Eftervalsanalysen visar att numera är miljöpartiet ett vänsterpart, åtminstone i den bemärkelsen att en femtedel av rösterna var stödröster från (V) och (S). Miljöpartiets märkliga inställning i ett flertal frågor tilltalade inte partiet tidigare väljare utan tilltalade stödröstarna.
Samtidigt visar analys att (KD) står på egna ben förutan stödröster. I detta fall är det tydligt att extrempolitik lönade sig. Kärnkraftverk ska skänkas bort, extremlöften om vården och är abortfrågan på återkomst.
fredag 21 september 2018
(K) (VPK) ( V) = Odemokratiskt parti!
Så kan vi slå
fast, att det i Sveriges riksdag finna ett parti som inte är anständigt
och inte är demokratiskt. Det partiet är Vänsterpartiet.
Under eftervalsdebatten har man kunnat märka att det uppmuntras till samarbete mellan riksdagens anständiga och demokratiska partier. Såvitt man kan förstå så gäller det alla riksdagens partier utom ett. Det är i denna situation en händelse som ser ut som en tanke, att ungefär samtidigt publiceras litteraturkritikern och författaren Magnus Utviks bok Partiet på kant med (v)erkligheten (Carlssons förlag, 2018).
Boken är en svidande vidräkning med det svenska Vänsterpartiet, dess kramande av kommunistdiktaturer världen över och, framför allt, dess svek mot den demokratiska oppositionen i Öst- och Centraleuropas kommunistdiktaturer ända fram till kommunismens fall.
Som många läsare kanske vet så har Magnus Utvik själv en bakgrund i bokstavskombinationsvänstern, vilket han berättade om 2011 i boken Med Stalin som Gud – tre år i en kommunistisk sekt.
Utvik vet alltså av egen erfarenhet vad han pratar om. Gissningsvis har hans förtrogenhet med marxist–leninistisk, trotskistisk och maoistisk retorik varit en hjälp när han ryckt masken av vedervärdigheterna.
Och vedervärdigt är det. Låt oss börja med den omhuldade partiledaren C- H Hermanssons anförande vid Stalins död 1953:
”Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas makt. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”
Ja, hans genialitet som vetenskapsman är ju det första som dyker upp i huvudet när namnet Stalin kommer på tal. Anförandet är surrealistiskt, men också avslöjande. Att ställa sin livsgärning i de oemotståndligt segrande krafternas makt. Är det inte det vi andra kallar opportunism? Här upphöjd i kvadrat?
Visst, Hermansson tog senare avstånd från sitt tal, som han skyllde på kommunistpartiets ”skallrande” retorik.
Men vänta nu: Var inte han själv en av de främsta i utformandet av just den retoriken? Det hela pyr av hyckleri och opportunism.
Alla kände ju 1953 till Moskvarättegångarna och Den stora terrorn 1936 -1938 i vilken, som Utvik redovisar, 690.000 människor eliminerades. Man kände också till tvångskollektiviseringen och den påtvingade svälten i Ukraina. Som Utvik märkligt nog inte nämner.
Intressant nog så visar Utvik att när Chrustjev på Sovjetunionens kommunistiska partis 20:e kongress 1956 avslöjade brott under Stalin, så ville de svenska kommunisterna inte ta till sig detta.
När uppgifterna spreds i västlig press kallade C-H Hermansson rapporteringen för borgerlig propaganda. När funktionärer på den sovjetiska ambassaden i Stockholm orienterade den svenska partiledningen om kongressens beslut ville den i förstone hemlighålla innehållet för de svenska partimedlemmarna!
Först på partikongressen 1964 har man officiellt lämnat Stalin bakom sig, och satsar bara på Lenin istället. Man vill framstå som ett parti som hör hemma i demokratin.
