Kris eller utveckling för SD?

Sverigedemokraterna når nya rekordnivåer i allt fler mätningar. Samtidigt utan några skandaler tappar Vänsterpartiet nästan 2 procentenheter i SvD/Sifos väljarbarometer för november. Det fanns enorma förväntningar på vänsterledaren Jonas Sjöstedt, medan det för Åkesson enbart finns negativa förtecken. Sverigedemokraterna når däremot sin högsta siffra i Sifo, med 8,5 procent av väljarna, en stadigt uppåtgående trend under hösten.

En huvuddel av mätningen var gjord före den uppmärksamhet om filmen från en krogkväll sommaren 2010. Fast det verkar inte ha påverkat den sista fjärdedel av intervjuerna i mätningen.

SDs ambition att växa till tredje största parti ser ut att nås genom att de potentiella väljarna hämtas från i förta hand Moderaterna och i andra hand från Socialdemokraterna och den tredje gruppen partilösa. Huvudströmningen kan ha sin grund i personer som är trötta på partiernas likriktning, retoriskt flum, slapphet, HBT, EU, invandring och brottslighet. 

Moderaternas förnyelse och förflyttning mot mitten från tiden i skymundan i unkna valstugor har lämnat många brunskjortor hemlösa. SD når grupper som söker konkreta åtgärder på de problem man uppfattar omkring sig i vardagen. SD möter den gruppen med saklighet och ett rättframt, verklighetsbeskrivande och tydligt språk.

Den enda statiskt noterbara förändringen är att Vänsterpartiet tappar 2 procentenheter, i SvD/Sifos mätning i november. Centern och KD har uppenbart fått sällskap runt 4% spärren.

Kris för V, C och KD, utveckling för SD?

Maud Olofsson

Maud utsätts för prövning. Internt i centern uppges hon ha förtroende. Svenska folkets förtroende är ett annat fast ungefär som vid senaste valet.

Nu vet vi att dyker under 4% har skett under regeringsperioden. Att förtroendet för en ledare är stort kan ju ha att göra med att resten av partiet inte har så stort förtroende. Då är det lätt att hänga allt på en person. Att personen sedan lyckats med ett antal klavertramp, Vattenfall, SAAB, kärnkraften och några till, verkar inte bekymra medlemmarna. Nu är det så att ingen av de tre uppräknade frågorna är slut. Vattenfall fortsätter satsa på kol och kärnkraft, SAAB visar inga positiva siffror och kärnkraften gör att en tidigare kärntrupp kan lämna partiet. Ett tydligt exempel är Solveig Ternström, som hoppar av efter centerns omvändning i kärnkraftsfrågan.

På marginalen och utan tydliga frågor kommer en liten grupp som lämnar partiet att flytta det under strecket på 4%.

Avgå är naturligtvis vad hon tvingas att göra, det gäller alla politiker som misslyckas. Returbiljett gäller endast för ytterst få, Mona Sahlin fick en men det är det lysande undantaget.

Centerns vission

Centerpartiet vill koncentrera arbetsmarknadsåtgärder till subventioner!

Centern följer troget tidigare arbetsmarknadspolitik där det var möjligt att driva ett obegränsat antal olönsamma matställen. Frågan är, nu som då, var kommer alla att få kunder? Frisörsalonger är en inkörsport för många nysvenskar men knappast en verksamhet som utvecklar ekonomin. Sedan vill man avveckla arbetsförmedlingen och ersätta med valfrihet!

Alla vet att ingen ensam kan var en stålman och ta ansvar för allianses förändringar av trygghetssystemen. Sven Otto Littorins och arbetslinjen har kantats av flera meningsskiljaktligheter. Olofsson vill ge 7 miljarder till något som finansminister Borg och andra alliansledare vill använda till andra åtgärder. Det gäller att profilera sig för att klara 4% spärren.

Maud Olofsson talade om ungdomsarbetslösheten där ingångslönerna måste bli lägre. Kopplingen mellan arbetslivet och skolan är inte tillräckligt tydligt. Bland Olofsson förslagen finns lärlingsplatser, men också en reformering av lagen om anställningsskydd (LAS). Under talet kring ungdomsarbetslösheten kommer höga applåder. Olofsson talade även om det som alliansen förbättrat kring företagsklimatet i Sverige och lyfter fram ett antal åtgärder regeringen i systemskiftet redan gjort.

Fokus i talet var vad Centern kallar för "frihetsreformer". Valfrihet inom barnomsorgen, avreglering av apoteks-marknaden och ökade möjligheter för äldre att välja, val av arbetsförmedlare och vall på val! Valfriheten kan verka vackert men riskerar att slå hårt mot glesbygden. Postens tidigare krav på utdelning till alla nu ersätts med mer kostnadseffektiva utdelningspunkter. Telefonbolagens medrustning av glesbygdens telefoni är ett annat exempel på negativ marknadsutsättning. Frihetsreformer och valfrihet kan vara bra men är knappast den enda lösningen då retorik inte alltid löser de praktiska problemen.

Maud Olofsson hyllade miljöminister Andreas Carlgren för det arbete med miljöpolitiken som han har gjort. Däremot var det inte så mycket hyllningar kring att sänkningen av avgifter på miljöbelastande konstgödsel eller att överfisket får fortsätta. Även om Sverige får beröm av Al Gore för världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik så drar inte alla åtgärder mot ett bättre miljö. Ökningen av miljöbudget från 15 till 20 miljarder kronor har satsats på fler "miljöbilar" och på solceller.

Frågan är om hanteringen av infrastruktur och miljö är stöd till bilinköp? Talet om att miljöpolitiken genomförs med helt nya bränslen och bilar är något motstridig. Vilka bränslen finns som tidigare inte upptäckts? Är det övergången till mer kärnkraft och el-bilar som avses? Retorisk blir det kluvet för var i glesbygden finns det alternativa bränslen?

Maud Olofsson talade mycket väl om vad som Centern genomfört under perioden varvat med mycket högljud retorisk kritik mot oppositionen medan frågan om vad centern vill i framtiden lyste med en tydlig frånvaro.

Vinden blåser kring alliansen

Vinden blåser kallt både ute som kring alliansen i riket.

Alliansregeringen Reinfeldt har en ny opposition att möta. Den här gången är det inte oppositionen som ska bedömas utan den sittande regeringen.

Opinionsläget för flera av riksdagspartierna är uselt. Centern, KD och Vänsterpartiet balanserar på kvalgränsen. Från utmanaren Sverigedemokraterna ser förutsättningarna för en plats allt bättre ut. Stabilitet är inte det första man tänker på när man tänker på Riksdagen från 2010.

När det gäller förtroendeligan mellan partiledarna kommer den med all sannolikhet att toppas av den kunniga och välstilade Wettestrand. Regeringspartierna däremot har en minskande bas i förtroendefrågan när det går upp för marginal- och lätrörligaväljarna konsekvenserna av vad arbetslinjen betyder.

Januariopinionen 2010 pekar på att ett tänkt valresultat skulle kunna ge egen majoritet för S och MP.

Herr Statsminister har ett betydande projekt att hålla sig kvar vid makten.

Leekatten Tok