Låt SAS kraschlanda

Varför ska vi skattebetalare göda en döende miljövidrig flygverksamhet.

För de flesta av oss är det uppenbart att klimatet håller på att gå från normalt till katastrof. Samtidigt finns det de som håller fast vid att det bara är att köra på som förut. Kunskapen om  att flyget skulle stå på egna ben skulle inte många ha råd att flyga. Flyget, trotts att dess andel av transportarbetet är tämligen litet står för en betydande mängd utsläpp som på intet sätt beskattas. Flygplatser drivs med statliga och kommunala subventioner.

När vi nu ser på SAS-konflikten är det tydligt att andra bolag har betydligt lägre kostnader för sin verksamhet. Ska SAS bli ett lönsamt bolag så fungerar det inte med svensk arbetsrätt i en internationell konkursens. Det blir för kostsamt. Vägvalet är om skattebetalarna fortsatt ska stödja verksamheten eller om verksamheten ska stå på egna ben? Valet är politikerna i Riksdagen om de ska acceptera en prestige förlust genom att låta SAS få internationella avtal långt från den svenska nivån.

För mig är det mer rimligt att staten lämnar bolaget och att det får verka med samma villkor som andra bolag. Riksdagen har ju sedan länge beslutat  att avveckla Sveriges ägande i SAS. Så vad väntar vi på. Låt bolaget genomgå en rekonstruktion där staten löser ut regionflygets del och låt resten konturera på världsmarknaden.

Det finn idag många smartare sätt att träffas än att fysiskt finnas på samma plats. Utvecklingen av IT går med svindlande fart och snart kan vi uppleva att vi alla sitter i samma rum fast vi är långt ifrån varandra.
 

Häng med i utvecklingen och spara klimatet till våra barn.

Miljöpartiet i Almedalen, det blåbruna hotet.

Av samtliga tal så var det från miljöpartiet som var mest framåtblickande. Utan att ta klimathotet på allvar ingen framtid för människan. Är det inte ett klart budskap.

Det som var tankeväckande var att utan miljöpartiet i riksdagen så  är vägen till katastrof oundviklig, citat från Per Bolund tal i Almedalen.

"Nu när barnen har gått på sommarlov vill jag prata matte med de vuxna. Mellan de två regeringsalternativen är det just nu ganska jämnt. Ett par procent skiljer de rödgröna från de brunblå partierna. Det råder ingen tvekan om att utan Miljöpartiet i riksdagen blir det med stor sannolikhet en blåbrun valseger. Utan oss blir det den mest konservativt nationalistiska regering Sverige någonsin skådat som får tillträda, som ger full makt och inflytande till Sverigedemokraterna över vårt land."

Bolund förklarade att fossilförespråkarna gör allt för att marginalisera miljöpartierna.

"Högern verkar ha gett upp att vinna valet med sin egen politik. Att försöka att systematiskt trycka ut oss ur riksdagen tycks vara deras sätt att försöka ta makten. Och de verkar inte sky några medel. Förtalskampanjer, lögner och falsk information har blivit vardagsmat i svensk höger-politik."

Orsaken till att fossil förespråkarna inte vill ha förändring är enligt Bolund.

"Miljöpartiets klimatpolitik hotar nämligen den fossila makten och kapitalet. Vi tvingar fossilindustrin att betala för att de förstör för alla oss andra. Fossilindustrin är en mångmiljardindustri och de pengarna använder de. Journalist efter journalist har avslöjat hemliga kampanjer, ryskfinansierad propaganda och mångmiljonbelopp från organiserade aktörer för att stoppa gröna politiker runtom i Europa och försöka få Miljöpartiet ur riksdagen."

Så vad är valet för den som inte vill ha en  blåbrun regering, enligt mp?

"Vi ska inte låta den konservativa kampanjen pressa den enda rösten för klimat och miljö ut ur riksdagen! För den rösten behövs nu mer än någonsin!

