Nu har orkanen och hösten anlänt till Amerika

Den amerikanska orkansäsongen har startat, nu är det höst!

Nu är den första orkanen på väg mot Mexiko. Tidigt, det brukar ske först till hösten. Nu förväntas med klimatförändringarna 8-13 orkaner mot normalt 6. Huvudskälet är ett allt varmare hav som ger energin till orkanen. Så fortsätt hylla extremhägern ( Vår regering och SD) som har som politisk ide att  öka användningen och sänka priset på fossila bränslen! Äntligen slår naturen med fasansfull kraft mot USA. Än är Sverige inte extremt drabbat, bara lite här och där har fåt känna på klimatförändringarna. Fast ärligt talat är det ingen naturkatastrof utan ett medvetet handlande av människan.
Fast i USA handlar det mer om immunitet för den tidigare presidenten Trump. Högsta domstolen funderar idag hur frågan ska hanteras. Det kan bli så att både Trump och Biden blir diskvalificerade, av olika skäl visserligen.

Så är det Frankrike. Människorna verkar ha mer förstånd och gör sitt för att hindra Le Pens Nationella front från att dominera politiken. Folkets reaktion kan tyckas vara i senaste laget. Fast Marine Le Pen fortsätter givetvis mot målet att bli Frankrikes president 2027.

Vad gör partier (SD) för klimatet?

Vad gör det högerextrema partier (SD) för klimatet nu när det sitter i närheten av makten?
Klimat är i allmänhet inte en prioritet för SD. I Frankrike där ett val till parlament saknas ämnet praktiskt taget från   Nationell samlings partiprogram. Inte nog med det. Ungerns Viktor Orban och Italiens Giorgia Meloni underblåser klimat-skepsisen i sina länder och stödjer utvecklingen av fossila bränslen.  

Vilka är  de utmaningar klimatförändringarna skapar som högerpartierna inte ser? Vilka åtgärder ska högerextrema ledare  ta till där de sitter vid makten? Svaret är tveklöst för de  högerextrema partier att klimatet  inte är något som prioriteras.  Valet i Frankrike där  Nationell samling, förväntas gå framåt, saknas ämnet nästan helt i  programmet, till exempel. I de länder där högerpartier styr, anpassar de vanligtvis sina ståndpunkter till fossilbränsleproducenternas intressen, utmanar omställningspolitiken och uppmuntrar klimatskepsis. Så även i Sverige där samtliga åtgärder riktades mot klimatarbetet. SD hade även en extrem klimatförnekare i Riksdagen som påstod att hon inte set någon förändring. vad säger man i södra Europa där dödsoffer av orsakade av värme blir vanligare. Om det har vi inte SD sett? Kommer  Nationell samling till makten får vi se en drastisk sänkning av de fossila energipriserna i Frankrike.

Den politik som implementerats i Polen, Ungern och Italien som exempel visar på prioriteringar av fossil energi före grön energi,  det kommer obönhörligen att införas i Frankrike, dvs motsatsen till omställning. Genomgående är det en trend i länder där högerextrema rörelser styr, eller har styrt handla om en galen politik som leder till att med öppna ögon styra mot katastrofen.

Vad som händer sedan om förnuftet får något inflytande vet ingen. Redan nu talar klimatforskare att katastrofen redan inträffar 2025.

VAD VÄLJER DU?

Ledare för EU-kommissionen

Det borde inte bli någon större överraskning att fördelningen av EU:s ledarposter efter valet till Europaparlamentet bör bli ganska enkelt den här gången.

Ursula von der Leyen, som representerar mitten-högerpartiet European People's Party (EPP), återväljs som EU-kommissionens ordförande för en andra mandatperiod, António Costa, Portugals tidigare premiärminister, som tillhör till socialdemokraternas politiska familj, borde bli Europeiska rådets permanenta ordförande, och Roberta, den nuvarande ordföranden för Europaparlamentet, skulle fortsätta i två och ett halvt år Metsola (EPP), som kommer att ersättas av någon socialist politiker efter avslutad halva mandatperiod. Till EU:s representant för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik bör gå till liberala gruppen och till Estlands premiärminister Kaja Kallas.

