Vänsterpartiet uppmanar till ”Sitt ner och kissa”

Vänsterpartiet vill nu i en motion att landstinget i Sörmland ska ta till sig ann verkligheten. Under den korta period Vänsterpartiet satt vid makten byggdes herrtoaletter vid Mälarsjukhuset om till handikapptoaletter. Män fick således välja mellan damtoalett eller handikapptoalett. Vänsterpartiet går nu vidare med sin kamp mot män genom att kräva att de ska ”Sitta ner och kissa” då några herrtoaletter saknas på sjukhuset och kvinnor är trötta på att ringen är uppställt. 

Det är så som man själv är som man tror att andra är lägger grunden för politiken. Det är välkänt att ett flertal politiker har uppenbara problem med alkohol och för att främja folkhälsan och minska skador är det uppenbart att åtgärden att sitta ner sparar pengar inom vården. Vänsterpartiet skriver i sin motion att det bästa för män, rent medicinskt, är att sitta och kissa. Det tömmer urinblåsan lättare vilket minskar mäns prostataproblem och medför ett bättre sexliv för alla. Det är känt sedan länge att alkohol ökar sexlusten men att en sittande ställning vid urinerandet skulle ha samma effekt är mer oklart, men en sanning levererad från Vänsterpartiet i Landstinget Sörmland. Motionen vill ge förvaltningen i uppdrag att utreda införandet av unisextoaletter inom landstinget för de som vill göra sina behov sittande och att det införs markerade toaletter för dem som endast vill stå vid en s.k. pissränna.

Vänstern tar på ett föredömligt sätt upp kvinnors indignation över "pissrännan" som i ett genusperspektiv alltid ställt kvinnor utanför gemenskapen av vulgära och okunniga kommentarer. Vänsterpartiet har naturligtvis rätt ur genusperspektivet men visar på ett förakt mot mäns anatomi. Att män enkelt kan släppa fram sin stråle stående ska i genuslandet lagom förhindras genom regler om att göra det lilla behovet sittande.

Att ett av de sista särdragen mellan män och kvinnor ska raderas ut är utan motsvarighet i Marx teoribildning. Med bildade, kloka och idérika förslag kan den slutliga segern för Vänsterpartiet snart vara här!

Lättare för EU-länder att stänga gränserna

Rädslan för den sedan länge pågående och växande migrationsströmmen till Europa får EU-regeringarna att vilja utöka sina möjligheter att stänga gränserna mot andra medlemsländer. EU-kommissionären Cecilia Malmström förslag kördes sonika över och i besvikelsen över hennes drömda EU varnar hon för ”populistiska strömningar”.

Passunionen Schengen med 26 länder startades 1985 för att ge fri rörlighet över gränserna visar sig vara  ett hastverk som möter inrikespolitiska påtryckningar. Nu vill flera medlemsländer införa möjligheter att införa gränskontroller..

Konflikten om EU:s öppna gränser i passunionen Schengen inleddes 2011 då Frankrikes president Nicolas Sarkozy stängde gränsen mot Italien och skickade tillbaka de tusentals tunisiska migranter som dåvarande premiärministern Silvio Berlusconi ville bli av med.

Flera EU-regeringar protesterade högljutt och krävde EU-kommissionens på förslag om att skärpa Schengenreglerna. Men Cecilia Malmström förslag att begränsa medlemsländernas rätt att stänga gränserna i högst fem dagar spolades.

EU:s justitieministrar beslutade att i en helt annan riktning i ett enhälligt beslut i tre punkter.

1 En regering kan utan förvarning inrätta gränskontroller mot övriga Schengenländer. I första hand i högst tio dagar, men det kan ensidigt förlängas upp till två månader.

2 Om ett land förvarnar övriga medlemsländer minst fyra veckor i förväg, vid till exempel internationella toppmöten, kan gränserna hållas stängda upp till sex månader.

3 Om ett land inte kan bevaka sina yttre gränser kan EU-länderna efter en utvärdering av kommissionen besluta att införa gränskontroller upp till två år.

Cecilia Malmström överväger att överklaga gränskontroller till EU-domstolen för brott mot fördraget. Medan Sveriges justitieminister Beatrice Ask säger att det är ett kliv framåt att regler införs.

Beslutet möts även av starka protester från det folkvalda EU-parlamentet, som till all fasa inte har något att säga till om när det gäller Schengen. Parlamentet hotar i sin maktlöshet att protestera genom att gå till EU-domstolen.

