lördag 26 augusti 2017

Anna Kinberg Batra

Så var det dags att vända blad för Anna Kinberg Batra.

För att lyfta fram känslan av Anna Kinberg Batra så flyr tanken till invasion från Mars. En tuggummituggande figur som svekfullt glider runt på den invaderade jorden, endast sårbara av country musik. Fast i Anna Kinberg Batras fall så kan man tala om otydlighet och som stockholmare brista i fråga om påstådd  utmärkt smarthet.

Nu är alliansen och oppositionen utan rorshen! Sista tiden har alliansen i splittrad form kunna enats om att det de själva började med i Transportstyrelsen inte var så lyckat men lyckligtvis fick några socialdemokratiska ministrar gå. Det skulle inte stanna vid det utan regeringen skulle utmanas  med hot om misstroende p.g.a. några mindre skattehöjningar.

Hur blir det nu när moderaterna ska ägna sig åt navelskådning. Kommer appositionen att lägga misstroende och skapa en sits där extraval inte kan uteslutas? De enda som kan vinna på extraval är Socialdemokrater och Sverigedemokrater. Var det detta som blev frukten av Anna Kinberg Batras flört med SD?

Fast problemen är stora i alliansen, liberalerna har partiledarstrid, KD under 4% i evighet. Vad ska hen säga? Vad och vem är den bäste för att styra Sverige? Av allt som hänt kan ingen som vill behålla trovärdighet om sitt omdöme säga annat än att Stefan Löfven är en stabil rortshen.

Det blad som nu vänds när Anna Kinberg Batra avgår som statsministerkandidat är nog endast att den posten har ingen kvinna intagit. Troligen dröjer det länge ännu innan Sverige får en kompetent kvinna på den posten.

Lycka till Anna Kinberg Batra som pensionär med guldkant som svenska folket ger.
Du försökte men fanns alltför lätt.

måndag 21 augusti 2017

Stadsministerns sommartal 20.8.2017 i Eskilstuna

Augusti 1991 och det är nu 26 år sedan upproret i Moskva kvästes och en omänskligt system gick under. 15 tvångsbundna och vissa ockuperade klev ut från en låtsassjälvständighet till en riktig självständighet. Det är inte så länge sedan och nära nog hälften av de nuvarande innevånarna i det forna sovjet var inte födda. 
Dagen 20 augusti har en stark laddning.
Ser vi till Sveriges roll som stormakt så är agerandet i de baltiska provinserna inget att minnas. Det är mes förnimmelsen av elände, fast möjligen med några ljuspunkter som härskarmakten gärna lyfter fram. Balterna själva minns sin frihet och manifesterar den. Så en bild hur det såg ut på Võnnu gatan i Hapsal 20 augusti 2017.





Så var det sommartalet 20.8.2017 i Eskilstuna!

Stefan Löfven talade om att Eskilstunas industriella storhetstid började med Reinhold Rademacher, född 1609, död 1668, var en industriman från dåvarande svenska Livland. Rademacher inkallades till Carl Gustafs stad, från Riga av Karl X Gustav omkring år 1654. Han anses ha grundlagt Eskilstunasmidets höga anseende. Men som invandrare fick han inte lokalfolkets stöd. Efter uppdämning av ån som dränkte en del av prästgården vid Fors fick han sin begravning i Torshälla. Så det ljusa minnet av svenska Livland var att smederna kom till Eskilstuna. Senare när Baltikum återockuperades av sovjet kom ca 2000 balt-flyktingar till Eskilstuna. I en tid då arbetskraft behövdes deltog dessa i bygget av det Löfven försvarar folkhemmet "Den Svenska modellen".


De utmaningar som nu väntar i form av investeringar på 800 miljoner är i stort att härleda till befolkningsökningen, kring 1000 personer årligen, huvuddelen invandring. I Eskilstuna var det på 1940-talet Estniska som var det dominerande invandrarspråket, från 1950 blev det Finska och nu är det arabiska. Det sägs att Sverige byter befolkning och kultur. Både ester och finländare har en kultur som är gemensam med svenskarnas. Trotts det kan vi konstatera att de nya svenskarna från öster mötte en rad motstånd trotts att de var behövda på arbetsmarknaden. 

Det är ett stort åtagande Sverige gör med den förda migrationspolitiken. 

Under Löfvens tid i styret nu tre år har antalet sysselsatta ökat med 200.000, samtidigt som landet har en befolkningstillväxt som inte ligger något religiöst u-land utan preventivmedel efter. Sverige fick 10 miljoner invånare den 20 januari 2017 och före 2026, beräknas folkmängden  passerar elva miljoner.

Löfven uttrycker högskolans betydelse. Sverige byggs av flit och kunskap. Nu till hösten står många studenter utan bostad! Var har de tagit vägen? Kan lagstiftning att nyanlända är ett kommunalt ansvar att ordna boende. Mantra från politiskt håll är fler enkla jobb! Är det så att de som ska få enkla jobb är de som med lagens kraft flyttat in i tidigare studentrum? För övrigt vilken lag ger infödda rätt till bostad eller äldreboende?

Det som händer i Sverige skapar nu en högkonjunktur. Fast är vi säkra på om detta är det rätta? Ett tecken på att et inte är rätt är de växande utanförskapsområdena, brist på kompetens och folk inom alt fler yrken, Sveriges utmärkelse med 350.000 fattigpensionärer och ungdomar och studenters bostadsbrist.