En röst på Miljöpartiet är en röst för en rödgrön regering, men det är också en röst på en regering som driver en stark miljöpolitik och som på allvar svarar på det akuta hot som miljökrisen och klimatnödläget är. "

Miljöpartiet må vara litet men det har stora ambitioner för framtiden. Det är solklart att efter århundraden av industrialisering där välståndet byggts på rovdrift av naturen  så är vi nu i stället tvungna att samverka med naturen, det är det som ska skapa det framtida välfärdssamhället. Till skillnad till den blåbruna alliansen som endast förklarar att alt som inte är bra är Socialdemokraternas fel, eller maktbegär. Men vad är då de blåbrunas planer? De har inte någon framtidsplan när deras plan är att fortsätta i redan upptrampade spår och att ansvaret är någon annans, lång borta.

Bolund förklarar

"Den senaste tiden har en sak blivit smärtsamt tydlig:

Utan Miljöpartiet – ingen klimatpolitik.
Utan klimatpolitik – ingen framtid."

Så var det till sist frågan var den enskilde väljaren ska lägga sin röst?

Ska det bli en bortkastad röst på framtiden eller ska det bli en röst för framtiden. Om rösten läggs på den blåbruna alliansen så är den för framtiden helt bortkastad. Läggs röster till vänsterpartier eller socialdemokraterna verkar den delvis bli bortkastad. Och så Centerpartiet, den stora jokern och helt omöjlig i sammanhanget. 

Slutsatsen blir att en röst på framtiden väger tyngst på miljöpartiet.

Verkligheten får Louise Erixon SD till avbön!

Louise Erixon, kommunstyrelsens ordförande i Sölvesborg har meddelat att Blekinge offshore AB,  får ett ja av Sölvesborgs kommun att inleda samråd om en  vindkraftspar med 70 turbiner. Grunden för ett ja av kommunen är att placeringen av verken har justerats. 

I Sverigedemokraternas skyltfönster kan även det rabiata motstånd mot förnybar energi ändras. Eller ska vi betrakta förändringen som att verkligheten har blivit som en religiös uppenbarelse för SD. De skenande elpriserna har blivit orsaken till att förnuftet stigit in i SD:s skyltfönster. Det har inte varit möjligt att odla populism med skenande elpriser som med självklarhet även drabbat partiets missnöjesröstare.

Vindkraft är ock kommer under en längre tid vara det mest kostnadseffektiva sättet att producera el. När det blåser sjunker elpriset och när det är mindre vind så behövs utjämningslager bidra med energi och hålla ner priset. Detta i form av vätgas och batterier.

De stora vätgaslagren byggs i norr för att trygga fossilfri järnframställning. Mindre batterilager kan byggas te.x i Karlshamn för ökad stabilitet i elnätet i södra Sverige.

Så kommunalrådet Louise Erixon styre i Sölvesborg tog ett steg närmare det behov som alla elkonsumenter har av lägre elpriser. Det är en sund förändring som troligen är smärtsam att lämna populismens förenklade förklaringar till att se till vad alla medborgare och näringsliv har behov av. 

Mer el till alt vi vill med energiomställningen har efter många år av förnekelser lett till verklighetens insteg i  Sölvesborg.

Almedalen och blå bruna fantasier

Nu har den ene efter den andre i den blå-bruna alliansen uttalat sig om ny kärnkraft. Liberalerna har pekat ut 14 platser där den ska byggas. Samtidigt anklagas den sittande regeringen för att förhala utbyggnaden av vindkraft påhejad av ett antal borgerliga kommunalråd. Det är ett viktigt beslut om utbyggnaden av elförsörjningen. Där alla är positiva fast inte just här är en genomgående slogan.

När det gäller ny elproduktion så ska den igenom miljöprövning, kommunala beslut och inte minst alla som ser som sin plikt att överklaga all led i planeringen.  För de moderata kommunalråd som slår sig för bröstet med anledning att de ideologiskt rättmätigt säger nej får det konsekvenser. 

Medborgarna i de kommuner som stoppar utbyggnadsprojekt vare sig det gäller solceller eller vindkraft ger kommunalråden löften om skyhöga elpriser.  Det kan gälla stopp för solceller på vilan med en dunkel hänvisning till kulturmiljö eller att vindkraft som inte syn från stranden stör den fria horisonten. Men tydligaste är det när en sällsynt fågel eller växt påstås hotad av vindkraften men inte av privatpersonens katt som är betydligt farligare för fågeln.

