Järnrörsopinion!

Järnröret!

Det hjälper inte med att media gör stor sak av filmen från Kungsgatan i Stockholm 2010 när ­Jimmie Åkessons tre parti­kamrater Kent Ekeroth, ­Erik ­Almqvist och ­Christian Westling beväpnar sig med järnrör och använder ord som ”babbe”, ”hora” och ”blatte-lover”. Trotts att media skriker skandal blir det inget lyft för Folkpartiet som tillsammans med SD tappar 1,5% i opinion.

 

Skandalen ser nu också ut att ha satt fortsatt spår hos väljarna där alliansens partier backar och de tre mindre hamnar nära 4% spärren i Aftonbladet/United Minds december barometer. Flertalet som intervjuats om sina partisympatier har svarat efter att Expressen publi­cerade SD-filmen den 14 november i år.

Den skakiga opinion som de tre mindre allianspartierna uppvisat fick ingen sjus uppåt sedan media samfällt lanserat järnrörsskandalen. De små allianspartierna borde vunnit på den negativa stormen kring SD, men så verkar det inte ha blivit. I andra väljarundersökningar från andra opinionsinstitut har SD ökat och är tredje största parti. 

 

Hur ska Folkpartiet förklara sin tillbakagång? Är det politiken som det är fel på?

Kristdemokraterna fortsätter att ligga under spärren till riksdagen och är på väg att få sällskap av både Centern och Folkpartiet. Sedan finns det statsbärande partiet med Fredrik ­Reinfeldt som får hela alliansens kris att ­hantera i knät.

Trevlig jul får vi tillönska alla nagelbitare i de små allianspartierna. Vad är oddset för ett liv efter 2014?

Häxjakten på riksdagspartiet SD

Trots att media med Expressen i spetsen driver skandalösa påhopp på SD-ledamöter  och Sverigedemokraterna ökar partiet i opinionsmätningarna och har i november rekordmånga sympatisörer. Det verkar som om SD på både kort och lång sikt fortsätter med den uppåtgående opinionstrenden.

Medias så kallade SD-affärer verkar förstärka bilden av partiet både bland anhängarna och bland motståndarna och riskerar att inte leda till annat än mer politiskt förakt. Varför ge sig på en grupp som ständigt är utskälld, förtalad, hotad och jagad.

 

Politiskt kämpar Moderaterna och Socialdemokraterna med att fånga medelklassväljarna i storstäderna och blundar för att det finns en frustration bland många människor över ökande klyftor och utanförskapet. 25 procent av väljarna verkar anse att SD har den högsta trovärdigheten i invandringspolitiken medan det är inte så många som anser att det är den viktigaste frågan. De flesta talar om frågor som jobben, arbetslösheten, ekonomin och skolan är viktigare. De etablerade partierna ger inga signaler om någon opposition som kan kanalisera oron. Allt fler ungdomar utan arbete och bostad och allt fler sjuka och arbetslösa i Fas3 lägger grunden för SD:s opinion. 

SD godis

Etablerade politiker slår vakt om sina egna förmåner och det leder till att ingen tar strid för de frågor som SD prioriterar. De många som röstat på SD har oftast gjort det av missnöjesskäl. Med insomnad politiker är det ingen som mobiliserar mot problemen i samhället utan lämnar fältet fritt för SD. Antingen lägger man sin röst på SD som en protest mot Sjuklövern (ett öknamn för de sju traditionella riksdagspartierna) eller som alternativ av att man är kritisk till invandring.

SAS?

Tiden för flyget som en lyx närmar sig slutet. Mångfald är fint och marknadsutsättning leder till minskade intäkter.

Ett nätverksbolag med nav får högre kostnader jämfört med ett bolag som flyger punkt till punkt med fyllda plan och sänkt standard.

Tyvärr SAS. Om intäkterna inte räcker krävs en förändring. Liksom turerna kring SAAB så har vi samma situation här. Det går inte att fortsätta som tidigare samtidig som förändring  inte verkar  möjlig.

Ingen kan i längden leva på credit och 19 november kan vi få läsa ordet konkurs i löpet.