Rademacher kom hit med kompetens som byggde landet. Den ny generationen förväntas skapa sig utbildning och fortsätta bygga landet. De nya svenskarna förväntas ta enkla arbeten med subvention å så småningom en pension högre än fattigpensionärernas.

Detta riksdagspolitiker bygger inte Sverige utan raserar landet.

torsdag 27 juli 2017

Transportstyrelsen skandal

Läser man transportstyrelsens årsrapporter under GD Staffan Widlert tid främst 2012 så slås man av berömmet för de stora besparingarna inom IT. 
Det skulle bli lättare för medborgarna i landet Sverige att föra sina kontakter med transportstyrelsen. Det var ett vällovlig inställning som även var kantad av regeringens Reinfeldts strävan om privatisering av allt möjligt. Dåvarande GD Staffan Widlert har i juli 2017 uttalat sig som om han inte hade en aning om att transportstyrelsen hanterade hemliga uppgifter om rikets säkerhet samt sekretessbelagda uppgifter.

Fast det är ju så med tjänstemän och politiker som slutat att de inte har något kvardröjande ansvar, endast sina miljonavgångar och pensioner.


I bakspegeln kan konstateras att de som nu skriker (alliansen) om ministrars avgång är de som själva orsakade problemen med sin hantering av sekretess och hemligheter om riket. Ett överskuggande strukturfel var regeringens Reinfeldts, att i alla lägen förorda privatisering och externa upphandlingar. Allt i den allenarådande ton att det blir bättre och billigare. Och vem vet hur mycket av informationen snurrar runt utanför de svenska myndigheternas kontroll? Filosofin som regeringen Reinfeldt hade med att lägga sekretesshinder på svenska myndigheter och samtidigt öppna för främmande makters informationssökning och brottslig verksamhet är naivt skrämmande.

Hade regeringen Reinfeldt suttit kvar hade den Så kallade skandalen för Statsminister Stefan Löfven hade varit en skandal som omedelbart fällt regeringen Reinfeldt. Fast politik är ju att vilja fast Alliansen har ju ingen plan! Här står de och skriker ut plakatpolitik i sann traditionell kommunistanda medan den befarade kommunisten i sammanhanget Jonas Sjöstedt gör en vidare analys och ser bakgrunden i alliansens tidigare naiva hållning till datahantering och säkerhet.

Anna Kindberg vill vara statsminister alternativ  men har i detta utspel mer blivit komiken Batra och skapar ytterligare ett klavertramp som verkligen bevisar att stockholmare inte är smartare än de som bor utanför tullarna.

Det är märkligt att alliansen inte förstår att det är deras tidigare politik som lagt grunden för att öppna Sverige och privatpersoner för attacker och hot.


Vad blir  regeringen Reinfeldt eftermäle, klarar den historien granskning? Kommer framtida borgerliga regeringar att med öppna famnar omfamna de som man betraktar som en varig böld i Riksdagshuset? Allt för att nå maktens underbara sötma. Fast vist hotar en doft som inte är önskvärd.

18.00
Efter alliansens svar på Löfvens ombildning av regeringen står det klart att alliansen skjutit sig i sank när de klart har avvikit i de konstitutionella reglerna. Hur ska det i framtiden vara möjligt att ha en minoritetsregering om en majoritet i opposition från ena dagen till den andra avsätter statsråd?

tisdag 20 juni 2017

19 juni 2017 då vinden vände i Oskarshamn

19 juni 2017 får ses som en dag då vinden vände och OKG 1 stängdes i  Simpevarp, Oskarshamn.


Det första atomkraftverket som byggdes i Sverige har stängt och markerar en punkt där den nya tekniken tar över. Reaktor 1 vid kärnkraftverket i Simpevarp har under 45 år levererat levererat 110 miljoner megawattimmar el samt även 300 megawattimmar värme. Värme som kastats bort till ingen nytta.

Vändpunkten skedde tio dagar före planen att stänga verket och visar på den osäkerhet som kärnreaktorer har, fungerar fungerar inte ….

Efter 45 års drift kommer Sveriges första kommersiella reaktor att monteras ner. Det kommer att ta minst 15 år innan den åtgärden kan avslutas och sedan följer ett tveksamt slutförvar i hundratusentals år. Det som händer är att anläggningen går in i en fas av nedmontering. Det kommer att ta några år att ta bort de mest radioaktiva delarna som t.ex bränslestavarna. Seden kommer olika komponenter som finns i anläggningen att monteras ner. Under lång tid kommer de sedan lagras tills radioaktiviteten avklingat så att alla metalldelarna kan återanvändas. De kommer då att som ”ofarlig” ingrediens kunna ingå i t.ex diskbänken i ett vanligt hem. 

För framtiden så är denna avveckling positiv. Kärnkraften har visat sig vara en dyr, slösaktig och farlig energikälla. Ny kärnkraft i Finland har drabbats av fördyringar och diverse motgångar och verkar aldrig bli lönsam. Den viktigaste i detta fall är att alternativen har blivit så mycket billigare. Vind och solkraft är i ett läge där de klarar kostnadsläget mot kärnkraften. Slöseriet med kärnkraften har varit enormt. Som ett exempel skulle spillvattnet från Forsmark räcka till att värma upp Stockholm. Nu ville inte politikerna göra det, kärnkraften var ju farlig. Farligheten har bevisats både i Sovjet, Japan och USA. Tyvärr har vi säkert fler förväntade katastrofer att vänta när säkerhet och lönsamheten i gamla verk pressas. I Sverige sänktes säkerhetsmarginalen när effekthöjande åtgärder tilläts.