Tror sig de borgerliga röran att det är fritt fram att bygga kärnkraft? 

Utan utredning, och politiska beslut

Utan kommunala planändringar, och alla överklaganden

Utan miljökonsekvensbeskrivning och framför all utan överklaganden.

Det kommer minst ta 20 år innan ny kärnkraft utanför de platser där det idag är tillåtet att bygga kan bli möjlig. Vi har då redan passerat den punkt där åtgärder mot klimatförändringen är möjlig.

Det är mycket underligt att den blå-bruna röran på detta sätt med bristande trovärdighet talar om fantasier kring framtida säker och kontrollerbar fossilfri energi bromsar utbyggnaden av det vi redan nu vet fungerar.

Flödande energi JA Tack!

Jämt skägg mellan blocken!

Inrikespolitiskt står allt och väger mellan blocken. I stark ledning när det gäller popularitet seglar Magdalena fram.  Sämre går det för Kristersson som sakta dyker in i den blåbruna sörjan.

Vad har vi att vänta?

Politiska utspel i rad, kan man bli annat än trött!

Som vanlig så verkar alt mer konstiga utspel lockas fram, allt för att få plats i offentligheten. Det märkliga är att journalister sväljer allt, eller är det för att de hör husbondens röst uppmuntra till okritiskt skrivande?

Skulle allt som kommer i utspelen genomföras så behövs minst ett Sverige till för att det ska lyckas.

Almedalen Almedalen här är du nu och vem hade mest pengar att satsa i projektet?

Den 11 september 2022 utdelas facit.

Ryssland och det ständiga kriget, Holodomor.

Ukraina är mitt uppe i ett krig i femte månad, är inget resultat uppenbart. Det som är tydligt är hur inget  har förändrats.

Ukrainas öde, om Vladimir Putin segrar, kan ses i dess förflutna, särskilt regionens moderna historia och hur den klarade sig under generationer av repressivt sovjetiskt styre. Eftersom Putin är en produkt av Sovjetunionens sämsta sida, så är kriget i Ukraina det meningslösa arvet från Stalin och sovjet kommunismen.

Putin är en varelse från den gamla sovjetideologin. Systemet där bara kommunistisk misstänksamhet, utan också systemets genomgående korrupta struktur där alla måste tjäna, eller fås att tjäna, staten och partiet.

Hur har systemet levt vidare? KGB har format Putin. KGB var kommunistpartiets hemliga och statssäkerhetsupprätthållande organ. KGB förlitade sig på terror, våld, rädsla och totalitära verktyg nödvändiga för regimens överlevnad.  Lögner, desinformation och bedrägeri var pelarna som stödde regimen fram tills de inte kunde kunde undertrycka folken. Det var överstelöjtnant Putins illusoriska värld, en värld som möjliggörs inte bara bedrägeri utan också enorm militär makt. Tillsammans utgjorde regim, parti, KGB och militär det sovjetiska sättet för politik, vilket var evig krig.

Katastrofen för despoterna inträffade när Sovjetunionen upplöstes 1991. Putin har uttryckt den kollapsen "den största geopolitiska katastrofen" på 1900-talet.

Det finns en lång och sorglig historia av i Ukraina av kolonisering, trots att Ukraina har ett eget rikt kulturarv. Efter Ryssland är Ukraina det största landet på den europeiska kontinenten. Ukraina har utvidgas genom flera despoter beslut, främst av sovjetledare. Förutom Karpaterna i sydväst saknar Ukraina naturliga gränser. Faktum är att Ukraina betyder "gränsland" på både ryska och polska. Under århundradena har delar av Ukraina styrts av Ryssland, Litauen, Polen och Ungern. Men under samma tid förstod ukrainare sig själva som ett folk, med sin egen kulturella identitet, bara inte sin egen stat. Det fanns hoppfulla ögonblick för ukrainsk självständighet, särskilt på 1840-talet, periodvis under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet, och en kort tid 1917. Under första världskriget var Ukraina slagfältet mellan Ryssland, Österrike- Ungern, och Tyskland. Före och efter det dominerades Ukraina av Ryssland och andra makter och sedan till stor del av Sovjetunionen. Den förstörelse som Ryssland idag skapar är betydligt större än förstörelse under åren av nazistisk ockupation.