Kris eller utveckling för SD?

Sverigedemokraterna når nya rekordnivåer i allt fler mätningar. Samtidigt utan några skandaler tappar Vänsterpartiet nästan 2 procentenheter i SvD/Sifos väljarbarometer för november. Det fanns enorma förväntningar på vänsterledaren Jonas Sjöstedt, medan det för Åkesson enbart finns negativa förtecken. Sverigedemokraterna når däremot sin högsta siffra i Sifo, med 8,5 procent av väljarna, en stadigt uppåtgående trend under hösten.

En huvuddel av mätningen var gjord före den uppmärksamhet om filmen från en krogkväll sommaren 2010. Fast det verkar inte ha påverkat den sista fjärdedel av intervjuerna i mätningen.

SDs ambition att växa till tredje största parti ser ut att nås genom att de potentiella väljarna hämtas från i förta hand Moderaterna och i andra hand från Socialdemokraterna och den tredje gruppen partilösa. Huvudströmningen kan ha sin grund i personer som är trötta på partiernas likriktning, retoriskt flum, slapphet, HBT, EU, invandring och brottslighet. 

Moderaternas förnyelse och förflyttning mot mitten från tiden i skymundan i unkna valstugor har lämnat många brunskjortor hemlösa. SD når grupper som söker konkreta åtgärder på de problem man uppfattar omkring sig i vardagen. SD möter den gruppen med saklighet och ett rättframt, verklighetsbeskrivande och tydligt språk.

Den enda statiskt noterbara förändringen är att Vänsterpartiet tappar 2 procentenheter, i SvD/Sifos mätning i november. Centern och KD har uppenbart fått sällskap runt 4% spärren.

Kris för V, C och KD, utveckling för SD?

"Blatte, babbe och hora"

På talar om verkligheten!

Det har blåst upp en mediastorm kring Sverigedemokraternas riksdagsmän. Pressen är snabb i sin insamling av uppgifter. En video filmad före att riksdagsledamöterna blev invalda i riksdagen 2010. Resultatet av filmen har blivit en förtroendefråga. Fast frågan är om det är pressen som drivit en ensidig osaklig rasistkampanj mot SD?

Har nu medierna börjat att beskriva verkligheten i stället för att beskriva hur medier och andra partier tycker att partiet ska beskrivas? Då kan vi anse att medierna tar sin uppgift på allvar och faller in i sin roll som den tredje stadsmakten i det att de beskriver i stället för att driva en rasistkampanj. Det är helt rätt att skjuta Jimmie Åkesson i spelet  http://jesper.nu/spel/the-typical-invandraren  medan det blir ett ramaskri om en Sverigedemokrat håller i ett rör? Hur skulle media reagera om det var stadsministern som skulle skjutas? Det har ju hänt en gång att en stadsminister skjutits i verkligheten.

Var finns det nolltolerans mot att politiker utsätts för hot! Har nu medierna tagit ställning för att det är rätt att skjuta partiledaren Åkesson? Eller är det så att hot mot SD är helt i sin ordning? Den här händelsen är i och för sig händelser som utspelar sig två och ett halvt år tillbaka i tiden. Men det är klart att  sådant här påverkar partiet. Huvudfrågan är om det är till fördel eller nackdel?

Ord som "blatte, person med utländsk bakgrund enligt SAOL", "babbe, förkortning av kebab alternativt nedsättande beskrivning av utlänning" eller "hora som frekvent används av vissa grupper som har en nedsättande syn på kvinnor". En uppgift för medierna återstår att beskriva vad som finns bakom dessa ord. Vilka ord ska istället användas för att beskriva vad som avses.

Det räcker knappast att köra drev mot den som använder ett ord som står för något. Det bör även påminnas om grundlagen och yttrandefriheten. Politik är i grunden till för att diskutera samhällets utveckling. För politiker ska det vara tillåtet att diskutera samhällsfrågor, även de som kan uppfattas som obehagliga. Det är inte givet att skepsis mot invandring är samma sak som rasism.

Som sagt, på talar om verkligheten!