Estlands premiärminister Kallas är intresserad av ett nytt jobb, och som kvinnlig liberal och statschef i Östeuropa skulle hon vara ett närmast idealiskt val för liberaler att välja en efterträdare till Josep Borrell.
Emellertid är posten som utrikespolitisk chef är den mest osäkra av de fyra tjänster som ska tillsättas.

Inför valet till Europaparlamentet var medlemsländer med liten erfarenhet av  Rysslands aggressivt skeptiska till Kallas starka anti-Kremlinhållning. Vissa västerländska ledare fruktade att Kallas kunde fokusera enbart på Ryssland och inte ägna tillräcklig uppmärksamhet åt andra regioner, särskilt Mellanöstern och Afrika. Men detta motstånd har sedan dess lagt sig, eftersom Kallas  passar perfekt för det aktuella jobbet både geografiskt, politiskt och diplomatiskt.

Det verkar som om det uppstått ett ovanligt och snabbt tidiga samförstånd om fördelningen av de tunga uppdragen redan den 17 juni vid en informell middag för EU-ledarna. Avtalet kommer dock inte att bekräftas officiellt av Högsta rådet förrän den 27-28 juni.
Anledningen till en så snabb och säker överenskommelse är delvis att en av de mest inflytelserika europeiska ledarna, Frankrikes president Emmanuel Macron, har vingklippts, efter att Frankrikes liberaler led  nederlag mot extremhögerns Le Pen i valet till Europaparlamentet, och Macrons  förhandlingskraft i Bryssel minskat. 

Rysslands krig i Ukraina och möjligheten att förre presidenten Donald Trump återvänder till makten i USA,  har Europa inte råd med instabilitet i form av utdragna förhandlingar. Det finns fortfarande en oro för att när de europeiska ledare åter samlas att  von der Leyen utnämning kommer att krävas fler eftergifter i utbyte mot stöd, till exempel nyckelportföljer i nästa EU-kommission. För ingen tror att regeringschefer och statschefer  kommer inte till Bryssel bara för att godkänna det som tidigare sagts.

Även om Europeiska rådet når en snabb överenskommelse om fördelningen av ledarposter, står von der Leyen fortfarande inför ett hinder i EU-parlamentet, som ska rösta om hennes andra femårsperiod den 18 juli. Det behövs 361 ledamöter för att bekräfta en andra femårsperiod. Även om hennes nuvarande EPP, en koalition av socialister och liberaler, har vunnit omkring 400 platser i det nya parlamentet, varnar flera personer för att minst en tiondel kanske inte kommer att rösta på von der Leyen, vilket kan lämna henne utan majoritet. 2019 bekräftades von der Leyen av parlamentet  med en  majoritet på endast nio röster.

Avgörande kan bli om Kommunister och Miljöpartier väljer att stödja von der Leyen framför att någon ur extremhögern ges inflytande. Giorgia Meloni (ECR) har försökt att spela politiskt rumsren och efter framgångarna i EP-valet för den extrema högern  gör hon allt för att få inflytande som den tredje största gruppen. Främst genom försöken till ett närmande till (EPP) och vad det ger i slutändan kan skrivas i stjärnorna. Meloni har svagt förtroende för Kaja Kallas. Charlie Weimers, Sverigedemokraterna, hotar med att lämna ECR-fraktionen om ungerska Fidesz skulle bli anslutna. Tidigare tillhörde Fidesz (EPP), men kastades ut 2021.

Vi får vänta och se något annat kan vi inte göra!

EP-valet

Förändringarna i Sverige var inte stora. Ett mandat bytte plats. Inte mycket att orda om, kan tyckas. Medan det som hände i Frankrike och Tyskland var något omvälvande. Höger- och Vänsterextremister gjorde valvinster. Så till den starka grad att det blev nyval i Frankrike och osäkerhet kting  framtidens val i Tyskland.

