brittiska Labour klarade av en öppen nomineringsprocess i kampen om ledarskapet, varför ska då Socialdemokraterna i Sverige klara av det. Muren föll 1992 och det är faktiskt en ny tid nu där allt fler kan vara delaktiga i beslutsprocessen. Lägg ut kandidaterna på hemsidan och låt folket oavsett partimedlemskap ge en fingervisning. Fast det är något som då i grunden skulle skaka om partiets korporativa struktur där samma person är med i besluten på alla nivåer.

Nu blir det så att Berit Andnor envist slagit fast att hon vill ha en traditionell process. En tradition att ställa de troende utanför! I dagens snabba informationssamhälle är det omöjligt att sköta denna typ av process i slutna rum där de troende varken vet vilka kandidater man har att välja på eller om man vill stödja den för vad de står för.

Socialdemokratin målar in sig i ett hörn där de visar sig vara otroligt konservativa och opåverkade av samhällsutvecklingen med medborgarnas deltagande i realtid. I en rörelse som tappat målen skulle det vara uppfriskande om någon lyfte upp tanken. Går det över hud taget att utse någon partiledare innan man vet vilken politik partiet vill föra? Tyvärr är det nog så att de alla som kan tänkas kandidera är skolade i en och samma lära att det egentligen saknar betydelse vem som väljs.

Det är verkligen på tiden att socialdemokratin moderniserar sig och att partiet formar ett nytt ledarlag som från grunden för in partiet i en ny tidsålder.

Välkommen till verkligheten! Fyra år i förberedelse inför 2014 borde räcka, fast kommer det att göra det med alla som har uppnått positioner och vägrar förnyelse!

FD troende på S

Dårskapen flyttar till rätt ställe!

Integrationsminister Erik Ullenhag lämnade ett pressmeddelande.

Regeringen har känt behov av att stärka galenskaperna inom regeringskansliet och har beslutat att med omedelbar verkan förflytta Diskrimineringsombudsmannen (DO) Katri Linna till en tjänst inom kansliet.

Vi är många som flerfalldigt förundrats över de beslut som DO levererat. Tillhör man den nationella ursprungsbefolkningen så har de flesta beslut riktats mot den. Därtill har män per deffinition varit de som diskriminerar. Med detta ställningstagande har vi nu att förvänta oss att regeringskansliet levererar en rad konstigheter som kan strida mot folkmajoritetens uppfattning.

För många kan det komma som en lättnad att Linna som hade fyra år kvar som DO nu omgående förflyttas till någom undanskymd vrå inom regeringskansliet.