The Hangover

Det verkar som om många vill bo strandnära.  Är det ett uppvaknande när det till all häpnad kommer vågor in från havet och raderat ut de hus som byggt strandnära och lågt. Annars verkar det vara ett okänt begrepp med höststormarna som kan räknas i tiotal under en säsong.  Inställningen att bygga hus nära vatten till och med i flodfåror är inte okänd även i Sverige.

Strandnära byggande har länge varit en stridsfråga i  Sverige. Att bo nära vatten och att stirra in i en öppen eld är något som människor dras till. Fast hur vore det om något mer förnuft inblandad i byggandet. Forskarna är med stor majoritet överens om att klimatförändringarna sker och att de kommer att accelerera. 

Mänskligheten har sedan industrialismens barndom släppt ut växthusgaser från kol och olja.  En ökning av energiförbrukningen har hela tiden hängt samman med välståndet. Samtidigt har människorna blivit fyra gånger fler sedan 1945. Om klimatförändringarna och  "katastroferna" ska hejdas krävs kraftiga åtgärder. Hittills har vi sett att världsomspännande överenskommelser som RIO har haft stora svårigheter. Några ställer sig utanför och det är förödande när stora utsläppsnationer som USA gör det. 

När kommer USA:s och jordens "hangover" att tas på allvar och de obekväma frågorna att vara de som blir de viktiga framtidsfrågorna?

Sandy Guds hämnd på USA!

Stormen Sandy är enbart en föraning vad som kommer att drabba USA. Det var den lilla varningens flodvåg över Manhattan.

Vädret som sägs vara Guds hämnd då det enbart är var tredje amerikan som tror på skapelseberättelsen medan två av tre tror på Darwins teori om en stegvis förändring. Den lilla havsvågen drog in över land med orkanstyrka. Flodvågorna som piskades upp sammanföll med stigande tidvatten och hällregn. Genom att Gud samordnade naturkrafterna blev resultatet stora översvämningar. Gud lade även sin vrede över spelstaden Atlantic City som liksom Atlantis hamnade under vatten och spelhallarna fick stängas.

Vreden drabbade en kopia av skeppet HMS Bounty som sjönk trotts att en Ark kunde vara ett lämpligt redskap när floden kommer.

På södra Manhattan hade vattennivån i Battery Park ökat med 4,2 meter vilket fick de vanligtvis envisa joggare att ta en simtur sedan det tidigare rekordet på drygt tre meter från 1960 och orkanen Donna slogs. Havsvatten forsade ner i Battery-tunneln som är en vägförbindelse mellan södra Manhattan och Long Island. Detta resulterade i att bilar sågs flyta runt på flera gator på Manhattan. Tidigt stängdes tunnelbanan vilket var klokt då vatten söker sig nedåt och Gud inte behövde ödsla kraft på att fylla tunnlarna med vatten, det ordnade naturen själv.

Amerikanerna har inte trots återkommande stormar lärt sig att gräva ner el-ledningar utan dessa hänger i luften vilket gjorde dem enkela för Gud att riva ner. Sedan kan otrogna drabbas av el-chocker medan 60 miljoner blir utan el i en vecka vilket är Guds pekfinger mot de otrogna.

På många ställen tvingade Gud myndigheterna förbjuda privatbilar vilket är en stark demokratisk inskränkning i amerikanens rätt att göra vad han vill. Det räcker inte att sporadiskt gå i kyrkan nu får de använda benen om de vill fram vilket det senare kan betraktas som en förolämpning.

Nu när en ny ledar-klan och president ska utses i världens mest betydande land verkar allt gå enligt planerna. Med stor säkerhet kommer den nuvarande vicepresidenten Xi Jinping, först att att väljas till partiets nye generalsekreterare och sedan till president då parlamentet möts i mars 2013. Trots utstakad ordning kan Kinas nya ledare vara oberörd i sitt elfenbenstorn. Den kinesiska diktaturens legitimitet vilar på förmågan att leverera en ständigt ökande levnadsstandard åt folket. När nu Guds vrede drabbar USA kommer landet inte längre att kunna sänka skatter och låna för köpa lika mycket varor från Kina vilket kan göra situationen i de kinesiska fabrikerna än mer spänd. Det är risk för en annan typ av oväder i Kina.