Fram till 16 juli pågår förhandlingar om vad som ska gälla i EU under de kommande fem åren. Oavsett vad vi röstade på så är de som blir resultatet av alla förhandlingsrundor "det vi  röstade på". Klart är att hur det än går så är väljarna de som  köpte  grisen i säcken.

Vilka nya pålagor kommer från EU? Korkar som sitter fast har vi redan, men snart är vi vana med den saken. Vad kommer härnäst?

Att 21 ledamöter, ur B-laget i flera fall ( från Sverige) sänts till Bryssel kan knappast förändra så mycket bland 720 parlamentariker. Det är en gåta vad som kommer, vi får hoppas på det bästa. Något annat kan vi tyvärr inte förvänta av EP valet.

DCA-avtalet

Försvarssamarbetsavtalet med USA, det så kallade DCA-avtalet, ger  amerikansk militär möjlighet att använda 17 svenska militärbaser och övningsområden i Sverige.

Det finns partier i Nato-länder  som seglar i det blå och som tror att Ryssland aldrig attackerar dem. Ska vi se historiskt så har Sverige haft ett trettiotal krig  i öster. Sedan 1700-talet har varje krig inneburit förluster.  Det är ytterst blåögt av Vänsterpartiet och Miljöpartiet att tro att historien inte ska upprepas på nytt. Finland fick kämpa ensamt för sin frigörelse och under andra världskriget för sin frihet mot inkräktare från öster. Men, minnet är som sagt kort.

Att vara medlem i försvarsalliansen NATO medför givetvis nya spelregler. Det är helt enkelt dags påminna om historien, fast de flesta svenskar heller talar om den långa freden. Efter Napoleon-krigen ville Tsaren i öster ha Norge och norra Sverige och danskarna ville ha den södra delen. Nu lever vi i en ny tid, danskar, norrmän, finländare och estländare är våra vänner. Över alla hänger den yttersta garantin för att det ska förbli så i form av det stora landet i väster, Amerikas förenade stater, USA. Det är möjligt upplåta baser för USA i Sverige. Är det ett hot! 

Skulle Sverige kunna vara en ö och inte påverkas av vad som händer runt omkring oss. Är då anfallskriget mor Ukraina inte en tillräcklig varning? Når Ryssland framgång där kommer de troligen att fortsätta, mot okända mål. Ryssland har ju inga gränser, har Putin sagt.

Ska vi nu vara missnöjda av att få ett stöd från väst mot den aggressiva grannen i öster?

 

 

SD ett förlorande lag

SD besegrades av  sitt hatobjektet Miljöpartiet.

Skärmdump från Samtiden, annons?
 

Det blev en historiskt vändning för Sverigedemokraterna. Märkbart var besvikelsen hos SD:s valvaka. Partiet, som hitintills haft framgångar med  ökad  väljarstöd i varje val. Nu fick SD känna på hur det är att få minskat stöd, möta bakslag och bortförklaringarna haglar.

Som fjärde största  partiet  i Sverige fick partiet behålla sina tre mandat, varav idag består av två vildar! För SD  handlar valet till stor del om mobilisering av rättshaverister och motvallsare.
Partiets behandling av ”Kalla faktas” granskning blev en katastrof.  SD:s självbild och kommunikationsavdelningen arrogans blev ett sänke genom falska påståenden och bli ett självspelande piano som dränkte allt annat. Åkessons strid mot vad han kallade en ”gigantisk, inhemsk påverkans operation” så är det tydligt en kopiering av Rysslands metoder som skrämmande riktade mot de mest indoktrinerade partitrogna. SD hade planen att vrida ”hela det vänsterliberala etablissemanget” till en mer mer nationalistiskt traditionellt form. Men strategin med att vara ryssvänliga verkar inte uppskattats av de trogna, som hitintills slaviskt följt partiet i alla väder.

