måndag 15 november 2010

Mona Tack och adjö! Nu behövs förnyelse.

Att Sahlin kastar in handduken löser inte Socialdemokraternas problem.
Trycket mot Mona Sahlin blev så hård att socialdemokratin byter partiledare efter att de förlorat valet. Med brist på motkandidat så har tydligen många socialdemokrater ansett att uppgiften nu var att få bort Mona Sahlin.

Socialdemokratins nederlag i valet blev tung och syndabocken blir partiledaren. Fast orsakerna ligger mycket djupare. Det är att partiet inte längre saknat en egen färdväg grundad på analys av det samhälle man verkar i. De människor som numera söker sig till arbetarrörelsens olika grenar har idag ingen gemensam grund att stå på mer än att det handlar om en trygg försörjning.

Partiet har inte haft förmåga att ge en bild av vad man vill åstadkomma utan det har handlat om personer som på olika sätt skott sig på politiken. Det lysande undantaget är Thomas Bodström som ansåg sig både arbetsför och för ung för en fet riksdagspension.

Det som kallas facklig politisk samverkan tycks i denna valrörelse handla om att LO-förbunden betalar till partiet för valrörelsen och att LO sätter upp egna valstugor. De viktiga arbetet på arbetsplatser visa på att socialdemokratisk politik har blivit allt mindre närvarande då semester och förmåner är mer lockande än politiskt grovarbete. LO-förbunden fick dras med Wanja Lundby-Wedins självmål i och med hennes och LOs stöd för att strejkrätten i EU ska begränsas.

Den valtaktisk missen att samarbeta med Miljöpartiet och sedan Vänsterpartiet grundlade valets misslyckande. Ett Vänsterparti som knappt överlevt utan Sossarnas stöd och ett Miljöparti som lämnar sin ideologi främst för den tänkta makten ledde till att Socialdemokraterna föll hos väljarna.

Givetvis det finns många faktorer som avgör valutgången. Ingen annan partiledare hade klarat leda socialdemokraterna under de sista fyra åren. Se bara till vilka kandidater det nu finns.
Det bästa partiet hade räckte inte och nu gäller det förnya. Inte enbart på ytan utan i grunden.

Lee Tok

lördag 13 november 2010

Mona Sahlin i samtal med de 26 distriktsordförandena.

Ett stort parti där en liten gammal skara styr och ställer och ett parti och hon har inte hållit sig till planen! Planen var att vinna valet.

Mona Sahlin har tillsammans med kvinnoförbundet förvirrat partiet i sin iver att få en kvinnlig partiledare och statsminister. Därtill har betongkarriäristerna inom S drivit partiet bort från begreppet arbetarparti. Att betongsossar nu slåss för sina liv handlar inte ett dugg om politik, det handlar om makt! Betongsossarnas politik utformades för att passa till vad man trodde väljarna vill höra, oavsett om det gällde höjd skatt eller ökade bidrag efter en valseger.

Partiet gick helt vilse i pannkakan. Unga politiskt färgblinda som inte kunde skilja på rött och blått tävla med moderaterna om samma väljare. Socialdemokraterna och LO måste återerövra politiken eller gå skilda vägar. Att ta ett steg till självständighet och inte låta LO spela solo fiol är snarast en nödvändigt om Socialdemokraterna skall bli ett trovärdigt alternativ och så länge Mona Sahlin och betongkarriäristerna finns kvar är det omöjligt.

Göran Persson tog sitt ansvar fullt ut och avgick efter en framgångsrik period, där han som partiledare tog partiet till makten. Mona Sahlin hade chansen att förnya och förbättra men istället blev det trams som få trodde på. Vad var en S-röst i sista valet annat en röst i brist på något annat, för vars skulle en traditionell S-väljare vända sig? Till V eller Miljöpartiet! Blått nej…men de som kunde se sig som något annat rösta även på något annat och det avspeglades i valresultatet.

Skall partiet vinna någon respekt ska hela ledningen avgå som en följd av sitt misslyckande.
Arbetarklassen måste återerövra partiet och ta tillbaka makten eller så behöver partiet helt moderniseras och verkligen tala till det som är dagens Sverige. Vägen mot ett arbetarparti slutar vid 10% och vägen till modernisering vid regeringsmakten.
Förnyelse är den enda smärtsamma vägen.