För den som arbetar med nedmontering av kärnanläggningar är framtiden ljus då arbetet tryggt kan planeras på tioårs sikt.

Fast egentligen borde avfallet inte grävas ner! Ny teknik visar på att det finns möjlighet att återanvända och att kraftigt reducera radioaktiviteten så att tiden i ett slutförvar minskas. 

Frågan är om detta steg blir omsprunget av alternativa källor?

 Framtiden får visa!

lördag 10 juni 2017

DN 3 juni 1945 Riksdagsmotion 199293:sf606

Den klartänkte Sten Andersson (m) i Malmö var redan 1993 klar över vad som var ett problem med Svensk asylpolitik. 

De enda som assimilerats är väl esterna som inte var särskilt välkomna och utgjorde grus i Sveriges och LOs vilja att få bra handelsförbindelser med Sovjetunionen. Sedan betraktas de som arbetsamma och lojala samt den lyckade integrationens exempel. Hur lätt var inte det. Esterna hade högre utbildning, en fjärdedel talade svenska, starkare kultur och delade religion med svenskarna. Dessutom fanns det klara band som byggdes upp under frihetstiden.

Motion till riksdagen
1992/93:Sf606
av Sten Andersson i Malmö (m)

Flyktingpolitiken


Ända fram till 1960-talets slut präglades vår invandrarpolitik av en uppenbar strävan att assimilera
nykomlingarna -- de skulle ''försvenskas'' så fort som möjligt. Tonläget var ofta bestämt och varnande. 
 
Ett exempel på detta kunde läsas i Dagens Nyheter den
3 juni 1945:
De balter som vill stanna här får finna sig i att
undervisningen av deras barn ordnas så att assimileringen
underlättas, och om den baltiska intelligentian är missnöjd
med det, får den väl söka sig till ett annat land.
 