Inte blev det något genomslag på Charlie Weimers utfall i debatten. Charlie Weimers var öppen för att SD skulle kunna samarbeta med ryssvänliga partier på yttersta högerkanten.  Partiets misslyckande under den gångna perioden och stoltserade med två vildar av de tre mandaten partiet hade. Det var sexskandal och Folklistan som var orsak. 

Hur ska det gå kommande valperiod, blir det på samma sätt att de valda lämnar SD, fem år är en lång tid då mycket kan hända! 

Vildar och avhoppare är legio inom SD.  

Hur ska väljarna reagera på att det ständigt blir katastrofer inom partiet.
Är det katastrofer som väljarna förväntar sig?

EP-valet

Gå och rösta, Europa och Giorgia Meloni, tänkt kungamakare behöver bekräftelse med din röst! Så vad är det egentligen vi röstar för? Är det svensk inrikespolitik, de tre på 4% linan eller ska vi var SERIÖSA OCH RÖSTA FÖR FRAMTIDEN? Av valdebatten att döma så handlar det i stor om att välja "grisen i säcken". För inte vet vi vad frågor de kommande fem åren ska behandlas. Ett är dock klart, får högern påhejad av SD stort inflytande så rullas allt tillbaka till nationella beslut. Det blir fritt fram och spä på klimatförändringarna nu och låta framtiden ta konsekvenserna.

Ska Europa präglas av "Italiens fascister" genom Giorgia Meloni? Var har vi hört om det i den svenska valrörelsen? Enbart antydningar gem att "bygga murar", är det en bra strategi mer än ett populistiskt försök till framgång. Alla verkar gått på utspelet. Blev Europa annorlunda när Berlinmuren rasade?

Vi får se följderna av dagens EP-val, men först under de kommande fem åren.

EU-parlamensvalet

Folkomflyttning och miljökatastrof  kunde påverka att de regionala skillnaderna i Europa skulle  minska. I verkligheten ser EU-valet  knappast på någon nivellering av det politiska landskapet, snarast har regionala skillnader förstärkts.

Konstaterandet görs utifrån det belgiska valet. De uträknade Socialisterna och miljö/vänstern ser ut att gå framåt medan högerpartierna går måttligt framåt. Att flamländska Belgien  och de vallonska separatisterna har olika åsikter förstärker givetvis de regionala skillnaderna i belgisk politik.

Högervinden över Europa verkar ha mojnat när folket ska göra sitt val? Knappt har extremhögern sålt skinnet av demokratin medan de tappat färdriktning och de förväntade stora uppskruvade framgångarna uteblir. Retorik, tonläge och trollfabriker förefaller att ha tillmätas en allt för stor betydelse. 

Högern vill uppenbart sprida misstro mot samhällslivets alla ingredienser. Högern tror på en stark och centraliserad statsmakt med förmåga att skapa andlig och materiell välfärd byggd på individualism. Tyvärr är detta tänkande endast riktat mot de redan gynnade och välbeställda eliten i samhället. Högerns lösningar är likt nazismen, kommunismen och fascismen, förankrade i att den starkes vilja är lag! Att bygga på sociala, frivilliga och lokala gemenskaper är något för högern otidsenligt. Kritik  av socialdemokratin och det stabila samhället har blivit högerns motbild och övertro på  politisk och  social förnyelse. 

Det finns mycket som tyder på att det europeiska valet, för högern, i första hand inte handlar om politik utan om en social renässans och en dröm om enfald, i bemärkelsen ett homogent folk. Hur en sådan utopi ska förverkligas kan då enbart ske med de metoder som nazisterna tillämpade och uppenbart misslyckades med. 

Att svenska demokratiska partier tagit SD till sitt hjärta är rimligen utanför förståndets logik.

Financial Times granskade Italiens premiärminister Giorgia Meloni och den franska högerpopulistiska ledaren Marine Le Pen och den analys de gjorde om extremhögerns eventuella samarbete och inbördes  rivalitet kan få ett avgöra framtiden inflytande på EUs politiiska inriktning.