I landet var under sovjeternas fullskaliga ockupation och totalitära förtryck. Det var alltid krig. Det fanns ingen fredstid. Kommunistiska handlingar mot ukrainare uppgick till brott – inklusive vad vi nu kallar krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

Sovjet-Ukraina led mycket. Under krigskommunismen förstatligade Vladimir Lenins politik alla företag, rekvirerade spannmål, tog och exporterade mat och orsakade svält. Miljoner ukrainare dog i den sovjetiska statliga hungersnöden i början av 1920-talet. Både landsbygds- och stadsbefolkningen drabbades.

När Ukraina höll på att återhämta sig fördubblade sovjeterna under Josef Stalin, tvångsindustrialisering och kollektivisering, den onda praxisen att fördriva och konfiskera alla individuellt ägda gårdar och omvandla dem till stora, kollektiva, statsägda gårdar. Ett speciellt mål i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet var "kulakerna", som ansågs vara en hotande klass av "rika bönder" men som i verkligheten bara var bönder som gjorde tillräckligt bra för att försörja sina familjer och att sälja överskottsgrödor. Avkulakisering, som kommunisterna kallade denna mordiska politik, innefattade orimliga skatter, strikta spannmålsproduktionskvoter och tvångsdeportering av mer än 100 000 familjer till Sibirien och Kazakstan. Kommunisterna påtvingade Ukrainarna och alla delar av Sovjetunionen denna process.

Många ukrainare motsatte sig kollektiviseringen. Sovjetunionen siktade medvetet på Ukrainas folk, dess rika land och dess spannmål. Kommunisterna gjorde Europas brödkorg till något mycket värre än en korglåda. Sovjetisk politik orsakade ännu en hungersnöd, en mer hemsk än den förra. Stalin brydde sig inte. I själva verket orkestrerade han hungern som ett straff. Svälten kom att bli känt som Holodomor, som från ukrainska översätts som "död av hunger" eller "utrotning av hunger." De tekniska datumen är 1932–1933, men de negativa, effekterna som denna hungersnöd orsakade lever vidare.

Utöver tvångskollektivisering satte sovjetisk politik höga spannmålskvoter som var omöjliga för ukrainska bönder att uppfylla. Som straff tog sovjetiska myndigheter ut böter, konfiskerade spannmålen och tog till och med utsädet. Bönder fick inte lämna sina byar och ukrainare fick inte lämna sitt land. I slutet av 1933 hade mellan 2 miljoner och 5 miljoner ukrainare dött på grund av Stalins kommunistiska svält. Samma statligt påtvingade hungersnöd dödade även människor utanför Ukraina. Kring 2 miljoner dog i Sovjetunionen, särskilt i Kazakstan.

Efter hungersnöden tystades ukrainare på andra sätt. Kommunisterna förnekade existensen av Holodomor. Ukrainare straffades – inklusive att skickas till sovjetiska arbetsläger (Gulag) – om de talade, skrev, sjöng eller målade om det. De fick inte minnas sina döda, sörja, sörja eller ens namnge och räkna dem.

Sovjet blev sedan återigen offer som en del av den stora terrorn senare på 1930-talet. Stalins utrensningar tillskrivs vanligtvis hans personlighetskult och drivkraft efter makt, men de utgjorde också ideologisk krigföring mot hans eget folk. Ukrainare, bland många andra, anklagades falskt och arresterades, torterades, utsattes för visningsrättegångar, avrättades, deporterades och skickades till Gulag. Åter igen som på 1920-talet, attackerade sovjetiseringen den ukrainska kulturen, traditionen och språket.

Andra världskriget tillfogade Ukraina fler brott. Västra Ukraina kom under sovjetiskt styre först efter Tysklands och Sovjetunionens gemensamma invasion av Polen 1939. I den del av Ukraina som Röda armén ockuperade infördes sovjetisering, tillsammans med arresteringar av alla som gjorde motstånd. Mer än 1 miljon människor deporterades till Sibirien och andra platser österut i mitten av 1941.