Lee Tok

lördag 30 oktober 2010

Tokvändning av Wanja kring strejkrätten

Wanja Lundby-Wedin medelar nu att den inre marknaden kommer att ifrågasättas!
I en kritisk kommentar på det sociala toppmötet i Bryssel menar Europafackets ordförande, LO-chefen Wanja Lundby-Wedin, att utvecklingen på den inre marknaden kommer att ifrågasättas om kommissionen struntar i strejkrätten inom EU. Wanja Lundby-Wedin sade att hon var besviken över att kommissionen vägrade att följa rådet från den förre kommissionären Mario Monti om att ändra lagstiftningen så att inre marknaden inte skulle inskränka de fackliga rättigheterna.
”Vi är mycket besvikna att kommissionen, efter uppmuntrande signaler, gjorde ändringar i sista minuten. Åtagandet relaterat till strejkrätten blev försvagat. Trots att alla referenser till Mario Montis förslag blev borttagna hoppas vi fortfarande att kommissionen efter fyra månaders konsultationer går vidare och levererar. Om det inte sker kommer den inre marknadens framtida utveckling att bli ifrågasatt”, sade Wanja Lundby-Wedin.

Efter att lagt sig platt inför Lisabonfördraget där det lät helt annorlunda från Wanja Lundby-Wedin och Europafacket. Då fanns en möjlighet att påverka strejkrätten och fackens roll, men den talades bort mot fördelarna med ett nytt fördrag.

På det sociala toppmötet, då arbetsmarknadens parter mötte ordförandena för Europeiska rådet, Herman Van Rompuy, för kommissionen, José Manuel Barroso och ordförandelandet Belgiens premiärminister Yves Leterme, varnades för flera manifestationer och protester mot de sociala nedskärningarna i EU.

Det är en felaktiga analysen att nedskärningar är rätt väg till ekonomisk återhämtning i EU. Verkligheten är att nedskärningarna är det synliga tecknet på EUs väg mot ruin.

Efter demonstrationerna den 29 september planerar Europafacket att genomföra nya protester mot nedskärningarna den 15 december inför nästa EU-toppmöte. Några år förent kan upplevas. Det var ju helt andra toner som Europafacket spelade inför Lisabonfördraget.

Dock är det bättre att vakna sent än aldrig, även för Europafacket!

Lee Tok

tisdag 7 september 2010

Socialen öppnar ölen

FP:s syn på bidragstagagare är att de är feta, ölpimplande och DVD-tittare.

Det är inte rimligt att friska människor som kan studera och arbeta får betalt för att sova till lunch, pimpla öl och se film hela dagen. Alla som kan jobba ska göra en motprestation för socialbidraget. Folkpartiet kryddar ordentligt när de gör utskick till Södertäljeborna.
Utskicket vänder sig till unga mellan 18 och 30 år och förväntas att befria Folkpartiet från röster från den gruppen.

En sån här skrivning skulle uppfattas som kränkande om den inte vände sig till bidragstagare! Nej de som jobbar får ju lön och inte bidrag!

Folkpartiet i vår underbara stad har verkligen skaffat sig en rubrik i tokighet.

söndag 5 september 2010

Valmagneten. Kritik från JO



Valnämnden och 1% partierna har nu upptäckt valmagneten.
Genom att montera en magnet under bordet kan ingen ta Sjukvårdspartiet eller Piratpartiets valsedlar. Magneten trycker ner den Franska skruven vilket effektivt hindrar alla att ta sedlarna. Det hela avslöjades när en olydig medborgare som olovandes tog med sin cykel innanför avspärrningarna sedan inte fick loss den från bordet.


Från Sjukvårdspartiet hörs upprörda känslor vilka ignoreras av alla ansvariga. Miljöpartisten som stod framför valsedlarna och gav alla som kom att rösta rätt sedel tyckte det var den sanna demokratin. Nu var de inne i maktens boningar och utmanare ska bekämpas.

Valnämnden har tillfrågats men vägrar svara.

Lee Tok

Kritik från JO
Enligt 8 kap. 2 § vallagen ska det, som framgått, i anslutning till ett röstmottagningsställe ordnas "en lämplig plats" där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får "en sådan plats" i stället ordnas inne i lokalen. På "denna plats" ska övriga partier också kunna lägga ut sina valsedlar. Uppdelningen av valsedlarna i två kategorier är enbart betingad av praktiska skäl, som har med valets administration att göra. För de röstande är den utan intresse. Det finns således inget skäl för valförrättaren att synliggöra en skillnad mellan de två kategorierna av valsedlar, exempelvis genom att förbehålla ett särskilt valsedelsställ för den ena gruppen. Tvärtom är det från objektivitetssynpunkt angeläget att någon åtskillnad av det slaget inte görs, jfr 1 kap. 9 § regeringsformen. Alla valsedlar ska med andra ord tillhandahållas på ett likformigt sätt, på en och samma plats. Exakt hur det ska ske är en praktisk fråga, men utgångspunkten ska vara att valsedelspresentationen för de röstande framstår som likformig.

torsdag 26 augusti 2010

Vattenfall bygger Hamburgs kolkraft

Vattenfall och den tyska staten har nått en överenskommelse om bygget av det kontroversiella kolkraftverket Moorburg i Hamburg.