Le Pens högerpopulistiska parti Rassemblement National (RN) kommer  att valet till Europaparlamentet i Frankrike vinna stort. Le Pens parti ingår i parlamentsgruppen Identitet och demokrati (ID). Det är allt mer intressant vilka planer Le Pen sätter i verket efter valet. Le Pen har själv sagt att hennes planer kan bero på en annan högerpopulist, Giorga Meloni Le Pen hänvisade till Giorgia Meloni, ledare för de Italiens bröder. Samtidigt tillhör den italienska premiärministerns nationella parti den europeiska konservativa och reformistiska (ECR) fraktionen i EU. Le Pen, som försöker bli mer rumsren, har på agendan föreslagit att ID och ECR ska bildar en samlad  och mäktig enat högerblock. Rentav den största gruppen i EU-parlamentet. Vem tror att högern ska missa ett sådant tillfälle.  Teoretiskt ja men i praktiken svårt. Vad tycker de i SD? 

 Hur Meloni kommer att agera på Le Pens tankar? Två mäktiga kvinnliga politikers partier framstår som de största vinnarna i valet till Europaparlamentet, det du Åkesson vad betyder SD mullret. Hur Meloni gör kommer i högsta grad att påverka valet av ordförande för Europeiska kommissionen. 

 Financial Times påpekar att Meloni och Le Pen har ett gemensamt. Båda lyckades bli ledare för högerpopulister, tidigare dominerade av manliga politiker. Både Meloni och Le Pen försöker göra sin politik mer acceptabel för en bredare väljarkår. Samtidigt råder det hård konkurrens mellan dem och båda har ambitionen att bli högerpopulisternas ledare. 
Meloni och Le Pen är också oense. Meloni stöder beväpning av Ukraina och samarbetar villigt med vanliga EU-politiker.  Meloni är mer pragmatisk, medan Le Pen är en mer radikal oppositionspolitiker. Situationen kompliceras ytterligare av att Le Pen tidigare var knuten till det ryska regeringspartiet. 

Meloni blev Italiens premiärminister 2022, och samarbetar konstruktivt med Bryssel, vilket kommer att göra det möjligt för Italien att få rika EU-bidrag. Meloni ser sig själv som en brobyggare mellan mainstreamhögern European People's Party (EPP) och EU:s höger populister. Meloni  planerar att föra samman högerpopulister och EPP, utan Le Pen. Framtiden för Ursula von der Leyen, kan påverkas av Melonis agerande. Samtidigt kan Meloni kräva att medlemsländerna ska börja spela en större roll i EU-politiken. Detta är även en åsikt som  Le Pen och hennes allierade har, något som Viktor Orban, driver. 

Det enda som säkra är att både Le Pen och Melonis partier vinner EU-valet på hemmaplan. De senaste mätningarna visar RN-stödet på 33 procent, upp från 23 procent 2019. Stödet från de italiens bröderna är 27 procent, sedan 2019 en ökning på 21 procent.  ID-gruppen kan få 66 platser i Europaparlamentet, ECR bör få nästan 74 platser. Center-högern European People's Party (EPP) borde bli störst, men det behöver koalitionspartners för att bilda en majoritet. 

Meloni fortsätter givetvis sin italienska strategi i Europa och samla alla högerpartier i samma grupp.
Analytiker förväntar sig dock att Meloni inte kommer att kunna bilda ett enat högerblock i Europa. EPP har uteslutit samarbete med Le Pen. Le Pen själv har uteslutit allt som involverar von der Leyen.   

Von der Leyen har haft ett nära samarbete med Meloni, särskilt kring migrationsfrågor. Det samarbetet hotar omvalet av von der Leyen, eftersom  EU:s liberala och vänstergrupp sätter sig på tvären i migrationsfrågan. Ska vi tro på att det kommer att bli en klar högervind i EU-valet blir det mindre av liberala- och vänstergrupper i det framtida EU-parlamentet. I Sverige dansar två liberala partier på spärren medan vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt ser ut att fylla på EU:s kommunistiska grupp med ytterligare ett mandat.
 