Det man inte nämner utåt är att den nya linjen, att varje land har sin väg till socialismen och att makten i demokratier kan tas genom att vinna en parlamentarisk majoritet, i själva verket också den är resultatet av styrning från Moskva. Det var ju just den linjen som lades fast av Chrustjev vid kongressen 1956…
Fjärrstyrning, opportunism och hyckleri igen. Här går naturligtvis inte redovisa allt i boken. Läs den.
Utvik går systematiskt igenom Vänsterpartiets attityder till – alltså sveket mot – oppositionen i Sovjet, i Tjeckoslovakien, i Polen och i DDR. Han behandlar användandet av psykiatrisk tvångsvård mot oppositionella och legitimiteten i detta utifrån marxist–leninistiskt tänkande.
Boken redovisar en beklämmande parad av namnbyten på partiet och pliktskyldiga fördömanden av uppenbara svinerier, samtidigt som de ”kamratliga” kontakterna med diktaturpartierna upprätthålls. Ingen verklig förändring verkar ske i partiets verklighetsuppfattning.
Så sent som 1987, två år före murens fall, heter det i VPK:s partiprogram:
”Socialismen som ekonomi uppvisar storslagna resultat när det gäller att resa länder ur underutveckling och fattigdom och omskapa dem till industrialiserade välfärdsstater. Den socialistiska samhällsomvandlingen har frigjort folkliga krafter och därigenom kunnat förverkliga en framgångsrik ekonomisk, social och kulturell utveckling”.
Allt medan sovjetmedborgarna köar i timmar för att kunna köpa en rulle dasspapper. Om de inte är upptagna med att förverkliga den framgångsrika ekonomiska utvecklingen i Gulag.
Utvik citerar Nobelpristagaren Herta Müllers beskrivning av det kommunistiska systemet:
”Den enda produktiva näringsgrenen inom socialismen var produktionen av rädsla. Och hemliga polisen var, cyniskt betraktat, den enda myndighet i landet som brydde sig om den enskilda människan – för att bryta ned henne.”
Inom VPK och senare V fortsatte man som vanligt. När partiet slopade K:et i partinamnet hade kommunismen som storpolitisk realitet redan fallit. Men V befolkade den nya partistyrelsen enbart med ”rödgardister och gammelkommunister”. Inga förnyare.
Det är också riktigt läskigt att ta del av Utviks redovisning av hur V under Jonas Sjöstedts ledarskap så sent som 2017 och i år fortsatt att ha kontakter med kommunistiska grupper som till exempel hyllar Nordkorea och förespråkar politiskt våld.
Ändå behandlas V idag som ett normalt parti av etablissemanget. Kanske för att de känner igen delar av sig själva i deras tänkande. Utvik citerar den polske dissidenten Adam Michnik:
”Den kommunistiska politikens väsen är att omdana nationen till befolkning, att omvandla en gemenskap som grundar sig på ett arv, en kultur och ett värdesystem man har gemensamt, till ett kollektiv av alienerade människor, en formlös massa utan etik och minne.”
Den omvandlingen är det dessvärre inte bara kommunister som eftersträvar.
Utviks bok har naturligtvis några brister. Det är svårt att undgå att notera att han bland dissidenter och förföljda mest vurmar för vänsterintellektuella och deras allierade. De stora massorna av dem som deporterades eller likviderades; tsartrogna, borgerliga politiker och intellektuella, de ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkornas prästerskap och troende, bönderna som fick sin jord tvångskollektiviserad och som lämnades till svält lämnas i stort sett helt osynliga i Utviks bok.
Kan de, även i hans rätt upplysta ögon, ändå bara vara ”objektiva klassfiender”?
Likväl är nog Magnus Utviks bok en av de viktigaste som kommer att utges i Sverige under 2018.
Så kan vi slå fast, att det i Sveriges riksdag finna ett parti som, eftersom det inte gjort upp med sin historia, inte är anständigt och som, sett till dess grundsyn och dess långsiktiga mål, inte är demokratiskt. Det partiet är Vänsterpartiet.