Rött eller blått i USA?

Rött eller blått, åsna eller elefant, spelar det någon roll i USA:s president val?

USA är på väg mot en allt djupare ekonomisk kris. Själva har de inget begrepp om vad en solidarisk finansiering av välfärden är. Snarare lever de i drömmen om att var och en är sin egen lyckas smed. Sedan länge har politiken handlat om detta och att sänka skatten. Då var och en klarar sig själv och den late får stå sitt kast behövs inga skatter. Känns resonemanget från alliansen igen?

Kinas varuexport till USA har gett stora överskott som kineserna investerat i USA. Det stödet har inneburit att USA i många år klarat av att ha ett skenande budgetunderskott. USA:s inre ekonomi är stor medan man importerat för 50 procent mer än man exporterat och mellanskillnaden finansierats av lån och sedeltryck av nya dollar. Det har möjliggjorts av att dollarn varit världsvalutan och att alla som handlar i dollar har varit med på att betalat landets underskott och krig.

Någon gång kommer den punkt där världen och främst Kina finner det bättre att gå över till annan valuta. Visserligen finns risken att på kort sikt förlora investeringar i USA när landet tvingas in i en omställning det inte är mentalt redo att klara. Investerare kan se värden gå förlorade men vem vill stå kvar på ett skepp som sjunker? Ett betydande tecken på att det sker en förändring är att Kina börjat köpa olja i sin egen valuta, yuan, i stället för i dollar. 

Handeln mellan Tyskland och Kina ska betalas med egna valutor. Värdet på guld stiger utifrån oro att dollarns värde kan minska. Ett skäl till kriget med Irak var att landet tänkte överge dollarn som värdesättare på olja. Nu är Kina och andra på väg att minska beroendet av dollarn och det kommer direkt att slå på den amerikanska inrikespolitiken då det blir svårare att klara underskotten.

USA har inte hängt med i den förändring som sker med ökad konkurrens om jordens tillgångar. En invånare i USA förbrukar dubbelt så mycket energi som en i Europa. Den amerikanska livsstilen är att när man ska åka någonstans tar var och en i familjen sin egen bil. Att oljan är i sinande är inget som berör den amerikanska livsstilen. Runt om i världen görs kraftfulla åtgärder för en övergång till alternativ energi något som inte prioriteras i USA.

USA:s statsskuld är större än dess BNP, ett förhållande som fått flera europeiska länder att dansa vid stupets kant. Fast USA:s budgetunderskottet officiellt en tiondel av BNP och att statsskulden snabbt växer är det inget som bekymrar dagens presidentkandidater. Partierna blockerar varandra och Republikanerna vill fortsätta sänka skatter för höginkomsttagare, minska välfärden och skydda försvaret medan Demokraterna försiktigt vill göra tvärtom. 

Den krassa verkligheten är att USA inte sett till vad som händer utan har pumpat in ytterligare pengar för att hålla ekonomin i gång. När människor hade lånat mer än vad de kunde klara vid bubbelkraschen 2008 blev effekten av dollarberoendet att det blev en världskris. En kris som vi fortfarande lever med och de ständiga ropen på sänkt ränta är det synliga tecknet. Rop som ständigt hörs även kring den svenska riksbanken.

Vilken presidentkandidat vinner? 

Som pessimist över USA:s framtid så spelar det inte någon större roll då valet inte kommer att förändra huvudlinjen i den amerikanska politiken.

Halvtid i politiken! Då händer det något.

Partierna har trott att det går att köra vidare i de gamla spåren. Tragiskt för alliansen är paniken som spirar när hälften av partierna pendlar kring spärren till Riksdagen. Då kommer det realistiska förslaget att slå samman de fyra partierna till en enda lista för att om möjligt behålla makten. Verklighetens folk har upptäckt att arbetslinjen inte fungerar då arbetslösheten ständigt ökar. Baksidorna av valfrihet, avreglering och utförsäljning blir alt tydligare för alt större grupper. Samhällsfinansierad omsorg flyr skatten i Sverige och flyttar vinster till skatteparadis. Skattesänkningar har gynnat en redan prioriterad grupp medan allt fler har fått det sämre och lever alt närmare fattigdom och utanförskap. Sjuka får springa runt på olika apotek och vänta på medicin för att om apoteket har lager drar det ner vinsten.