KD:s desperation

 Visst kan man förstå att elaka Ebba Busch är desperat skriver Jan Guillou i Aftonbladet.

Guillou funderar över vad ska en desperata politiker göra mer än hittar på uppseendeväckande utspel, om falukorvar, dammsugare och senast om muslimer.

Det är inte lätt för ett parti att försöka vara en blek kopia av Sverigedemokraterna. 

Varför skulle någon välja kopian när det går att välja originalet, är min fundering.

Klart är att Guillou anser att Ebba Busch framstår som desperat i kampanjen inför EU-valet.
Vem klarar av att framstå som en person dränkt i teflon och partiledare för ett parti som enligt opinionsmätningarna ser ut att halveras sedan EU-valet 2019 och riskerar att få lämna EU-parlamentet 2024.

Hela havet stormade när hon manuvrerade ut sin politiska konkurrent Sara Skyttedal ur partiet. Därtill en ny konstellation med Folklistan som utmanare. Ersättaren Alice Teodorescu Måwe som förstanamn på KD:s valsedel har inte rosat debatten. Vad ger inövade repliker om vad KD anser i politiken. Måwes ensidiga  uttalade om sitt absoluta stöd för de israeliska krigsförbrytelserna i kriget mot civilbefolkningen i Gaza. Hur ska de fromma KD väljarna tolka detta?

Sara Skyttedal hämnades genom att starta Folklistan. Är Skyttedal tilltag över huvud taget seriöst mer än en känga till Ebba Busch som desperat slåss för sin politiska överlevnad.
Vad gör desperata politiker? De hittar på  utspel som med feta rubriker hamnar i tidningarna. Är  Ebbas utfall grövre än SD:s i kampen mot muslimer. Busch vill gå längre än SD och kasta ut tiotals miljoner muslimerna från hela EU.

Den 29 maj lade Ebba Busch fram sina idéer i Dagens Nyheter: ”Islam måste anpassa sig till Europa”, slog hon fast. Annars ”kommer Europa att gå förlorat”.

DN reportern följd fråga blir: Hur tänker du då?
Jo, ”den som vill fortsätta att praktisera halshuggning … tillämpar ju islam på ett sätt som inte är förenligt med europeiska värderingar”, förklarade Ebba morskt. Och nämnde två ytterligare exempel:

”Tycker man att det är rätt och riktigt att stena kvinnor som inte bär slöja och kasta ut homosexuella från höghus … kan man flytta tillbaks till Iran eller Sudan för den delen, men hör inte hemma i Europa.”


Det är olycksbådande att Tidöpartierna  förbereder ny lagstiftning som ska möjliggöra ett sådant absolut maktinstrument i regeringens händer. En sådan reform skulle utan tvekan kunna tillfredsställa Ebba Busch:s blodtörst. Och med både Jimmie och Ebba vid makten efter en så pass sensationell grundlagsändring så skulle
För övrigt anser Guillou att…

… Alice Teodorescu Måwe inte bara är en sällsynt cynisk politisk opportunist. Hon är den i särklass sämsta stilisten som pinsamt nog varit anställd som kolumnist på Aftonbladet. Innan karriären tog en annan väg.

… det ligger i sakens natur att särintresset ”Svenskt Näringsliv” ånyo nationalekonomiskt bevisat att skatteintäkterna ökade till följd av sänkt skatt för de rikaste. Varför då inte göra slag i saken och ta bort skatten helt för de rikaste?
Där lämnar vi Guillou.

Klart är att högerpartierna i Europa har ett mål att likt Busch göra kontinenten mer arisk, inte förglömma mannen ned mustasch och SD:s rötter.   Den gången riktades kampanjen mot judar och andra "undermänniskor som  nazisterna bedömde sakna värde".

Vad kan Sverige göra i EU? När verkligheten med populisterna, Le Pen Frankrike, Giorgia Meloni Italien, Sarah Wagenknecht Tyskland, och flera  ser ut att nå framgångar i det stundande EU-valet.