Så sent som 1968 fick Skolöverstyrelsen, trots att det
blivit tillåtet 10 år tidigare, tala om att barnen faktiskt fick
tala finska på rasterna i Tornedalens skolor.
Det var också 1968 som riksdagen tillsatte en
invandrarutredning. Betänkandet ''Invandrarna och
minoriteterna'' var ett tidstypiskt dokument. Under
påverkan av dåtidens radikalism slog man in på en linje som
inte endast tog avstånd från assimilering, utan den ledde in
i ett gungfly av kulturpluralistisk retorik. Tidsandan och en
naiv syn på den etniska integrationsprocessen förklarar till
viss del inriktningen av den svenska invandrarpolitiken,
som antogs av en enhällig riksdag 1975.
Jämlikhet, valfrihet och samverkan blev
invandrarpolitikens honnörsord. Jämlikhetsmålet var ingen
nyhet, ty om detta hade riksdagen beslutat 1968.
Valfrihetsmålet var däremot en uppseendeväckande
innovation och det verkligt nya i politiken. Betydelsen av
detta betonades ytterligare när valfriheten fördes in i
grundlagen året därpå. Regeringsformens första kapitel fick
ett tillägg i andra paragrafen:
Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter
att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör
främjas.
Denna text innebär att de etniska minoriteternas
rättigheter till kulturell särart läggs till en av de svenska
statsskickets grunder.
Uppfattningen om kulturell valfrihet baseras på
föreställningen om ett konfliktfritt, mångkulturellt
samhälle, ett samhälle som bara berikas av den etniska
mångfalden. Att formulera en sådan utopi var endast möjlig
i ett land utan erfarenhet att hantera etniska konflikter!
Dessbättre vaknade politikerna till och erkände motvilligt
att den naiva syn som präglat invandrarpolitiken saknade
förankring i verkligheten. Men målet övergavs inte. Ingen
ville tappa ansiktet och få ta emot ''invandrarvännernas''
kritik. I stället sade man som i Orwells bok Djurfarmen:
att även om alla kulturer är likvärdiga så är den svenska
mest likvärdig.
Efter beslutet om invandringspolitiken 1975 har det rått
politisk enighet i ämnet och denna stördes inte förrän mot
slutet av 1980-talet. En så rörande enighet om en så rörig
politik kan inte annat än förvåna. Från början var det säkert
aningslösheten som förklarade situationen. Nu avslöjar
tystnaden en rädsla för att ta tag i en fråga som delar
folkopinionen och som kan provocera stormiga känslor.
Priset för denna naivitet och strutspolitik har vi börjat
betala under senare tid.
1975 försvann invandrarfrågan från den politiska
arenan. Framöver handlade det om praktiska ting som
bostäder, arbetsmöjligheter, hemspråk, socialbidragsuttag
och kriminalitet.
Följden av detta blev att en annan viktigare fråga aldrig
blev offentligt formulerad. Nämligen frågan om övergången
från det kända och etniskt homogena Sverige, till det nya
och okända mångetniska samhället. Människor i Sverige vet
vad de lämnar bakom sig, men ingen vet hur det kommer
att bli i stället. Det finns ingen garanti, logisk princip, eller
historisk erfarenhet, som säger att det mångkulturella är
bättre än det enkulturella. Vill människorna i Sverige leva i
en mångkulturell miljö? Sådana frågor som aldrig
ventilerades offentligt har grott i folkdjupet i form av
ökande oro och olust.
Sådana frågor har inte varit legitima. Människors oro
och undran har inte bemötts med allvar, respekt och sakligt
baserad kunskap vilket i längden blir förödande!
Antydningar om ett ifrågasättande av svensk
invandrarpolitik har uppfattats som en otillåten avvikelse
från det moraliska folkets självklara plikter. Idealsverige,
politikernas och kulturfolkets Sverige, begärde av sina
undersåtar att de åtminstone skulle hålla tyst om sina
skamlösa tillkortakommanden som människor.
Välfärdsstaten skulle självklart lyckas med den
mångetniska integrationen, ty erfarenheterna var
uppmuntrande och beredskapen god. Hade man inte klarat
moderniseringsprocessens påfrestningar och klasskampens
faror? Skulle man då inte klara av att integrera nya grupper
i det svenska samhället? Kungsorden blev riklig information
och mera kunskap och detta skulle råda bot på all
nationalistisk kvarleva. Det mångkulturella gjordes till ett
slags idealtillstånd. Det gamla Sverige framställdes ofta som
torftigheten själv, en ankdamm och något att nästan
skämmas över, ovärdigt dessa nya kosmopoliter som nu
befolkade Idealsverige. Man skulle per definition älska
libaneser och chilenare och tycka det är så roligt att leva
bland turkar, greker och jugoslaver. Det var en märklig
inställning, förvisso väldigt svensk, men i längden skadlig
och hämmande för ärliga möten människor emellan.
Invandringspolitikens oförmåga och oklarheter att hålla
invandringen under kontroll har spelat en viktig roll i detta
sammanhang. Bara två invandringskanaler har stått öppna
för utomnordiska immigranter efter 1970: flykting- och
anhöriginvandring. Genom dessa allt smalare kanaler skulle
till myndigheternas bestörtning en ansenlig mängd
människor passera under de kommande 20 åren. De flesta
försök att göra kanalerna mer oframkomliga har kapsejsat
inför människors nöd och förbryllande påhittighet.
Anhöriginvandringen har utgjort den antalsmässigt
viktigaste delen av de två senaste decenniernas
utomnordiska immigration men har uppmärksammats
mycket mindre än asylinvandringen, förmodligen beroende
på dess föga dramatiska former.
Flyktinginvandringen är en sammansatt kategori. De
som erhöll uppehållstillstånd som flyktingar enligt lagens
definition motsvarade 1987--1989 knappt en fjärdedel av
den totala asylinvandringen. Resten utgjordes av
krigsvägrare, de facto-flyktingar, humanitära flyktingar och
andra som närmast kan kallas ''byråkratiska flyktingar'' --
alltså de som fick stanna i huvudsak för att de väntat så
länge på att få sitt ärende behandlat.
Det sammantagna intryck som många fått är att Sverige
är utsatt för en anstormning av folk från fjärran länder och
att myndigheterna inte har kontroll över läget.
Flyktingmottagningens kollaps under senare delen av 1989
kom att dramatiskt bekräfta detta intryck och föranledde i
december samma år en ändring av asylpraxis i en restriktiv
riktning. Dessvärre beslutade den nuvarande regeringen
senare om en återgång till tidigare regler.
Denna hotande känsla kom att förstärkas av och
samspela med en annan känsla, nämligen att den
''generösa'' flyktingpolitiken höll på att grovt missbrukas.
Kritiken gällde inte bara att det var för många som kom,
utan också att många inte hade rätt att komma. Denna
känsla var givetvis inte tagen ur luften, men den bemöttes
sällan på ett seriöst sätt. Fortfarande märks en tendens att
förlöjliga människors kritiska synpunkter på
flyktingpolitiken med hänvisning till deras okunnighet och
överdrifter. I stället för undanflykter, som få tror på, borde
man erkänna att många lycksökare passerat våra gränser
och att alla flyktingar inte alltid är änglar. Invandringen
innebär risk för att även människor med asociala beteenden
söker sig hit.
Att dessa självklarheter länge har förblivit osagda av
ansvariga politiker återspeglar invandrarpolitikens
dilemma. Politiker och myndigheter vet att
invandringspolitikens folkliga förankring är alltför bräcklig
för att tåla en sådan form av öppenhjärtighet. Samtidigt
minskar deras trovärdighet än mer eftersom det de säger
stämmer dåligt med människors vardagsupplevelser! Denna
tystnad har utgjort grogrund för invandrarfientliga partier
och grupperingar. Retoriska framgångar baseras alltid på
att man har lyckats komma i kontakt med en för människor
viktig men oorganiserad del av de egna
vardagsupplevelserna.
I detta sammanhang kom Sjöbo in i bilden. 1988 sade
Sjöbo med klar majoritet nej till flyktingar och därmed
påbörjades en liten kommuns kamp mot etablissemanget.
Det som då hände sade mer om tillståndet i landet än
hundra högstämda tal i riksdagen. Nu avslöjades den
bräckliga invandringspolitikens förankring bland
medborgarna och, dessutom än farligare, etablissemangets
oförmåga att hålla ordning och reda och idealsamhällets
oförmåga att bemästra det verkliga samhällets känslor. Och
en sak blev glasklar. För varje gång någon partiledare eller
etablerad ''kändis'' uttalade sin avsky mot Sjöbo blev
motståndarna till flyktingpolitiken alltfler. Detta skall ses
som ett sundhetstecken och inget annat! Ofta benämndes de
som var kritiska mot asylpolitiken som ''okunniga lantisar
och korkade bönder'' med ytterst dunkla åsikter. I det
sammanhanget kan konstateras, baserat på mängder av
opinionsundersökningar, att samtliga riksdagspartier i
överflöd rymmer personer som ansluter sig till en liknande
uppfattning!
Ur demokratisk synpunkt var denna debatt olustig. Vem
vågade stå upp och försvara folkmajoriteten och riskera att
bli ''avrättad'' av det samlade ''tyckaretablissemanget''?
Endast ett fåtal vågade, och de fick utstå många svårigheter.
Sverige befinner sig i otakt med sig själv.
Moderniseringsprocessens snabba växlingar och
omvälvande följder har inte givit människorna många
chanser att skilja sig från det gamla på ett bra sätt eller
smälta in i det nya. Krisen förvärrar situationen. Det gäller
vår ekonomi, social välfärd och trygghet. Den omtalade
svenska modellen har fastnat och efter att ha varit en
ledande nation i många hänssenden är vi nu en bland alla
andra. Många medborgare förstår inte eller vill inte
acceptera att Sverige sänder ut signaler till omvärlden som
innebär att ett stort antal personer söker sig hit i avsikt att
erhålla asyl. Detta särskilt mot bakgrund av den asylpolitik
våra nordiska grannar bedriver!
Dessutom är det egendomligt hur signalerna konkret
fortsätter att uppfattas utomlands eftersom man numera
från ansvarigt håll poängterar att de flesta som kommit till
Sverige under senare tid inte får stanna. Det borde vara
dags att ändra ''signalsystemet''!
Det är i detta perspektiv som övergången till ett
mångetniskt samhälle får hela sin konfliktfyllda relief. Det
sorgearbete som man undertryckte en gång i tiden kommer
nu till ytan i former som inte alltid går att känna igen eller
acceptera. -- ''Det som göms i snö kommer upp i tö.''
Vi måste få till stånd en öppen debatt och inte
nonchalera eller strunta i de många som faktiskt ifrågasätter
svensk flyktingpolitik. Det är tystnaden som är hotande,
med dess många aggressioner bakom den prydliga fasaden.
Om vi bör frukta något så är det realiserandet av förträngda
känslors utbrott. Men då är det försent.
Svensk flyktingpolitik bör anpassas till vad som är
förankrat och förståeligt för den stora majoriteten väljare,
och detta innebär att bestående asyl i huvudsak endast bör
beviljas de utlänningar vilka kan definieras som politiska
flyktingar enligt Genèvekonventionens definition. Vidare
bör anhörigbegreppet ha den definition som anges i
Dublinkonventionen från 1990.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förändrad svensk asylpolitik.
Stockholm den 19 januari 1993