Maud Olofsson får ytterligare ett minustecken för den miljövänloga profil hon försöker ge sken av att ha. Det helstatliga svenska företaget inledde ett skiljeförfarande mot förbundsregeringen i Berlin inför Världsbankens skiljenämnd ICSID i Washington. Nu säger Vattenfall att en överenskommelse finns.

Vattenfall skulle användas i klimatomställningen men används nu till att förvärra klimatet med mer koleldning. Hur ska näringsministern nu förklara bort detta?

onsdag 25 augusti 2010

Spykers skulder större än tillgångar

En mardröm kryper sakta fram för näringsministern.

Efter en tids lugn och ökad optimism visar det sig att lyxbilstillverkaren Spyker Cars - som äger Saab - har större skulder än tillgångar. Den informationen har bolaget lämnat till börsen i Amsterdam, NYSE Euronext, enligt besked från börsen.

Informationen överlämnades 25 augusti.

Inom fem dagar måste Spyker nu lämna besked om sitt finansiella läge. Då måste Spyker också redogöra för bland annat likviditeten i bolaget, kort- och långtidsperspektiv samt åtgärder som vidtagits eller planeras för att komma tillrätta med situationen.

Spyker Cars säger att man inte har mer att säga i frågan utöver den information man skickat till börsen.

Redan på fredag 27 augusti kan mardrömmen för Maud Olofsson bli verklighet när Spykers kommer med halvårsbokslutet.

Trollhättan kan åter bli en betydande bricka i valrörelsen. Frågan är bara om det blir till fördel för regeringen?

måndag 16 augusti 2010

Allt större inkomstklyftor

Andelen fattiga i Sverige har ökat från 10 procent 2006 till 13 procent 2009, enligt regeringen. År 2007 uppmättes de största inkomstskillnaderna på 30 år.

Den disponibla inkomsten för de rikaste 10 procenten har ökat med 88 procent mellan 1991 och 2007, men endast med 15 procent för den fattigaste tiondelen. Samtidigt tycker tre av fyra svenskar att politikerna ska arbeta för att minska klyftorna i samhället, enligt en opinionsundersökning som företaget Synovate gjort på beställning av LO.

Det som konstateras är vad som hänt under de senaste tio åren. Sex av dem är under Socialdemokraternas styre medan de fyra sista under alliansens styre. Vad som genomgående styrt alliansens förslag är att retoriken talar om förbättringar för de som har de lägsta inkomsterna medan de stora lättnaderna har kommit för de med de högsta inkomsterna.

Mer till de som har i alliansens förslag visas tydligt, svart på vitt!
Lee Tok

KD löften är glidande


2006 skulle KD sänka bensinpriset med 1.30kr/liter.
Nu blev det en skattesänkning på 20 öre medan avgifterna höjdes.
Argumentet för detta löfte är genomfört är att de som är flitiga och arbetar har fått lägre skatt. Därmed har de givits det utrymme för konsumtion som löftet var!

Vän av ordning undrar nu hur bensinprissänkningen kommer pensionärer, sjuka och arbetslösa till del då dessa grupper inte fått någon skattesänkning?

KD-retrorik är underbar men omöjlig att förstå!

söndag 15 augusti 2010

Alliansen har ett försprång!

Alliansen har 35 dagar kvar till valet ett försprång med 3,8 procentenheter påstår Sifo.

Alla förändringar är på intet sätt statistiskt säkerställd. Sverigedemokraterna skulle komma in i riksdagen och få en vågmästarroll.

Socialdemokraterna är fortsatt det största partiet vilket kan förvåna. Hon är ju så grå och otydlig, Mona. Samtidigt uppges 800 000 röstberättigade inte bestämt sig. Det är knappt 10% av väljarkåren som valkampanjen handlar om. Det enda säkra är att det är jämnt mellan blocken konstaterar analytikerna.

Nu gäller det politiken!
Det har handlat om blockpolitik. Problemet för dem är den tredje kraften som ställer sig utanför. Medborgarna har under en längre tid intuttats att partier utanför blocken är en fara. Det gäller PP som enfrågeparti, F! som något populistiskt feministuppror och SD som en knyta näven i fickan rörelse.

I tider då samhället utsätts för påfrestningar är det tacksamt att peka på att det finns orsaker. SD utmålas som rasistiska för att de pekar på ett misslyckad integrationspolitik. Vad alliansen sysslat med i fyra år är att försämra för allt fler grupper. Den politiken ökar givetvis gruppen som slutar tro på blockpolitiken och kan välja ett tredje alternativ.

Blockpolitiken diskuterar samma frågor utifrån något likartade ståndpunkter. När nu SD står som möjlig vågmästare kommer säkert viljan för missnöjda eller personer som vill se en förändring lättare göra slag i saken och rösta på SD.

Blockpolitiken och alliansen har skapat en grund för att SD ska lyckas. Vi får nog inrikta oss på ett nyval 2011!