Sanningen blev ett offer i detta krig, som i så många andra. Många känner till Katyn skogs massakern, där NKVD mördade över 20 000 polacker 1940. I årtionden förnekade sovjeterna deras handlingar och skyllde dödsfallen på nazisterna. De erkände sin medverkan först, med stor motvilja, på 1980-talet.

Fängelsemassakrer i västra Ukraina kom 1941, efter att tyskarna bröt Molotov-Ribbentrop-pakten och invaderade Sovjetunionen. NKVD mördade brutalt mellan 10 000 och 40 000 politiska fångar under loppet av åtta dagar. Cirka 70 procent av offren var ukrainska, 20 procent var polska och resten var judar och medlemmar av andra missgynnade minoritetsgrupper. Vissa hade "befunnits skyldiga" till större brott, medan andra hölls för mindre brott eller bara för förhör. Beroende på fängelset sköts några offer i nacken, medan andra brändes levande i låsta celler. Men allt var systematiskt och många fick utstå brutal tortyr innan de dödades. Liksom med Katynskogsmassakern begick sovjeterna massmord och skyllde på nazisterna.

År 1943 tappade tyskarna mark i Ukraina. Den sovjetiska röda armén återerövrade Kiev och spred förtryck över hela Ukraina. Stalin och hans hemliga polis gick efter alla som de misstänkte för att vara illojala eller för att samarbeta med nazisterna. Dessutom tvångsdeporterade sovjeterna krimtatarerna till Uzbekistan och till andra centralasiatiska republiker 1944.

Under fullständig sovjetisk kontroll blev det inte bättre för ukrainarna efter andra världskriget. Det fanns ingen fredstid för ukrainska medborgare. Förkrigstidens produktionsnivåer inom jordbruket nåddes inte igen förrän på 1960-talet. En tredje hungersnöd – till följd av kommunistisk politik, förskjutningar efter kriget och torka – krävde omkring 1 miljon fler liv 1946–1947. Samtidigt fortsatte kommunisterna att förfölja olika religiösa religioner och tvångslikviderade den ukrainska grekisk-katolska kyrkan som gick under jorden i årtionden.

Brotten – och förnekandet av dem – fortsatte i snabb takt. Detta inkluderade årtionden av förtryck av ukrainska dissidenter, utbildare, intellektuella, präster, författare, konstnärer och nationalister - alla "statens fiender" som inte ville vara kommunister och som inte ville bli sovjetiserade.

Den förnekande delen är inte bara antik historia. Katastrofen i norra Ukraina vid kärnkraftverket i Tjernobyl – den värsta kärnkraftsolyckan i historien – förnekades i veckor 1986, och det var under Mikhail Gorbatjov, inte Stalin, Nikita Chrusjtjov eller Leonid Brezhnev. Cirka 5 miljoner människor exponerades för farliga nivåer av strålning, och hundratusentals fick doser som är tillräckligt höga för att öka risken för olika cancerformer. Utöver de dödsfall som resulterade omedelbart och under de följande åren, är förorenade jordbruksmarker nära Tjernobyl fortfarande osäkra idag, och kommer att förbli så i många år framöver. Och nu är naturligtvis regionen en del av det heta kriget, slagfältet som är Ukraina.

1990 och 1991 ledde Ukraina vägen till självständighet för de före detta republikerna i Sovjetunionen. Ukraina etablerade sig som en helt oberoende stat, och den sovjetiska krigföringen mot den staten upphörde officiellt. 1994 gick Ukraina med på att återlämna de tusentals kärnstridsspetsarna på sitt territorium till Ryssland. En viktig bestämmelse i denna överenskommelse – godkänd av Ryssland såväl som USA och Storbritannien – var garantin för Ukrainas nationella suveränitet och territoriella integritet. 1997 undertecknade Ryssland och Ukraina ett avtal om gränser som erkände ukrainsk suveränitet över Krim och arrenderade ut flottbasen i Sevastopol till Ryssland. Ändå har Ryssland under Putin brutit mot dessa avtal och garantier mer än en gång: i sin illegala annektering av Krim 2014, och nu i sin invasion av och direkta attack mot hela Ukraina.