Själva beslutsgången visar att den EU optimistiska liberalen Malmström i sina tankar är långt ifrån de nationella parlamenten och folken när hon utövar sin makt. Att Ask är så positiv till regleringar av friheten är verkligen stridande mot moderaternas tal om valfrihet.

Ny gryning för EU!?

Hurra för EU och den Grekiska demokratin! Behövs mer övertygande argument för att fortsätta att stå utanför valutaunionen? Samma politiska kultur påverkar oss även här i Sverige. EU vill att vi slutar röka och i samma andetag ger de grekerna subventioner att odla tobak. En produkt som ingen efterfrågar.  Men så är det i EU, en stor kompromiss där vi inte vet vad vi den ena dagen möts av för överraskningar.  Här är ett vackert bevis på att EU är det stora fredsprojektet!

När Tysklands förbundskansler Angela Merkel träffar sin brittiske motsvarighet David Cameron handla samtalet om krisen inom eurozonen. Angela Merkel har  uttalat ett uttalat stöd för att den enda långsiktig lösningen är att Europa måste gå i riktning mot ett Europas förenta stater.

Folkpartiet skriker fortsatt just mera EU. Vi har här upprinnelsen till en Qvisling iklädd namn som Hamilton och Björklund. Svenska folkets röst borde gälla, fast det verkar inte gälla i Folkpartiet. Riksdagens partier har gemensamt gång på gång överlämnat allt mer makt till EU utan att folkets röst får höras.

Nu gäller det att fortsatt hålla Sverige så långt som möjligt från en union som knappast har en framtid. Det gick ju inte att hålla samman unionen med Norge. Där delade vi kultur och delvis språk. Hur ska det gå med en union med över 30 språk och kulturer?  
Det går åt skogen, är svaret! Det har all historia visat. 



Eller vad sägs efter detta?

SCB frågade 9000 svenska medborgare!

9 000 svenska medborgare har tillfrågats i SCBs maj undersökning om sympatier för olika partier till riksdagen.
Från ett bottenläge kan 37,3 procent av svenskarna skulle rösta på det socialdemokratiska partiet om det var val idag.
Tanken med de två årliga jätteundersökningarna från SCB, Statistiska Centralbyrån, är att att belysa det aktuella politiska opinionsläget i landet på ett mer realistiskt sätt än de många upprepade snabba telefonutfrågningar som beställs av olika aktörer. Den här undersökningen har närmare 10 gånger fler svarande och kommer närmare verkligheten. Så inför den stora undersökningen på valdagen har alliansen något huvudvärk. Alla fyra partier i alliansen backar, centern fick inget lyft och KD har underlivsfrågorna nötts ut långt under spärren. Ide löshet och handlingsförlamning är kännetecken för verklighetens folks syn på alliansen. Två allianspartier kan straffas ut ur riksdagen och broder 4% kan möjligen inte hjälpa till. Varför ska moderata väljare rösta på de reaktionära KD när M nu vill stå för förnyelse? Verklighetens folk verkar allt mer inse att KDs politik är allt annat än till för det breda folket.
En minoritetsregering kan inte komma med hur många knäppa förslag som helst samtidigt som oppositionen ger bakläxa på allt fler genomförda åtgärder.

Så var det oppositionspartierna. Alla fyra går till val med egna program. Det är nog bra för socialdemokraterna som då slipper förknippas med vänsterns överbudspolitik och miljöpartiets strävan till makten, till vilket pris som helst. Ändå är LOs politisering ett orosmoment. S och LO borde sedan länge bli självständiga aktörer och inte bakbinda varandra.

Så är det SD. Kommer deras paradfråga om den stora invandringen att fortsatt höja partiet. Sveriges snabba befolkningstillväxt och bostadsbrist, ökade brister i skola och arbetsliv talar för att SD fortsatt kommer att ha ett stigande stöd. Någon gång kommer även förbudsstämpeln att kunna uttala stöd för SD och svenskhet att lyftas. Det kan säkert komma en överraskning i EU-valet och inför nästa allmänna val.

Läget talar för att S blir största parti men inte tillräckligt för att få en egen majoritet. Vem blir deras stötta eller partner? Svaret verkar komma efter valdagen.

Vad nu då mp!

De eviga förespråkarna för fria skolor drar nu öronen åt sig. Det som var så fint med några små nischade skolor har nu blivit riskkapitalisternas skattesmitarcirkus.