Sten Andersson (m)

i Malmö

fredag 9 juni 2017

Nya Tider och PR-trick

Nya Tider är som ett eko av dåtiden. Visserligen för en del personer som ser sig goda att representera och företräda de okunniga. Medan debattörer som åtminstone vill behålla någon form av trovärdighet talar om ”kopplingar” i dåtid för att misstänkliggöra Nya Tider ge olika epitet som tidningen själv inte säker sig företräder.

Ett antal författare och organisationer förklarar varför de vill rättfärdiga sin bojkott av Bokmässan medan andra hävdar sin närvaro utifrån rätten till det fria ordet eller att det är en kommersiell tillställning som är en av inkomstens tryggande.

En ständig debatt om bojkott lyfter ideligen upp Nya Tider i ljuset och ger en helt massiv gratisreklam för tidningen. När Feministiskt initiativ gjorde en kupp med att bränna pengar i Almedalen var det ett PR-jippo som för en blygsam summa fick ett bestående värde i debatten. Nu har samma parti tagit beslut om att inte medverka i Almedalen 2017 för att en annan gruppering tillåtits hyra mark vilket borde få motsatt verkan.

Vem minns en person som kallade sig kommunist och som inte ville sitta i samma soffa som Ny Demokrati? Troligtvis fler än de som vet vem som satt i soffan. Vänsterpartiet kunde inte dela kopiator med Sverigedemokraterna i Riksdagshuset utan flyttade till en annan del för att slippa, viktig fråga för profilen.

Fast kompis effekten har ändå lett till att numera kan de motstridiga ta varandra i hand efter debatten. Det har tagit tio år av nötande mot varandra att komma till denna artighet som för de flesta i samhället företer helt normal.

De etablerade medierna talar om allt vad som är fel med Sverigedemokrater och nya medier och plattformar. Nu är det uppfriskande att SVT tagit ett initiativ till granskning, fast det har funnits föregångare. En grupp som granskat finns på nätet, ”www.interasistmen.se”. Fast de gör granskningar på ideell basis.