Källa Samtiden.nu https://samtiden.nu/2018/09/v-ett-oanstandigt-och-odemokratiskt-parti/
I spänningen mellan extremvänster och extremhöger har extremvänstern tagits till heders trotts att den historia de bär på är fylld av hemskheter mot människor, demokrati och frihet.
Under eftervalsdebatten har man kunnat märka att det uppmuntras till samarbete mellan riksdagens anständiga och demokratiska partier. Såvitt man kan förstå så gäller det alla riksdagens partier utom ett. Det är i denna situation en händelse som ser ut som en tanke, att ungefär samtidigt publiceras litteraturkritikern och författaren Magnus Utviks bok Partiet på kant med (v)erkligheten (Carlssons förlag, 2018).
Boken är en svidande vidräkning med det svenska Vänsterpartiet, dess kramande av kommunistdiktaturer världen över och, framför allt, dess svek mot den demokratiska oppositionen i Öst- och Centraleuropas kommunistdiktaturer ända fram till kommunismens fall.
Som många läsare kanske vet så har Magnus Utvik själv en bakgrund i bokstavskombinationsvänstern, vilket han berättade om 2011 i boken Med Stalin som Gud – tre år i en kommunistisk sekt.
Utvik vet alltså av egen erfarenhet vad han pratar om. Gissningsvis har hans förtrogenhet med marxist–leninistisk, trotskistisk och maoistisk retorik varit en hjälp när han ryckt masken av vedervärdigheterna.
Och vedervärdigt är det. Låt oss börja med den omhuldade partiledaren C- H Hermanssons anförande vid Stalins död 1953:
”Stalin förstod att ställa hela sin livsgärning i de framväxande, de progressiva, de oemotståndligt segrande krafternas makt. Därför blev hans liv så betydelsefullt för mänskligheten, därför blev han en gigant i den mänskliga utvecklingens historia. Att vara kommunist är att ha Lenin och Stalin till föredöme. Stalin är en av alla epokers mest geniala vetenskapsmän.”
Ja, hans genialitet som vetenskapsman är ju det första som dyker upp i huvudet när namnet Stalin kommer på tal. Anförandet är surrealistiskt, men också avslöjande. Att ställa sin livsgärning i de oemotståndligt segrande krafternas makt. Är det inte det vi andra kallar opportunism? Här upphöjd i kvadrat?
Visst, Hermansson tog senare avstånd från sitt tal, som han skyllde på kommunistpartiets ”skallrande” retorik.
Men vänta nu: Var inte han själv en av de främsta i utformandet av just den retoriken? Det hela pyr av hyckleri och opportunism.
Alla kände ju 1953 till Moskvarättegångarna och Den stora terrorn 1936 -1938 i vilken, som Utvik redovisar, 690.000 människor eliminerades. Man kände också till tvångskollektiviseringen och den påtvingade svälten i Ukraina. Som Utvik märkligt nog inte nämner.
Intressant nog så visar Utvik att när Chrustjev på Sovjetunionens kommunistiska partis 20:e kongress 1956 avslöjade brott under Stalin, så ville de svenska kommunisterna inte ta till sig detta.
När uppgifterna spreds i västlig press kallade C-H Hermansson rapporteringen för borgerlig propaganda. När funktionärer på den sovjetiska ambassaden i Stockholm orienterade den svenska partiledningen om kongressens beslut ville den i förstone hemlighålla innehållet för de svenska partimedlemmarna!
Först på partikongressen 1964 har man officiellt lämnat Stalin bakom sig, och satsar bara på Lenin istället. Man vill framstå som ett parti som hör hemma i demokratin.
Det man inte nämner utåt är att den nya linjen, att varje land har sin väg till socialismen och att makten i demokratier kan tas genom att vinna en parlamentarisk majoritet, i själva verket också den är resultatet av styrning från Moskva. Det var ju just den linjen som lades fast av Chrustjev vid kongressen 1956…
Fjärrstyrning, opportunism och hyckleri igen. Här går naturligtvis inte redovisa allt i boken. Läs den.