Även om det inte finns något enskilt dokument i internationell rätt som kodifierar krigsförbrytelser, har Ryssland ratificerat olika konventioner som ett medlemsland i FN. Det finns också mer än 100 år av ackumulerad internationell lag som styr korrekt genomförande av väpnade konflikter. Brott mot mänskligheten har inte kodifierats i ett särskilt fördrag om internationell rätt, men det finns en gemensam lista. Folkmord erkändes först som ett brott enligt internationell rätt 1946 av FN:s generalförsamling.

De grymheter som Ryssland har begått i sitt nuvarande krig mot Ukraina tycks innefatta krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Men sovjeterna begränsade sin accepterade betydelse av brott mot mänskligheten på 1940-talet. Ryssland begår allvarliga brott mot ukrainare i Ukraina. Den är inte engagerad i ett rättvist krig, utan en invasion – en oprovocerad attack byggd på det sovjetiska arvet av krigföring och Putins invanda vanor av desinformation och bedrägeri.

För idag, spelar det inte bara roll vad som händer i Ukraina. Experter över hela det politiska spektrumet har sagt att kriget i Ukraina har förändrat världen, att det har förändrat den globala politiken. Nej, det har avslöjat dem. Allt är inte sötma och ljus i internationella relationer. Regimsskillnader spelar roll. Fred genom styrka är en tidlös princip och behövs nu mer än någonsin. Ukraina har väckt västvärlden på nytt.

Vid 20-årsåldern var det få ukrainare som visste vad västvärlden betydde. Nu gör alla det. Återigen har västvärlden blivit synonymt med begreppen civilisation, rättsstatsprincipen och frihet. Att vidmakthålla dessa principer kommer att kräva en ukrainsk seger och en skarp tillrättavisning till den siste arvtagaren och förkroppsligandet av sovjetisk makt.

Artikeln är baserad på:

Dr. Elizabeth Edwards Spalding, vice ordförande för Victims of Communism Memorial Foundation (VOC), grundande direktör för Victims of Communism Museum och Senior Fellow vid Pepperdine University School of Public Policy .

Ursprungligen publicerad i The National Review.

Länk: https://victimsofcommunism.org/the-soviet-past-in-putins-war-on-ukraine/

KD retorik

Det tidigare bibeltrogna partiet visar nu sin sanna identitet. Det verkar som det är gamla testamentet som är ledstjärnan för partiledaren. Öga för öga tand för tand verkar i fundamentalistisk anda bli allt mer dominerande. Det verkar som partiet allt mer närmar sig judendomens normer som vi ser i Israel. Den starkes rätt att tolka verkligheten.

Nu är det inte så att KD tillhör de starkaste och vinnarna när det gäller att utöva makt. Nej, snarare är beteendet snarare det som kommunister/Vänsterpartister under en hundraårig tidsrymd använt sig av. Den stora idolen verkar var USA:s förre president och hans förvrängda verklighetsuppfattning. I en världen är det helt stilenligt att skjuta dem man inte gillar och kastrera den som begår brott.

Resten av västvärlden har länge lämnat de värderingar som styr gamla testamentet och det är ytterst oroande att en partiledare öppet ventilerar åsikter som saknar mänsklige demokratiske värderingar.

Hur hamnade KD där? Gäller det att i konkurrensen vara lite mer extrem än Sverigedemokraterna?

Så KD, varför rösta på en kopia, då det går att  lägga rösten på originalet Sverigedemokraterna.

Elbil efter behov!

 Changan Lumin Corn  är ett litet elfordon. Den  har som mest 28 kWh batteri med 301 km räckvidd.

Changan Lumin Corn, en helelektrisk stadsbil från Changan New Energy och CATL.
 Lumin Corn är baserad på Changans EPA0-plattform, designad för halvkombi och stadsbilar. Det är en tvådörrars EV med fyra säten. Måtten på denna EV är 3270/1700/1545 mm med en hjulbas på 1980 mm. När Lumin Corn ska lanseras kommer den att ha två versioner med LFP-batterier på 12,92 kWh och 17,65 kWh kapacitet. Deras räckvidd är mellan 155 km och 210 km. Senare får Lumin Corn med ett 27,99 kWh batteri för en räckvidd på 301 km. Den har en enkel elmotor (FWD) för 30 kW (41 hk)/35 kW (48).