En av grundbultarna i miljöpartiets politik håller på att inte längre vara så vacker. När stordriften införs då blir det inte längre möjligt för partiet att tala om valfriheten för en mycket exklusiv grupp. De som tror att värden är annorlunda än den egentligen är. Går det att göra vinster så kommer vinster att göras. Något som partiet trotts svårt tankemotstånd upptäckt.

Sedan har vi importen av människor till Sverige. Befolkningen ökar snabbt, ja så snabbt har den aldrig tidigare ökat. Miljöpartiet förordar fri invandring men bortser från vad detta har för konsekvens. Fram till första världskriget rådde fri invandring till Sverige. Något som Socialdemokraterna i Malmö 1904 uppmärksammade och krävde "Sverige åt svenskarna",  slagord som andra grupper återanvänt. En av undertecknarna av uppropet blev senare socialdemokratisk minister. Nu har Sverige i 90 år haft en "reglerad" invandring. Detta är partiet missnöjt med utan kräver fri invandring. En stillsam fråga hur ska de olika välfärdssystemen kunna bibehållas med en sådan åsikt? Hur mycket ska pensionerna sänkas för att alla inflyttade ska få lika bra? Redan idag saknas bostäder för den unga generation som är född i Sverige och det kommer att saknas än fler med en ökad invandring. Hur hänger det ihop med partiets ungdomsstöd?

Så om partiet sent om sidor kan inse att de har fel i en fråga kan det då förväntas att de kommer att upptäcka att de har fel i ytterligare frågor?

Hur blir det då med partiets framgångsgloria?

Reinfeldt och ”etniska svenskar”.

Statsminister Fredrik Reinfeldt vet mer än statistikerna om hur det är för ”etniska svenskar”.

Han säger

– Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet.

För alliansen en särskild statistik över välmående "Etiska Svenskar"?

Är det därför som det görs besparingar på personer i utanförskap som de vore icke "etiska svenskar"?

Är arbetslinjen att vara svensk och att ha ett arbete?

Något får statsministern förklara efter Jimmy Åkessons konstaterande att statsministern nu verkligen ser det SD sagt länge.

Partiopinionen svajar!

Enligt Sifos väljarbarometer i maj 2012 är Sverigedemokraterna med 6,6 procent Sveriges fjärde största parti. Uppgången på 1,9 procentenheter sedan april är mer än felmarginalen.
Invandrarfrågorna som var dominerande när partiet röstades in i riksdagen är nu mindre centra för dem som nu säger att de stöder SD, enligt Sifo.

SD större än tre allianspartier och Vänsterpartiet! 
Något värt att analysera.

Kristdemokraterna hamnar åter under riksdagsspärren. Partiet har fortsatt att föra fram underlivsfrågorna och andra ingrepp i personers självständiga handlande vilket inte har uppskattats av det verkliga folket.
Folkpartiet har dalat med ständig snålblåst kring skola, kärnkraft och EMU. Ingen av dessa frågor har en god klang.
Centerpartiet försöker med olika styrningar och skattelättnader få fart på ekonomin till synes helt utan verkan. Sänkta löner för unga ger inte det stöd som kan förväntas. Sedan har Annie Lööf visat sig okunnig och utan svar i en rad frågor.
För Vänsterpartiet blev det en uppgång med Jonas men sedan när det gäller lösningar på verkliga frågor har medvinden avtagit till ett stampande kring 5%.

Den trend som gäller är tydlig i att små partier äts upp av de större. Undantagen är  Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som i politisk mening saknar ett större parti att konkurrera med.

Miljöpartiet kan i många frågor liknas med en "mager socialdemokrati". En rad frågor liknar Socialdemokraternas medan det finns betydande inslag av borgerliga värderingar. Något som leder till att MP varken är det ena eller andra fast i svensk block-politik betraktas de som röda.

Sverigedemokraterna saknar motsvarighet och för en egen politik. Att vara mot invandring, globaliseringen och EU är frågor som växer sig allt starkare då andra partier släpper dem. I Europa växer även den typen av partier vilket visar på hur instabil det fredsprojekten kan vara. Den misslyckade integrationen kommer inte att försvinna, resurskamp mellan etablerade i Sverige och ökad invandring i tider av ekonomisk stagnation kommer snarare att göra ämnet tydligare och enklare att argumentera i. Sverigedemokraterna har i många frågor stöttat alliansen och i ett fåtal frågor de röd-gröna.

Vad kommer att hända i det svenska partisystemet. Broder 4% kommer inte räcka till om flera allianspartier ligger kring eller under 4% spärren till Riksdagen. För V kan kamrat 4% utebli då Socialdemokraterna är på väg mot revansch. Miljöpartiet rider vidare på sin framgångsvåg då de ännu inte behövt ta ansvar för något betydande förutom den allt mer kritiserade och i många kommuner misslyckade friskolereformen.