Så var det journalisterna som till stor del är en välavlönad sekt som på olika sätt försöker övertyga menigheten om vad som är det rätta i samhället. Och fy, nu tar sig pleti och kreti sig ut på nätet och skriver både sant och falskt utan att de professionella kan påverka.

Leve den fria debatten och rätten att uttrycka sig!

lördag 18 februari 2017

Trollfabriken


Eskilstuna-Kuriren har uppmärksammats i rikspressen för sin lokala studie av trollfabriken i tidningens spridningsområde, Eskilstuna, Torshälla och Flen. Genomlysning av det organiserade hatet i Eskilstuna ska givetvis granskas. Genomlysningen blev hot som framförts till nyhetsredaktionen och som gav tidningen, en helt grattis publik, med spridning över hela landet. Många rikskändisar poppade upp och, till tidningens lycka, som hycklande hyllar granskningen.
Självklart är det lokaltidningen klara uppgift granska den trollfabrik som lokalt blomstrar. Det är givetvis ett problem när rasistisk propaganda utgör sig för att vara nyhetsjournalistik som konkurrerar med tidningens egen propaganda. Eskilstuna-Kuriren har ett renommé om att stå upp mot nazismen under 40-talet. Det var till priset av något indraget nummer.
Den 25 januari 1946 fördes 153 balter och 227 tyskar ombord på det ryska fartyget Beloostrov i Trelleborgs hamn. En lettisk löjtnant begick självmord på kajen. Svenska folket protesterade medan Tage Erlander hävdade det rätta i regeringens beslut ”Vilken respekt skulle ett lands regering få, om den böjde sig för opinionsstormar av denna typ?” I stormen kring baltutlämningen 1946 så var tidningen först med att trycka den socialdemokratiska regeringens beslut. Sedermera blev Tage Erlanders en folkkär statsminister trott beslutet att till Sovjet lämna ut flyktingar. Det var en tid då många kommunister misstänksamt bevakades. Till skillnad mot idag så har kommunisterna vunnit samhällets legitimitet med namnbyte till Vänsterpartiet och står som ett stödben till regeringen. Fast de gamla ränderna sitter givetvis kvar i romantiska drömmar om allt är möjligt om man som Robin Hood tar från de beskattade och ger till alla efter deras krav. Det gäller att göra ett plakat och skrika så är alla problem lösta.
Vad är en lokaltidnings uppdrag? Att beskriva det som händer lokalt eller ta ställning i världsvida frågor? Många tidningar lever med en politisk åskådning med mål att få läsarna att i val rösta för tidningens åsikter. Då är det givetvis lämpligt att sabla ner åsikter som inte sammanfaller med tidningens.
Självklart är lokaltidningens legitimitet att handla om det som händer lokalt. Annars saknas legitimiteten för att tidningen ska finnas. När nu trollfabriken finns i Eskilstuna är det viktigt att denna realitet får nå en större publik!
Leve lokalpressen och deras presstöd.


torsdag 9 februari 2017

Anna Kinberg Batra är inte längre smartare än lantisarna!

Någon gång på 1980 var Anna Kinberg "Batra" en uppstudsig moderat som i sitt självklara framträdande skulle lysa som smart då lantisarna utanför Stockholms tullar inte var smarta nog i hennes tycke. Reaktionen på det blev att hon hamnade i politisk karantän under några år. Men skam den politiker som inte kan återkomma. Ett lysande exempel är Mona Sahlin som med oskyldiga ögon lyckades att dupera svenskarna med att vara mamma, stressad och med riksdagens kontokort. Hon kom igen och blev partiledare. Sedan  visade sig att hon trotts kvinnliga förtecken inte klarade rollen. Ej heller blev senare karriärer som samordnare någon framgångssaga efter att fabricerat ett antal falska intyg.

Anna Kinberg Batra blev alliansens ledare men har på intet sätt fått de fyras gäng att växa.  Enligt väljarnas opinion så rasar moderaterna i februari 2017 med nästan 5% och centerns Annie Lööf rusar som den som en allt tydligare företrädare för alliansen. När Anna Kinberg Batra, närmast i panik, bjöd in sverigedemokraterna till samtal och stöd raserades allt av trovärdighet om att hålla det tredje störta partiet utanför beslutsfattandet.

Sverigedemokraterna sade efter senaste valet att de ska bli det största till nästa val. På den retoriken verkar alla journalister och övriga partiföreträdare som strutsar gömma sig.  Nu ser det ut som den smart Anna Kinberg Batra betett sig som en dum lantis genom att lämna ett öppet mål för just sverigedemokraterna att lyckas.

Vi får hoppas att Anna Kinberg Batra efter att lämnat partiledaruppdraget inte ger sig ut  på nya updrag som för avsatta politiker blir nya utanför ramljuset, fast med tidningarnas blickar på sig.

FÖR ATT VARA SMARTARE ÄN LANTISARNA KOMMER ALDRIG ATT GLÖMMAS.

söndag 2 oktober 2016

Reformationen 500-år.

500-årsminnet av reformationen är en möjlighet att skapa en enad bild av Gud.


Den grundläggande frågan är hur vi ska förstå året 1517. Sveriges stormaktstid och historiska segrar som kännetecknades av antikatolsk polemik under det 30-åriga religionskriget.