Changan har officiellt presenterat denna elbil.  Lumin Corn har en rundad form, cirkulära LED-lampor och utfällbara dörrhandtag.  Lumins hjulstorlek är 165/70 R14.
 
Lumin har en flytande 10,25-tums pekskärm med snygg och enkel grafik. Lumin har funktioner för navigering, telefon, musik, radio och autonom körning. Växeln har två lägen: Eco (E) och Sport (S).  Changan Lumi Corns säten är i tyger.   Lumin Corns bagage har en kapacitet på 104 L med baksätet hopfällt. Lumin Corn kommer att lanseras på den kinesiska marknaden i hösten 2022, senare kommer den till Europa.

Vad behövs mer för en stadsbil? 

Vem har för arbetspendling längre avstånd än 100km enkel resa? 

Kan bilen laddas under arbetstid kommer avstånds ångesten att försvinna. Ekonomiskt lär det bli en god affär och möjligen alternativ för den andra bilen. Frågan är bara hur klarar LUMIN en Svensk vinter.

Ny Kärnkraft

Helt plötsligt slår Socialdemokraterna undan benen för den blå-bruna konservativa gruppen när ny kärnkraft ska utredas. Vattenfall är inne på linjen att serieproducerade minikraftverk nu nått så långt i utvecklingen att de kan vara ett lönsamt alternativ till de avvecklade reaktorerna i Ringhals. Med en realistisk byggplan kan tidigast 2030 ny kärnkraft finnas.

Regeringens linje verkar fortfarande vara kostnadsneutralitet mellan olika energislag. Den energiform som är mest kostnadseffektiv vinner.

Moderaternas linje är massiv subvention av kärnkraft där skattebetalarna står för notan med höjd skatt och med permanent stigande elräkningar riskerar bli fallet.

Alla vet att med en lågräntekostnad för en investering så investeras det i fler dåliga projekt. Vill Moderaterna att kalkylräntan ska var låg (skattebetalarna står risken) görs investeringar som inte är lönsamma. Det är just det som Moderaterna signalerar  att (skattebetalarna) ska stå för 100 miljarder i riktade subventioner till ny kärnkraft. Med  ytterst låga (1-2%) och subventionerade kalkylräntor blir allt lönsamt. Skulle en mer realistisk kalkylränta på  t.ex. 7% användas blir ny kärnkraft allt annat än lönsam. Vettig lönsam energiproduktion skull dessutom minska och möjligheterna för framtida innovationer för billig el försvinna.

Moderaternas kärnkraftskramande öppnar upp för Miljöpartiet att återuppväcka frågan om varför partiet bildades. Det var spektaklet om kärnkraftsomröstningen  för drygt 40 år sedan. Den finns knappast någon som tror att miljöprövning utanför de befintliga atomkraftsanläggningarna kommer att bli  smärtfri. Se bara till fladdermöss, ovanliga fåglar, som skäl att stoppa vindkraftsetableringar. Tillstånds processer på över 10 år är all för vanliga för vindkraft. Hur, finns regler för tillståndsprövning av kärnkraft?

Kan en ny motståndsrörelse mot kärnkraft uppstå?

Blir polariseringen i politiken så stor att vägen framåt missas!

Helt orimlig blå brun röra

 

Helt "orimlig" borgerlig röra, eller det troliga utfallet.

KD vill inte att L ska ingå i en eventuell regering efter valet! Det är inte annat än ett patetiskt eko av vad Sverigedemokraterna (SD) anser. Får inte SD vara med kring grytorna så ska banne mig inte några liberaler få vara med.

Ebba Busch och Jimmie Åkesson  går en holmgång med  Johan Pehrson med hopp om  att  den vuxne i rummet "Ulf Kristersson" har en åsikt. Känns det hela igen? Handlar det om fabeln att sälja skinnet före det att björnen är skjuten? Fast i detta fall handlar det om att inteckna ett valresultat där en blå-brun röra tillsammans med Liberalerna på förhand skapar ett regeringsunderlag.

Redan på förhand ser det ut som vi hur det än går 11 september 2022 får en minoritetsregering!