Utvik går systematiskt igenom Vänsterpartiets attityder till – alltså sveket mot – oppositionen i Sovjet, i Tjeckoslovakien, i Polen och i DDR. Han behandlar användandet av psykiatrisk tvångsvård mot oppositionella och legitimiteten i detta utifrån marxist–leninistiskt tänkande.
Boken redovisar en beklämmande parad av namnbyten på partiet och pliktskyldiga fördömanden av uppenbara svinerier, samtidigt som de ”kamratliga” kontakterna med diktaturpartierna upprätthålls. Ingen verklig förändring verkar ske i partiets verklighetsuppfattning.
Så sent som 1987, två år före murens fall, heter det i VPK:s partiprogram:
”Socialismen som ekonomi uppvisar storslagna resultat när det gäller att resa länder ur underutveckling och fattigdom och omskapa dem till industrialiserade välfärdsstater. Den socialistiska samhällsomvandlingen har frigjort folkliga krafter och därigenom kunnat förverkliga en framgångsrik ekonomisk, social och kulturell utveckling”.
Allt medan sovjetmedborgarna köar i timmar för att kunna köpa en rulle dasspapper. Om de inte är upptagna med att förverkliga den framgångsrika ekonomiska utvecklingen i Gulag.
Utvik citerar Nobelpristagaren Herta Müllers beskrivning av det kommunistiska systemet:
”Den enda produktiva näringsgrenen inom socialismen var produktionen av rädsla. Och hemliga polisen var, cyniskt betraktat, den enda myndighet i landet som brydde sig om den enskilda människan – för att bryta ned henne.”
Inom VPK och senare V fortsatte man som vanligt. När partiet slopade K:et i partinamnet hade kommunismen som storpolitisk realitet redan fallit. Men V befolkade den nya partistyrelsen enbart med ”rödgardister och gammelkommunister”. Inga förnyare.
Det är också riktigt läskigt att ta del av Utviks redovisning av hur V under Jonas Sjöstedts ledarskap så sent som 2017 och i år fortsatt att ha kontakter med kommunistiska grupper som till exempel hyllar Nordkorea och förespråkar politiskt våld.
Ändå behandlas V idag som ett normalt parti av etablissemanget. Kanske för att de känner igen delar av sig själva i deras tänkande. Utvik citerar den polske dissidenten Adam Michnik:
”Den kommunistiska politikens väsen är att omdana nationen till befolkning, att omvandla en gemenskap som grundar sig på ett arv, en kultur och ett värdesystem man har gemensamt, till ett kollektiv av alienerade människor, en formlös massa utan etik och minne.”
Den omvandlingen är det dessvärre inte bara kommunister som eftersträvar.
Utviks bok har naturligtvis några brister. Det är svårt att undgå att notera att han bland dissidenter och förföljda mest vurmar för vänsterintellektuella och deras allierade. De stora massorna av dem som deporterades eller likviderades; tsartrogna, borgerliga politiker och intellektuella, de ortodoxa, katolska och protestantiska kyrkornas prästerskap och troende, bönderna som fick sin jord tvångskollektiviserad och som lämnades till svält lämnas i stort sett helt osynliga i Utviks bok.
Kan de, även i hans rätt upplysta ögon, ändå bara vara ”objektiva klassfiender”?
Likväl är nog Magnus Utviks bok en av de viktigaste som kommer att utges i Sverige under 2018.
Så kan vi slå fast, att det i Sveriges riksdag finna ett parti som, eftersom det inte gjort upp med sin historia, inte är anständigt och som, sett till dess grundsyn och dess långsiktiga mål, inte är demokratiskt. Det partiet är Vänsterpartiet.
Källa Samtiden.nu https://samtiden.nu/2018/09/v-ett-oanstandigt-och-odemokratiskt-parti/
I spänningen mellan extremvänster och extremhöger har extremvänstern tagits till heders trotts att den historia de bär på är fylld av hemskheter mot människor, demokrati och frihet.