Oppositionen vill inte samarbeta och det ger bättre resultat än att tala som en trebent vänsterallians. Nu kommer de tre partierna att driva egna frågor och sedan se vad valresultatet blir efter valet 2014. Arbetslösheten verkar inte finnas eller verkar vara för svår att förstå verkligheten. Det är tre partier som i en rad frågor har olika visioner. Invandrarfrågan är den tydligaste där MP och V tänker sig helt öppna dörrar och massinvandring. Socialdemokraterna har inte definierat sin politik så att den tydligt skiljer sig från de två andra vänsterpartierna. Inte heller i frågan om utförsäljning och avreglering av välfärden ges tydliga budskap.

Den dominerande verkligheten är att det tredje största partiet som ingen vill tala med är det som växer och växer. Det partiet har bättre på att fånga upp en opinion som finns. Partiets långsiktiga arbete med sin invandringskritik har fångat allt fler väljare. I grunden har partiet inte förändrat sig utan det är medborgarna som prioriterar frågan. Frågan är om det blir tillåtet att säga vad man tycker i den frågan? Historiskt avtalade LO om att utlänningar/flyktingar 1945 skulle ha 75% av en svensks lön. Eller är SD den ventil som behövs när verkligheten ser annorlunda ut än drömmen. SD har goda möjligheter att fortsätta växa då det har funnits och finns en invandringskritisk opinion som är större än SD:s opinionssiffror.

Deklarationer från de äldre riksdagspartierna att SD inte på några villkor kan påverka politiken gör att det blir lättare att lägga en röst på SD oavsett vad partiet driver för frågor. Det blir ju ändå en röst som inte kommer att påverka. Partiet kan komma att lyfta frågor som berör medborgarna. SD kan även få ett kraftigt lyft om valrörelsen 2014 från andra partier blir upprepning av tidigare retorik. Verkar valet på förhand avgjort kan även det gynna SD.

Den nya politiken handlar i grunden om partier bildade under 1800-talet är de som har lösningarna på 2000-talets frågor?

Skatt förkastlig! Leve avgifter!

Redan 1924 infördes bestämmelser om en särskild radiolicens och än idag är TV-innehavaren ålagd att betala en TV-licens som finansierar denna public service. Det antika systemet att utgå från bostad för avgift är tämligen föråldrat. En ensamstående ska betala samma avgift som grannens familj bestående av tio personer! Förslaget var nu inne för en förändring och  att en skatt skulle ersätta tv-licensen.  Det hela blev till en skräckupplevelse för tidigare och nuvarande Moderata ministrar. Förslaget med skatt är helt emot moderat ideologi och det är ju enklare att nu smita från en avgift än att bli tvångsbeskattad. Valfriheten ska gälla på alla nivåer och vem vill betala för något som det går att smita från är givetvis den stora valfrihetsfrågan.

Skatteupplägget var ett av det viktigaste förändringsförslaget i public service-utredning som presenterades i september. 

Nu har Kulturdepartementet meddelat att den nya skattebaserade finansieringsmodellen inte finns med när betänkandet om public service går ut på remiss. Tid kunde vara inne för en förändring till att utgå från individen. Så blev det tydligen inte utan hushåll / familj ska även framledes vara grunden för public service. Sedan 1924 har synen på bostad och familj kraftigt förändrats fast det verkar inte påverka utredningen som lever kvar i ett 100-årigt synsätt.

Beskedet i september 2012 var att Radiotjänst i Kiruna skulle läggas ned och att totalt 230 anställda förlora jobbet. Nu blir det inte så utan en orättvisa kvarstår medan anställda på public service menar att public service blir bättre om det är avgift.

Det finns anledning att fundera på vem som vinner på vad?