Martin Luthers teser 1517 var en utmaning för den akademiska diskussionen med syfte att återupprätta kyrkans trovärdighet. Då levde Martin Luther och lutheraner ännu inom den katolska kyrkans gemenskap. Riksdagen i Augsburg 1530 var ett viktigt försök att rädda kyrkans enhet.

Under de senaste 50 åren av dialog mellan katoliker och lutheraner inbjuder till en gemensam bekännelse av en Treenig Gud och gemensam tolkning av vår Herre och Hans ord.

Ekumeniska frågor

Reformation 
  • Reformationen kan förstås som en kyrklig förnyelserörelse på evangeliets grund, en fokusering på Jesus Kristus som Guds levande ord och centrum för Kyrkans liv.
  • Reform är en del av den katolska kyrkans liv. Kyrkomötet i Trent inledde en omfattande reform som ledde till förnyelse av ordenslivet och missionsarbetet.
  • Andra Vatikankonciliet inledde en reform som återgav Guds ord dess centrala betydelse.
Kyrklig splittring
  • Reformatorernas förnyelser ledde till kyrklig splittring.
  • Luthers syfte var inte en ny kyrka utan en nödåtgärd för att reformera kyrkan. Nu blir 500-minnet ett tillfälle för reflektion och enande.
Tradition
  • Är reformationen, en kyrklig förnyelse eller en radikal förändring av kyrkans väsen?
  • Har reformationens kyrkor har fjärmat sig från de kyrkliga strukturer som formats från 100-talet och som är gemensamma för katolska, ortodoxa och orientalisk-ortodoxa kyrkor? Katolska kyrkor grundar sig på eukaristin och den biskopliga ordningen. Reformationens kyrkor är uppbyggda med en annan struktur, tänk "stadskyrka - frikyrka". 
  • Reformationen skiljer det ”protestantiska” och det ”katolska” åt, eller ska den ses ekumeniskt som ”en reform och förnyelse av den enda universella kyrkan”?

Ekumenisk gemenskap

Historiska konflikter
  • Bildandet av sekulära nationalstater på basis av religiös bekännelse är ett resultat av det trettioåriga kriget.
  • Sekulariseringen blev ett oförutsett resultat av den västliga kyrkans splittring som kristen tolkning är skyldig till.
  • Nu är tid för katoliker och lutheraner tillsammans  lägga bakom sig  orätter de i 500 år åsamkat varandra och välja en gemensam väg i tolkningen av Guds ord.

Återfunnen gemenskap  
  • Luther kan vara en rebell och tänkare om att Gud alltid ska vara Herre och att vårt förhållningssätt till Gud kännetecknas av en fullkomlig tillit till och respekt för Honom.

Tecken inför framtiden

Bekännelse av det smärtsamma som varit, glädje över ekumeniska framsteg följs av hopp.  Dokumentet   Gemensam deklaration om rättfärdiggörelseläran som godkändes i Augsburg 1999 av både lutheraner och katoliker ger en väg framåt. Enligt Påven Johannes Paulus II var dokumentet i ekumenisk milstolpe som innebar en långt gående samsyn i vad som orsakade Reformationen.  Den viktigaste frågan på den ekumeniska agendan mellan lutheraner och katoliker är en gemensam förståelse av kyrkans väsen och dess prästerliga uppdrag och tjänst.

Minnet av Reformationens kristocentriska kärna

Det är ingen slump att frågan om kyrkans sanna natur aktualiseras. Det var frågan om kyrkans sanna väsen och frågan vilket ämbete som har mandat att tala och handla i kyrkans namn som var kärnan Luthers teser 1517.

Luthers förståelse av själva tron var inte tänkt att tolkas individualistiskt. Enligt Luther förutsätter de troendes delaktighet i Kristus enhet i Kristi kropp. För Luther var alltså Kristi kyrkas enhet en fråga om tro. Att grunda en ny kyrka måste därför ha varit en omöjlig tanke för Luther. Frågan om kyrkans sanna natur som inte  löstes under Luthers tid är på väg att ges större klarhet 500 år senare och kunna leda till en växande kyrklig gemenskap mellan lutheraner och katoliker. 

Ekumeniken i dagens sekulariserade samhällen kan ta lärdom av Luther och vittna om att Gud lever och är verklig. Den viktigaste gemensamma utmaningen för ekumeniken är själva frågan om Gud. Kristna tror inte på vilken gud som helst, utan i Gud som visade sitt hela, konkreta ansikte i människan Jesus från Nasaret. Martin Luther uttryckte sitt påtagliga och djupgående sökande av Gud i det kristocentriska perspektiv som uttrycks i hans spiritualitet och teologi.

Lutheraner och katoliker kan samarbeta kring frågan om Gud.

”500 års kyrklig splittring går mot sitt slut”

För första gången i historien uppmärksammar nu katoliker och lutheraner tillsammans minnet av reformationen på global nivå. Det är frukten av 50 års internationell dialog. Ett gemensamt uttalande ska undertecknas av påve Franciskus och biskop Munib Younan som en inledning på 500-årsminnet, skriver kardinal Kurt Koch, Påvliga rådet för kristen enhet, och generalsekreterare Martin Junge, Lutherska världsförbundet.

och det kristocentriska perspektivet kan ett ekumeniskt uppmärksammande av Reformationen bli möjligt. Reformationens märkesår 2017 inbjuder oss att i Luthers anda vittna om den uppståndne Kristus och det förpliktar oss framför allt att minnas tillsammans.