Labels:
extrem,
klassfiende,
kommunist,
oanständig,
stalin,
utvik,
verkligheten,
vpk
fredag 24 augusti 2018
Det verkliga miljöpriset på flyg.
Isabella Lövins väljer business class!
Självklart: Så här mycket borde varje biljett kosta.
Genom att visa på det orimliga för att för under 4 000 kr flyga till USA väljer Isabella Lövin (MP) det verkliga priset det borde kosta till New York. En snitt kostnad 28 000 kronor – per resa.
Miljöministern visar på vad flyget i verkligheten borde kosta, mycket modigt!
Att andra fegar ur och väljer billigare biljetter är inte hennes problem.
Liberal islamist
Malmöpolitikern Muhammed Khorshid (L) stängs av från alla politiska uppdrag.
Muhammed Khorshid har fått bidrag för integrationsprojekt i Malmö samtidigt har han via ett Facebook-konto kallat judar och armenier för "orena oäktingar". Muhammed Khorshid hävdar att kontot var falskt. Kontot
raderades i januari 2018, någon månad innan valberedningens förslag
fastställdes och där Muhammed Khorshid fanns med på listan.
I Malmö har politikern gjort sig ett namn för sitt arbete med integrationsprojekt.
Han
har som projektledare för "Ungdoms Vänskapsförening i Malmö" fått
bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUFC),
till arbetet mot våldsbejakande extremism.
Totalt har MUFC betalat ut 865 800 kronor till Muhammed Khorshids projekt, visar Kvällspostens granskning.
Föreningen har tilldelats Malmö stads föreningspris "för ideella insatser för en hållbar stad".
Källa
Det är tydligt att personer är duktiga på att säga det som är politiskt korrekt i rätt forum och att uttrycka sina verkliga tankar på andra forum.
Göteborg och centern!
Centern i Göteborg utesluter andranamnet på riksdagslistan Mikail Yüksel.
Han anklagas för att ha haft samröre med turkiska högerextrema Gråa vargar.
Han anklagas för att ha haft samröre med turkiska högerextrema Gråa vargar.
Hur ska centern nu göra ska samtliga valsedlar med Mikail Yüksel namn slängas? Används de kommer ha ju att väljas i i Riksdagen!
Vad som är tydligt är att de mest extrema kan verka i en fårskock.
Kristdemokrat och fuskare
Kristdemokraterna har hamnat i en förtroendekris efter riksdagsledamöters felaktiga reseräkningar.
Och så blev det 50/50! En riksdagsledamot fick kvasten och en upphöjs?
De olika behandlingen av riksdagsledamoten Penilla Gunther som lät riksdagen betala hyrbil för privata resor och KD-toppen Caroline Szyber resor med familjen som skattebetalarna betalade.
Penilla Gunther insåg att det inte var en hållbar situation
och lämna sina uppdrag som kandidat till riksdagen.
Caroline Szyber som har en juridisk utbildning och uttalar sig om det hela som obetydliga missförstånd.
Så hur är det när riksdagen fattar beslut om hur medborgarna får och inte får göra finns det ingett undantag för att de ska veta och förstå regelverket. För personer som på heltid väljs att styra landet ges total ansvarsfrihet för att de inte vet något om reglerna. Kan uttrycket makt korrumperar ha sin giltighet här?
KD:s riksdagsgrupp är liten så andelen fuskare blir stor. Fast de är ju inte ensamma fuskare grava fall inom moderaterna och centern har uppdagats utan hjälp av järnrör.
tisdag 21 augusti 2018
Kristensonn. Olycklig taliban?
Kristersson om Hanif Bali: ”Olyckligt”
Ulf Kristersson anser att Hanif Balis (M) bilder på Instagram och Twitter är "olyckliga". Bilden är borttagen men på internet lever all vidare i evighet.
Så har det åter hänt. Det konservativa partiet med gena tankar om att vara statsbärande har släppt fram en person som som tar terroristens skepnad. Alt som blir till åtgärd är "olyckligt"
När SVT besökte valstugor vid ett tidigare val framstod den moderata politiken om invandrare i två oförenliga skepnader. Den var officiellt bra medan den i skymundan bland moderata rötter betraktas som skit.