Kvar står då SD! Det partiet har enligt alla de andra inta haft inflytande på något. Det kan vara något som befolkningen kommer att uppleva som helt legitimt att lägga en betydelselös (protest)röst på det partiet. Samtidigt kan konstateras att allt fler anser att partiet ska betraktas som ett vanligt parti och att det de säger ska granskas före att allt avfärdas med att de är rasister. Den enkla retoriken från många vänstersympatiserande journalister kommer inte att hålla vid nästa val och möjligheten är att SD ungår granskning och får ökat stöd.


Lisa P

Cirkeln öppen!

Nu har de två rödaste partierna tagit ställning för att delta i partiledardebatten i Agenda. De tänker närvarande trots att placeringen av partierna inte har ändrats sedan i höstas när både Håkan Juholt (S) och Lars Ohly (V) vägrade närvara då de inte ville stå på samma sida som Sverigedemokraterna. Nu när det helt enkelt får stå i en halvcirkel utan ett stort gap emellan S och alliansen så går det bättre. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kan nu känna sig mer tillhörande med alliansens fyra partier än med nykomlingen SD.

När det gäller MP så är de lite sura för att de nu inte längre får lika stor talartid som de röd-grönas enda representant i debatten. Något som lägger sordin på de annars pratglada och gröna som kan vara både det ena och det andra.

För SD är det uppenbart att de i sin huvudfråga kommer att finna att de har rätt i analysen att fler inflyttade till landet ger fler i utanförskap och med försörjning från det allmänna skattekollektivet.

Inom alliansen  blir frågan om de tre små partierna i den kommer att hålla för pressen från 4% spärren som de dansar kring. Då kan det vara ett minus att stå bredvid det stora nya arbetarpartiet som på senare tid tappat fart i sin politik då de efter valet upptäckt att de ät i ett minoritetsstyre som i stort räddas av SD i en rad frågor. Sedan har MP i några frågor gett alliansen sitt stöd medan S envist hävdar att de påverkat alliansens förslag till det bättre och därför stöttat dem.

Nu blir det en debatt mellan samtliga riksdagspartier och de nya ledarna får visa upp sig med vad de vill.

Kärnkraften stängs i Japan

Japan stänger sin sista fungerande kärnkraftsreaktor  lördagen 5 maj 2012.

Landet blir då befriat från kärnkraft ett år efter katastroferna vid kärnkraftverket i Fukushima.

Stängningen betyder att energihungriga Japan för första gången sedan 1970 kommer att fungera utan kärnkraft. Den 7 maj väntas reaktorn stängas helt nedkyld.

Hur kan Japan göra så?

Japan som utvecklat de jordbävningssäkra reaktorerna. Reaktorer som nu inte anses vara säkra.

Vad har vi att vänta om kärnkraften i Sverige? Fortsatt uppgradering och tänjande på marginalerna. Tyvärr kommer inte förnuftet att råda före det att en allvarlig olycka händer. Kärnkraften är till sin konstruktion farlig för allt levande men farligast är de som förespråkar mer av denna energi som kan vara den egna bödeln.

Sverige kan som Japan klara sig utan kärnkraft.  Det är dags att ta det beslutet.

Hemligt för (V)

Josefine Elfström  intervjuar Jonas Sjöstedt i Expressen och får fram att han har hemliga kaffemöten med med Socialdemokraterna och Miljöpartiet inför valet 2014.

Orsaken skulle vara att det finns en  samsyn inom flera av politikens områden och utesluter inte att det kan bli ett gemensamt valmanifest inför valet 2014. Givetvis vill han inte kan "lova det"eller att det blir lika så detaljerat som förra gången säger Jonas Sjöstedt.

Jonas Sjöstedt anser dock att det viktigaste är att presentera innehållet i politiken för väljarna samtidigt som han försöker göra sig till en spelare i laget. Ska man se hur det gick förra gången så framstod nog Vänsterpartiet som den lagdel som skapade flest baklängesmål. De övriga till vänster bör nog undvika att dricka kaffe vid hemliga möten ned V utan arbeta för en positiv offensiv politik mot framtiden. Gammelkomunismen fast av Jonas Sjöstedt i en uppsnyggad fasad har inte någon plats i ett demokratiskt samhälle.

Rådet till S och mp får bli att undvik dessa bakåtsträvare om ni vill utmana om makten 2014.