De kristna trons skriftliga grunder finns fragmentariskt bevarad. Den kristna värdens kyrkor är på väg att enas i tolkningar. Minnet av Martin Luther lever och skrifterna finns i original. Martin Luther är i likhet med Mohammed att betrakta som profet.

Mohammed lade grunden för den  islamska tron. Trotts att skrifterna finns i original är tolkningen mycket splittrad trotts att islam är 600 år yngre. Inom den muslimska värden och framför våra ögon, både nära och avlägset, pågår ett uttalat religionskrig, både mellan muslimer och de som har annan tro. 

Gäller det att vänta 500 år på att tolkningen av läran blir gemensam?

torsdag 7 juli 2016

Almedalen tre (S) fyra (KD)

Statsminister Stefan ­Löfven var tydlig i sitt Almedalstal om vikten vikten att värderingarna inte ska domineras av det som splittrar utan om det som förenar.  Det som håller ihop och använde  ordet ”svenskt” för att göra det och sa ”Sverige” 28 gånger i sitt tal.

I Stefan ­Löfvens Sverige hetsar vi inte grupp mot grupp utan i Sverige håller vi ihop och skapar ett nytt samhällsbygge. Stefan ­Löfven lade en stor vikt på den industriella utvecklingen på företag som historiskt varit lyckosamma och byggt vårt välstånd och på nya företag som ska utveckla välståndet. Stefan ­Löfven nämnde KTH som forskat fram genomskinligt trä. Den gamla Svenska träindustrin som tar ett tekniksprång in i framtiden.

I Sverige ägnar vi oss åt samhällsbygge, inte åt meningslösa skattesänkningar utan styreffekt. I Sverige ägnar vi oss åt lagarbete och statsminister redovisade de satsningar som ska leda fram till en samhällsmodell som har framtiden för sig. Sverige har mått bra i globaliseringen och nu flyttar fler företag hem än som lämnar Sverige.

Statsministern  avsluta med en variant av John F ­Kennedys ”fråga inte vad ditt land kan ­göra för dig utan vad du kan göra för ditt land”. Alla som älskade Stefan Löfvens ”kunskapshungrande, hårt arbetande, jämlika Sverige” skulle fråga sig: ”Vad är min uppgift? Vad är min plikt?”
Löfven kritiserade Sverigedemokraterna  sitter hellre hemma bakom datorskärmen, och leder sin nätarmé mot invandrare, journalister, feminister eller vilka de valt att rikta sitt hat mot för dagen, det mest osvenska som finns.

Löfven kritiserade Alliansledarnas Anna Kinberg Batra och moderatledaren från Djursholm som åkte till Husby och spankulera runt och posera framför kamerorna medan de boende inte tilltalas utan får titta på.

Stefan ­Löfven var tydlig med att de rätta moralistiska och nationalistiska tonerna som plikten, bildningen, moralen och stolthet för Sverige ska vara vägledande in i framtiden.

Det var en statsminister som talade och då handlar det inte om populistiska brandfacklor utan om politik som gemensamt låter sig göras och det var en positiv bild av möjligheterna som målades upp av en positiv Stefan Löfven.

KD-ledaren Ebba Busch Thor inledde sitt tal med en kärleksförklaring till Sverige och att nu är det dax för en "värderingsrevansch”. I Sverige ska vi återgå till att renovera den svenska identitetspolitiken. Hur det historiskt var i landet ska läras tillika med utbildning i svenska värderingar.

Ebba Busch Thor talade om att Sverige befinner sig mitt i en värderingskris. Tillit, frihet, jämlikhet, alla människor lika värden är på olika sätt hotade och pekade bland annat på IS-resenärer, attacker mot blåljuspersonal.

Friheter och rättigheter under ansvar tar vi för självklara men vi har misslyckats med värderingsgrunden i samhällsbygget och riktar kritik mot Stefan Löfven som glömt den avgörande grunden för ett stabilt samhällsbygge. Busch Thor ställde frågan om Löfven kommer att få byggnadslov för sitt samhällsbygge vid nästa val.

KD-ledaren vill ha en "värderingsrevansch”.
Endast med en värderingsrevansch kan vi behålla vårt gemensamma hem tryggt inför framtiden, bland annat skärpa straff för den som ger sig på blåljuspersonal.

Busch Thor påminde om partiets utspel om ett asylprogram, där asylsökande ska få svenskundervisning, samhällsorientering och en arbetsplikt - redan under tiden asylsökande tar emot samhällsstöd. Passivitetskulturen för asylsökande måste brytas och det fortsätter vidare när hälften av de som kommer till Sverige som saknar arbete efter sju år.

När det  gäller EU  så visad Busch Thor upp en annan åsikt än allianskollegan Jan Björklund, L, som vill se att starkare EU så vill Ebba Busch Thor ha ett smalare och vassare EU. Brexit blir en väckarklockas om måste leda fram till att Europas politiker börjar rannsaka sig.

Ebba Busch Thor försökte framstå som en ledare som hade ett budskap. Trotts en stilig yttre inramning, ungdomlig framtoning och ett väl genomfört tal så kvarstår frågan. 
Vad har KD efter Alf Svensson att tillföra svensk politik?