Nu är vi där igen och det enda vuxna uttalandet är "olyckligt". Alla förstår att partiledaren har stort
inflytande. Kristersson är vald
till posten med en uttalad inriktning att bidra till ett politiskt samtal med "fler
vuxna i rummet".
Part efter parti släpper fram personer som alibin för inkludering i hopp om att vinna röster. Men vad är det som händer? Bali är populär inom ytterkantshögern och bland de väljare som
väger mellan Moderaterna och Sverigedemokraterna. Kan en röst på moderaterna betraktas som en röst för våld och terrorism?
Kristersson ger en tydlig signal om en undanglidande attityd i sitt ledarskap. Här ser vi en statsministerkandidat som viker ner sig mot terrorism allt för att vinna några röster från extremhögern. Skäms moderater för ert icke existerande vuxenansvar för demokratin.
Labels:
hanif,
kristersson,
moderat,
olyckligt,
taliban,
terrorist,
vuxenansvar,
våld,
ytterhöger
söndag 19 augusti 2018
Svenskt intåg i Moskva
Är det någon som minns svenskarna som tågade in i Moskva?
De la Gardie lyckades med det som alla efter efter honom misslyckades med: att inta Moskva.
Det gjorde han den 12 mars 1610 och möttes med jubel från Moskvas invånare.
Det var före Romanov som besteg tronen Michlil Romanov 1613.
Rysslands styre av tsarer med ursprung i detta hus varade i 304 år. Stormakten Sverige hade sedan en kamp i 200 år till 1809 innan det blev någorlunda lugnt med "ryssen"
Nikolaj ll Romanov, var den siste tsaren. Han tillträdde tronen 1894 men abdikerade 1917. Dock blev han mördad av Lenins bolsjeviker tillsammans med hustrun Aleksandra och deras fem barn i Jekatrinburg den 17 juli 1918.
De la Gardie lyckades med det som alla efter efter honom misslyckades med: att inta Moskva.
Det gjorde han den 12 mars 1610 och möttes med jubel från Moskvas invånare.
Det var före Romanov som besteg tronen Michlil Romanov 1613.
Rysslands styre av tsarer med ursprung i detta hus varade i 304 år. Stormakten Sverige hade sedan en kamp i 200 år till 1809 innan det blev någorlunda lugnt med "ryssen"
Nikolaj ll Romanov, var den siste tsaren. Han tillträdde tronen 1894 men abdikerade 1917. Dock blev han mördad av Lenins bolsjeviker tillsammans med hustrun Aleksandra och deras fem barn i Jekatrinburg den 17 juli 1918.
Tsarfamiljen helgonförklarades 2001, men kyrkan i
Ryssland är delad i frågan om kvarlevorna av tsarfamiljen är äkta. Delar
av familjen begravdes i Sankt Petersburg 1998, men den ortodoxa kyrkan
vägrade ge dem en fullständig begravning.
Kvarlevorna
av tsarens son Alexej och dottern Maria hittades först 2007, men har
aldrig begravts och blev liggandes i statsarkivet fram till 2015 då de
överlämnades till kyrkan. Först 2008 hade alla familjemedlemmars kvarlevor identifierats. Det finns finns ett växande missnöje från
staten över kyrkans ihärdiga vägran att erkänna kvarlevorna av tsaren
och hans familj.
Staden
Jekaterinburg döptes efter Katarina I, fru till Peter den store, på
1700-talet. Under Sovjettiden fick den byta namn till Sverdlovsk. 1991 fick Jekaterinburg tillbaka sitt ursprungliga namn.
Labels:
1610,
1613,
de la gardie,
helgon,
Jekaterinburg,
moskva,
romanov,
Sverige
onsdag 15 augusti 2018
Med Stalin som GUD
Med Stalin som Gud
Magnus Utvik är sjutton år när han i början
av åttiotalet engagerar sig i KPS, Kommunistiska Partiet i Sverige, ett
renlärigt marxist-leninistiskt parti som upphöjt Stalin till gud och
Albanien som sitt himmelrike. KPS var en extrem rörelse allra längst ut
på vänsterkanten i det politiska fältet. Med partiledaren Anders
Persson i spetsen såg de andra vänstersympatisörer som trotskister
eller ”revisionister”.
Vad är det som får den sjuttonårige Magnus att söka sig till en sektliknande gruppering som inte väjer för att bruka väpnat våld för att införa enpartistyre i Sverige?
Med Stalin som Gud är en starkt personlig berättelse om en ung människas sökande efter en tro och auktoritär makt med svar på allt, ett sökande som till slut leder till katastrof.
Berättelsen visar hur lätt det är att dras med i en extremrörelse samtidigt som den ger en skrämmande bild av hur dogmatiska rörelser fungerar, oavsett om de är religiösa eller politiska. Några av nyckelmedlemmarna i KPS får också komma till tals om de ställningstaganden de gjorde då och hur de ser på saken i dag, trettio år senare.
ur Norstedts pressmeddelande
https://www.adlibris.com/se/sok?q=med+stalin+som+gud&optimize=1
Fram till 1964 var Kommunistpartiet Sovjets megafon, tyvärr har inte arvtagaren Vänsterpartiet fullt upp tagit avstånd från sin historia. Partiet är inte trovärdigt i sin syn på demokratin.
https://www.adlibris.com/se/sok?q=med+stalin+som+gud&optimize=1
Fram till 1964 var Kommunistpartiet Sovjets megafon, tyvärr har inte arvtagaren Vänsterpartiet fullt upp tagit avstånd från sin historia. Partiet är inte trovärdigt i sin syn på demokratin.
söndag 5 augusti 2018
Pride artist glamoriserar sovjets folkmord.
Pride artists glamorösa hyllning till Sovjets folkmord.
På pridefestivalen talar man stort och brett om mänskliga rättigheter medan det från scenen gullas med symbolen för Sovjetkommunismens systematiska förföljelse av oliktänkande. Det krävdes ofta ingenting för att bli sovjetsystemets fiende och hamna i gulags brutala arbetsläger.
Vore det så att de som skriker högt för mänskliga rättigheter, också skulle vara de som respektera dem vore det helt i sin ordning. Men vad vinner RFSL och Pridefestivalen i Stockholm på att håna de oräkneliga miljoner människor som under 74 år dog i kommunismen terror.
Det är märkligt hur dessa underkuvade "som stigit ut ur garderoben" själva agerar själv handlar i mötet med dem som saknar övertygelsen om Prides idévärld. Man agerar med överlägsenhet och intolerans och totalitär handling.
Det är endast den som hävdar att man med okunskap värnar demokratiska värderingar och då är inte steg långt till att förneka både nazisternas son kommunisternas handlingar.
På pridefestivalen talar man stort och brett om mänskliga rättigheter medan det från scenen gullas med symbolen för Sovjetkommunismens systematiska förföljelse av oliktänkande. Det krävdes ofta ingenting för att bli sovjetsystemets fiende och hamna i gulags brutala arbetsläger.
Vore det så att de som skriker högt för mänskliga rättigheter, också skulle vara de som respektera dem vore det helt i sin ordning. Men vad vinner RFSL och Pridefestivalen i Stockholm på att håna de oräkneliga miljoner människor som under 74 år dog i kommunismen terror.
Det är märkligt hur dessa underkuvade "som stigit ut ur garderoben" själva agerar själv handlar i mötet med dem som saknar övertygelsen om Prides idévärld. Man agerar med överlägsenhet och intolerans och totalitär handling.
Det är endast den som hävdar att man med okunskap värnar demokratiska värderingar och då är inte steg långt till att förneka både nazisternas son kommunisternas handlingar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)